Djur och växter

Djur

Under de senaste 50 åren har det inte funnits några kor eller grisar inom området. Bland de vilda djuren finns älg (brukar röra sig på åkern mellan Ekeby (2) och Sörkärr (14)), rådjur, vildsvin, hjort, grävling, räv och självklart harar. Det sker en löpande utfodring av vildsvin vid en åtel ungefär mittemellan Ödesby (3) och Eggardsnäs (4). Det finns ganska gott om orm både på land och i vattnet, mest snok. Ett vanligt tillhåll är stigen vid Båtviken (M) och på slutet av den branta delen av Utsiktsstigen (J). 

Bland fåglarna kan nämnas: storskrak, småskrake, sjöorre, prutgås, dvärgmås, svarttärna, skräntärna, skräntärna, häger, sångsvan, sparvuggla, storlom, gäss, trana, änder, vråk, sånglärka, havsörn, fiskgjuse, lärkfalk, trut, stjärtand, fiskmås och årta

Dessa fiskar finns i Yngaren och förmodligen också i Hallbosjön: löja, mört, brax, sarv, snorjörs, lindare, ruda, gädda, abborre, gös, lake, sik, ål, mal, forell, regnbåge, nors, blix, sutare, nissöga och vitfisk. Vid Snäckis (S) har Länsstyrelsen (2005) hittat Nissöga, som är en 10 cm lång fisk som tillhör de arter som skall skyddas enligt EU:s art- och habitatsdirektiv. Den har Länsstyrelsen hittat vid Snäckis (S) 2005. Ål finns det inte så mycket numera. Tidigare planterades det ut ålyngel. Signalkräftor finns numera inom området. Tidigare fanns det flodkräfta i Skräddartorpsån.

På 1800-talet fanns det förmodligen gott om varg i området. Det finns uppgifter om att det under denna tid dödades ca femhundra vargar varje år i Sverige. Sockenstämman i Halla behandlar 1843 frågan om skottpengar på varg. Det handlade förmodligen om statliga pengar. Den som sköt en varg fick 20 riksdaler, vilket motsvarar 1500 kr i dagens penningvärde mätt med konsumentprisindex och hela 43 000 enligt löneindex. För lodjur fick man två tredjedelar av detta. Rättaren på Eneby Erik Abrahamsson och bonden Anders Nilsson på Sörkärr utsågs till att sköta frågor kring jakten.

Antalet tamdjur har förändrats en del under årens lopp inom Halla socken:

Djur                                                                         År

                                                 1571                    1927                  1951                       2019

Kor                                              82                      239                    147                             ?

Ungdjur                                       37                      146                    152                             ?

Oxar                                             38                           –                         –                             –

Tjurar                                             –                          5                        2                             –

Hästar                                            3                        73                      24                             ?

Får                                             115                          5                        2                             ?

Grisar                                           62                        52                      91                             ?

Fjäderfä                                          ?                      569                    654                             ?

Bisamhällen                                   ?                        15                      10                             3


Uppgifterna från 1571 är hämtade från Älvsborgs lösen. Bakgrunden till den var att Sverige hade förlorat Älvsborgs fästning till Danmark och för att Sverige skulle få tillbaka fästningen krävdes en lösen. Den samlades ihop genom det som var den första allmänna skatten grundad på bärkraft i Sverige. De med mark skulle betala en tiondel av värdet på tillgångarna, bl.a. kreaturen.

En jämförelse mellan 1500-talet och 1900-talet visar att oxar och får var vanligare på 1500-talet, medan kor och ungdjur var vanligare på 1900-talet. Oxarna hade ersatts av hästar. Antalet grisar har var ganska konstant mellan dessa två århundraden. Idag är tamdjuren färre än under dessa två perioder.

Mördarsniglarna (spansk skogssnigel) har kommit till området under de senaste åren. Den har dock ännu inte tagit sig längre västerut än Sjölund 1 (17).

Svamp

Bombmurkla

Det finns mycket av den sällsynta och rödlistade bombmurklan. Den ser ut som en liten rund brun skål som är svart inuti och har en diameter på 5–12 cm. Bombmurklan är en vårsvamp som främst växer på näringsrik sandjord med visst inslag av kalk. Inom vårt område finns fem lokaler, varav två på Vårskogsudden (H) och en norr om Karlslund (7). En av de på Vårskogsudden hade vid en kartläggning 2007 hela 865 fruktkroppar, vilket var mest i hela länet, fördelade på 18 mycel. Kantareller finns ute på Vårskogsudden, men eftersom detta är allmänt känt så hinner de sällan bli stora.   

Övriga svampar som finns inom området är enligt artportalen: brödticka, brun kamskivling, rodnande flugsvamp, örtaggsvamp, gullhorn, rabarbersvamp, sommartrattskivling, brännagelskivling, gulspindling, uttspindling, malvaspindling, jodoformspindling, glansspindling, rödskivig anelspindling, honungsspindling, sälgplätt, kortmussling, klibbticka, trollsmör, fläckig bitterskivling, njurmussling, skarp dropptaggsvamp, besk vaxskivling, luddtråding, tvåfärgad laxskivling, blodriska lakritsriska, svartriska, pepparriska, skogsriska syllsvamp, transkräling, liten hjulbrosking, lökbrosking, gulhätta, mörkeggad blodhätta, skörporing, bitterticka, sälgticka, kuddticka, trattaggsvamp, granfingersvamp, svartröd kremla, mandelkremla, svartkremla, sienakremla, sillkremla, sandsopp, vårtöra, violticka, blek toffelskräling, gallsopp, svarting, andmat, krosandmat, björkpyrola.


Växter

Blåbär och lingon förekommer inte i någon större utsträckning. Däremot finns det på en del håll gott om hallon och smultron. På Lillsjön (A), mellan Ekeby (2) och Ellesta, växte i slutet av 1940-talet 30 ha vass, som skördades och användes till reverteringsmattor. Vassen ansågs vara av osedvanligt god kvalitet med strån upp till 4,65 m längd. Mattorna bestod av vasstrån som hölls samman med ståltråd. De tillverkades på särskilda reveteringsfabriker och användes som armering för puts på träväggar. 

Uppdelningen på skog och åker har förmodligen inte ändrats under 1900-talet, med undantag för området efter Lugnet (11) fram till Sörkärrsvägen. Där det nu är skog var det fram till 1950-talet en åker, En stor ökning av åkermarken uppstod som en följd av den stora sjösänkningen 1857 och var också orsaken till att sänkningen gjordes. Förr såg åkrarna annorlunda ut än idag. De bestod av mindre avgränsade enheter med öar av sten och träd och buskar. Den lilla ”stenön” på åkern mellan Lugnet och Harhålet (F) kan ses som ett kulturhistoriskt minnesmärke för 1800-talet. Fram till 1950-talet fanns stora områden med fruktodling inom Ekebys marker som då gjordes om till åkermark.

Enligt artportalen finns följande mossor inom området: hjärtstilla kvastmossa, kakmossa, trädhättemossa, saboradula, kärrskedmossa, aspmossa, cypressfläta, husmossa, gräshakemossa, kransmossa och väggmossa. 

Andra växter i området enligt artportalen är: klasefibbla, ängsskära, knärot, strandviol låsbräken, desmeknopp samt vattenväxterna gräsnate och åtnate. Vita näckrosor finns vid Båtviken (M).Vid en inventering av Yngaren 2008 (se under avsnittet Sjöar) upptäcktes följande växter: sarrar, sjöfräken, gul svärdslilja, hårslinga, gul näckros, vass, gräsnate, gäddnate, åtnate, pilblad, blomvass, nålsäv, axslinga, vattenpilört och strandranunkel. De fem sista ingår som Natura 2000 karaktärsarter.