Dödsorsaker och sjukhus

Dödsorsaker

Under femtioårsperioden 1836 t.o.m. 1885 dog 304 personer i Halla församling. Dödsorsakerna anges i kyrkböckerna. Vanligtvis så var det prästen som angav vilken dödsorsaken var. Detta tillsammans med att kunskaperna om olika sjukdomar var mindre vid denna tidpunkt gör att uppgifterna om dödsorsaker bör tas med viss reservation. Bakom beteckningen Ålderdomsbräcklighet döljer sig många olika sjukdomar, varav en säkert var cancer. Under beteckningen Osäker döljer sig tre olika förhållanden: de fall där det inte står någon dödsorsak, de där det anges att dödsorsaken är oklar och de där det är svårt att tyda texten. I beskrivning används vanligen modena benämningar (om det finns sådana) på sjukdomar (äldre benämningar anges inom parentes).

Dödsorsak                                                                            Antal                    %

Tbc (lungsot)                                                                            33                 10,9

Ålderdomsbräcklighet                                                           31                 10,2

Hjärnblödning, hjärtinfarkt (slag, blodslag)              27                   8,9

Vattusot                                                                                     23                   7,9

Bröstsjukdom                                                                           21                   6,9

Lunginflammation (bröstfeber)                                       16                   5,3

Drunkning                                                                                 15                   4,9

Tyfus (nervfeber)                                                                    14                   4,6

Förkylning, inflammation                                                  13                   4,3

Barnsjukdom                                                                            11                   3,6

Cancer (kräfta)                                                                         10                   3,3

Kikhosta                                                                                      9                   3,0

Scharlakansfeber                                                                      9                   3,0

Mässlingen                                                                                  7                   2,3

Hjärninflammation (hjernfeber)                                       6                   2,0

Krupp (strypsjuka)                                                                   5                   1,6

Övriga                                                                                        29                   9,5

Osäker                                                                                       20                   6,6


De 29 övriga fördelar sig enligt följande: kallbrand 3, barnsbörd 2, magåkomma 2, smittkoppor 2, direkt vid födelsen 2, diabetes (sockersjuka) 2, tärande sjukdom 2, reumatism 2, åkomma i levern 1, malaria (frossbrytning) 1, bråck 1, benröta 1, blödning (blodstörtning) 1, tarmvred (miserere) 1, bölder 1, halssjukdom 1, astma 1, gastrisk feber 1, svår stöt i bröstet 1 och farsot 1.

Självmord

Under denna tidpunkt finns inga självmord angivna som dödsorsak. Det kan dock dölja sig bakom andra dödsorsaker, t.ex. drunkning. Några direkta mord finns inte heller med om inte ”svår stöt i bröstet” räknas dit. Tjugotvå av de som dog bodde i Fattighuset och av dessa dog tretton av Ålderdomsbräcklighet. Före och efter denna period finns flera självmord. 31 december 1795 tog den trettiosexårige soldaten Eric Hallbom livet av sig genom ”att han gick till skogs och upphängde sig uti en gran med ett rep om halsen, om natten”. Han var soldat vid soldattorpet Hammarstugan i Ballersta sedan fem år.  Han hade fyra små barn, varav ett föddes samma år som Eric tog livet av sig. Trettonåriga Stina Ersdotter från Ellesta antas ha tagit sitt liv genom drunkning i Hallbosjön 1804. Om henne står det följande i dödsboken. ”Befunnen död i Hallbosjön vid östra ängens strand öster om Ellesta, hel och hållen avklädd, varav förmodats att hon dött av slag under lögandet eller att hon i sinnets svaghet själv avhänt sig livet.”

Korpral Fröjd på Ellesta Nergård tog sitt liv nittonde juni 1895 när han var trettiofem år. Tjugofjärde oktober 1892 skjuter fiskaren Erik Johansson på Sjölund (16) sig själv. Femtonde augusti 1911 dog pigan Elin Andersson (1885) i Baldursta av förmodad fosforförgiftning. Fosfor fanns förr (fram till 1902) i tändstickor. Man kunde skrapa bort fosfor från tändstickan och lägga det t.ex. i gröten. Det var en metod för abort (abort var olaglig fram till 1975), men som också kunde leda till döden. Metoden används också i självmordssyfte. En månad senare, fjortonde september 1911 hängde sig Nils Erik Frisberg på Ellesta övergård.

Drunkning

Av de femton fallen av drunkning skedde fem i Skräddartorpsån eller Mäskaren, fem i Hallbosjön, tre i Yngaren och för två är platsen okänd. De flesta som drunknade var unga eller medelålders män. Bland män mellan 20 och 50 år var 35 % av dödsfallen orsakade av drunkning. En av de som drunknade var en flicka och en vuxen kvinna. En pojke drunknade också. Det var åttaårige Carl August, son till statardrängen Carl Petter Andersson och hustrun Ulrika Ersdotter i Ekeby, som drunknade när han badade vid Hånö nionde augusti 1845. De flesta som drunknade gjorde det på hösten (sex, varav alla i november) eller vintern (sex, varav två i december och fyra i februari). Två dog på sommaren (en i juni och en i augusti) och en på våren (maj).

Ålder och dödsorsak

Dödsorsaker skiljer sig mycket mellan olika åldersgrupper:

Ålder (år)                      Antal                       %                          Vanligaste dödsorsaken

Under 1                              52                   17,1                                          Barnsjukdom

1 – 9                                    55                   18,1               Vattusot och Scharlakansfeber

10 – 19                               23                     7,6                                                         Tbc

20 – 29                              22                     7,2                                              Drunkning

30 – 39                               13                     4,3                                              Drunkning

40 – 49                              23                     7,6                                                         Tbc

50 – 59                               16                     5,3                                                         Tbc

60 – 69                              35                    11,5                                                         Tbc

70 – 79                               38                   12,5                            Ålderdomsbräcklighet

80 – 89                               24                    7,9                            Ålderdomsbräcklighet

90 –                                       3                      1,0                            Ålderdomsbräcklighet


Jämlik död

Den äldsta som dog var 96 år. Det var änkan Cajsa Ersdotter i Fattighuset som var född 1745 och som dog 1841.  Medelåldern för de som dog var 36 år. 35 % var yngre än tio år. 157 var kvinnor och 147 var män. Kvinnorna levde längre. Av de som blev över åttio år var 22 % män och 78 % kvinnor. Barn dog i stor utsträckning även för de välbeställda. Ett exempel på det är kyrkoherde Johan Gustav Edlund som var präst i Halla församling mellan 1862 och 1880.  Vid årsskiftet 1862/63 har han och hustrun Rosina fyra barn: Elin fjorton år, Johanna sex år, Christina fem år och Svante ett år. Under tolv dagar i januari 1863, efter att ha bott i Halla bara åtta månader, dör Svante, Christina och Johanna i scharlakansfeber. Paret får under de följande tolv åren ytterligare åtta barn (varav en pojke döps till Svante). Två av dem, Anna och Matilda, dör kort efter födelsen av bröstsjukdom respektive svaghet.

Epidemier kunde under denna tid få stor spridning. Ett exempel på detta är att det i Björkviks församling från mitten av april 1878 och nio månader framåt dog fyrtiotre barn av scharlakansfeber.

Sjukhus

Kolerasjukhus

Sedan 1773 fanns ett länslasarett i Nyköping. Koleraepidemier härjade i Europa i början på 1800-talet. Den första stora epidemin drabbade Sverige 1834. Detta år dog det 1,5 miljoner människor av kolera i Europa, men det verkar inte ha varit någon i Halla. 1831 till 1834 var Väsby socknens södra kolerasjukhus. Men 1834 ville arrendatorn på Väsby inte längre upplåta lägenhet för detta ändamål och hänvisade till att Väsby var en olämplig plats eftersom det låg längs landsvägen.  Han tyckte också att de själva var trångbodda och behövde denna lägenhet. Sundhetsnämnden föreslog då att någon av militiebostället Ekeby Övergård, kronoskattehemmanet Ödesby eller frälsehemmanet Sörkärr skulle komma ifråga som nytt sjukhem. Eftersom inget av dessa ställen tyckte sig kunna tillhandahålla det avsides belägna hus med tre rum som behövdes för sjukhus, hänsköts frågan till sockenstämman. Sockenstämman beslutade efter votering att utse Ekeby Övergård till sjukhus, med rimlig hyra. Arrendatorn för Ekeby Övergård, Olof Lethander meddelade att han avsåg att överklaga beslutet. Hur det gick med denna överklagan är oklart.

1850 drabbades Sverige av en ny koleraepidemi och frågan behandlas på sockenstämman efter cirkulär från konungens befallningshavare i riket. Man tyckte dock att ”man redan uppmärksamt följde allmänhetens håg och lust för snygghet, ordentlighet och måtta med mat och dryck, så att ingen anledning var förhanden att nu heller befara något annat, varför inga mått och steg nu kunde föreslås eller anses nödvändiga i en trakt instängd av sjöar och visat sig ganska hälsosam.” Dock beslöts att tre á fyra likkistor skulle förfärdigas.

Sjukrum

1893 erbjöd godsägare Alex Jakobsson på Ekeby kommunalnämnden att upplåta två rum på lägenheten Lugnet (11) till sjukrum. Nämndens ledamöter förband sig att gemensamt svara för ”nödvändiga möbler etc. i händelse rummen för ovannämnda ändamål behövde iordningställas”. Till sjuksköterska antogs hustru Lundkvist på Lugnet. Hustru Lundkvist var 58 år, hette Kristina och var hustru till fiskare Karl Johan Lundkvist. Även vid detta tillfälle så var det koleran man ville ha beredskap för. I vilken utsträckning dessa sjukrum användes är oklart. 1899 kommer det en förfrågan från Stigtomta socken om att ha en gemensam sjukstuga med socknarna i Halla och Nykyrka. Halla socken ställer sig positiv till detta och konstaterar också att rummen på Lugnet numera är bebodda och att det inte finns några andra rum inom socknen som kan användas.