Fyrsjö

    – en gård utan fyr men med mycket sjö

Karta från 1897 – 1901, Lantmäteriet

  

Förord 

Denna skrift är början på en presentation av gården Fyrsjö i gamla Stigtomta socken vid Yngaren. En mera omfattande skrift kommer preliminärt till sommaren 2022. Historiska kartor är från lantmäteriet. Leif Pettersson på Fyrsjö har hjälpt till med aktuella uppgifter om gården. Information har också lämnats av Gunborg Lind, vars mamma växte upp på Fyrsjö. Uppgifter om vattenverket har lämnats av förbundsdirektör vid NOVF Karolina Wetterblad.


Namn

Gårdens namn har stavats på olika sätt under åren:

Firisjo, 1330
Fyresjo, 1334
Fyrisio, 1384 och 1432
Fyrisyo, 1402
Firisio, 1411
Fyrisiö, 1447
Fyressiö, 1596
Fureby, 1597
Fursiö, 1726, husförhörslängd
Fyressjö, 1877
Fyrsjö, 1783 husförhörslängd och 1956 ekonomiska kartan 

Namnet, som är unikt och inte finns någon annanstans, betyder gården som ligger där det finns furuträd vid sjön. Läget vid sjön är ju också uppenbart och var ännu tydligare före sjösänkningen på 1850-talet.

Någon gång på 1960-talet tog sig en familj med namnet Karlsson Alalahti i Norrbotten namnet Fyrsjö. Det är inte ovanligt att familjer tar namn efter gårdar med ovanliga namn. Det finns två exempel på detta mycket nära Fyrsjö. En person på Kjulsta tog sig namnet Kjulsten, en på Senesta namnet Senestad och en annan på Senesta skapade namnet Senestam. Så var dock inte fallet när det gäller namnet Fyrsjö. Efternamnet Fyrsjö är ett resultat av 1952 års släktnamnskommitté (SOU 1954:1) ”Svensk namnbok”. Där fanns förslaget Fyrsjö med bland 35 000 andra namnförslag. Staten ville på detta sätt underlätta för människor att hitta nya namn. I förslaget fanns femtiosex andra namnförslag med förleden fyr-, t.ex. Fyrlind, Fyrbro, Fyrlöv och Fyrsund. Det finns idag (år 2020) sju personer som har efternamnet Fyrsjö.

Gårdens namn, till skillnad från efternamnet, uttalas ofta utan ”r” med det främre sje-ljudet i rikssvenska ”fors”.

Ålder

Första uppgifterna om Fyrsjö är från 1330.


Areal och avstyckning

I mitten av 1500-talet fanns det vid Fyrsjö ett frälsehemman med oklar storlek. Det fanns från 1559 en skatteutjord med ett jordetal på ett öresland som 1566 övergår till en kronoutjord. Under 1559 finns också en skatteäng. Från 1554 finns också en utjord som tillhörde kungens arvs- och eget. 

Resultat av sjösänkningen. Lantmäteriet 1859

Gården omfattar sedan länge 1 mantal och hade i mitten av 1800-talet två utjordar med ett uppskattat mantal på 1/16. Detta stämmer med uppgifterna från mitten av 1500-talet. Vid sjösänkningen av Yngaren på 1850-talet fick Fyrsjö ca 25 ha ny mark (de svagt markerade områdena närmast vattnet) och ca 15 ha (områden markerade med grönt) av dess mark förbättrades. För detta fick gården betala 5 477 Riksdaler Banco, vilket 2020 motsvarar ungefär en halv miljon kronor enligt KPI.

1918: 33,75 ha åker och 0,12 ha trädgård plus skog och ett större vattenområde. Åker och trädgårdsjorden utgjordes av 17,87 ha lerjord, 15,00 ha mossjord (dyjord) och 1,00 ha sandjord. 1944: totalt 69,9 ha fördelade enligt följande: 33 ha åker, 19,78 ha skog, 17 ha betesmark, 0,5 ha tomt och trädgård och 4,68 ha övrigt (vägar, icke odlade mossar, myrar, kärr, berg, m.m.).

Nuvarande areal ligger också på ca 70 ha, varav 33 ha åker. Till detta kommer hela 90 ha vatten. Dessutom arrenderar Fyrsjös ägare 17 ha mark från Goglunda sedan 1990 och 19 ha från Mellangården sedan 1995. Båda dessa gårdar ligger i anslutning till Fyrsjö.

1868 hade gården ett taxeringsvärde på 21 400 kr. Det steg 1929 till 41 000 kr. 1938 hade värdet sjunkit till 39 000 kr, för att 1954 stiga till 67 500 kr (varav 55 900 avsåg jordbruksvärde). När gården friköptes 1987 hade taxeringsvärdet stigit till 470 000 kr. Arrendeavgiften till Nyköpings kommun som hade köpt Arnö fideikommiss, som Fyrsjö då hörde till, låg då på ca 20 000 kr per år. Fyrsjö har del i Jönåkers häradsallmänning, vilket ger ca 20 000 kr per år i intäkt. 

Odling

1918: 33,75 ha fördelade enligt följande: trädgård; 0,12 ha; höstvete 2,05 ha, där 350 kg utsäde gav 1 240 kg skörd; höstråg där 425 kg utsäde gav 2 155 kg skörd; korn 0,33 ha, där 100 kg utsäde gav 225 kg skörd; havre, 10,50 ha, där 2 100 kg utsäde gav 10 853 kg skörd; matärtor 0,34 ha, där 90 kg utsäde gav 300 kg skörd; säd till bete och grönfoder 0,83 ha, där 350 kg utsäde gav 1 240 kg skörd; potatis 0,50 ha, gav 2 400 kg; klöverfrö 0,20 ha, gav 50 kg; gräsfrö 0,30 ha, gav 100 kg; odlad jord för höskörd 11,20 ha, gav 30 000 kg; och ren träda 5.00 ha. 

1938 har man traktordrift.

1944 är åkern fortfarande på 33 ha.

Den uppodlade arealen 2020 är densamma som 1944 plus 36 ha mark som arrenderas. Det odlas nu i första hand vete och vall.

1881 skadades havrefälten vid Fyrsjö av en kraftig hagelstorm.

Djur

1860: 2 unghästar, 2 ? och 25 får

1885 får gården pris vid hästuppvisning. Man får 50 kr vardera för de två fölstona Freja och Lärkan, båda födda 1881. 

1898 har gården premierade tjurar, vilket innebär att premieringsnämnden förordar dem att användas vid betäckning.

1907: 2 hästar (1 valack och 1 sto), 4 oxar, 2 tjurar, 16 kor, 4 kvigor, 2 kalvar, 1 får och 5 grisar.

1918: 2 hästar, 2 oxar, 1 tjur, 11 kor, 1 ungnöt, 2 kalvar, 2 får, 1 lamm, 3 grisar och 17 höns.

1938: 5 hästar, 2 tjurar, 16 kor, 14 ungdjur, 4 grisar och 40 höns.

1947: 5 hästar (varav 2 unghästar), 1 tjur, 22 kor, 6 ungnöt, gris och höns till husbehov.

Den sista tjuren försvann 1961 efter att arrendatorn Sten Pettersson blivit stångad. Sista hästen lämnade gården 1967 och året innan hade de sista hushållsgrisarna (2 – 3 stycken) slaktats. 1974/75 upphörde bisamhällena (3 stycken). Sten var allergisk mot bin. Det fanns tidigare ca 50 höns.

Från 1988 och fortfarande 2020 finns det bara kor (ca 30) och kalvar (ca 24) på gården. De föds upp för slakt, som sker när djuren har blivit tre år gamla.

Boende och ägare

1300-talet

1330 ger Önd Hade, borgare i Nyköping, en areal på 11 penningland (motsvarar grovt räknat 0,7 ha) av Fyrsjö till Julita kloster. Detta som en del av en större donation.

1344 ger Helena Styrkardotter, änka efter Martin Benesson, och fem av hennes söner och döttrar ett halvt markland (motsvarar grovt räknat 6 ha) i Fyrsjö till Vårfruberga kloster som ingift för dottern Ingrids Martinsdotter.

1384 byter Ragvald Martinsson (Håkan Tunessons ätt) till sig ett halvt markland och 5 penningland (motsvarar grovt räknat 6,3 ha) av Bo Jonsson, som en del i ett större byte.

1400-talet

1402 är Lars i Fyrsjö vittne vid häradstinget

1411 är Nils i Fyrsjö vittne vid häradstinget

1432 byter Ragvald Jonsson i Valinge bort 3 öresland och 2 penningland (motsvarar grovt räknat 4,6 ha) som ligger där intill en annan gård om 2 öresland (motsvarar grovt räknat 3 ha) i norra ändan av byn, och jord i Bärsta till Klaus Slaweka mot hus i yttre Valinge.

1447 är Magnus i Fyrsjö vittne till morgongåva

1500-talet

1559 redovisas i en förteckning över kungens arv och egen en utjord vid Fyrsjö som räntar 5 öre och 1 örtug.

Sköld för ätten tillbakaseende Ulv

Anund Stensson Tillbakaseende Ulv (han hette faktiskt så), som var häradshövding, ägde gården till sin död 1581. Ätten Tillbakaseende Ulv var en stormannaätt känd sedan 1200-talet och med besittningar i stora delar av Sveland. Gården gick sedan vidare till dennes syster Anna Stensdotter till Svartingtorp och sedan vidare till systern Catharina Stensdotter och därefter till dennes son Christoffer Andersson Gyllengrip. Vid hans död 1591 kom gården tillsammans med hans förbrutna gods (gods som dömts att konfiskeras av kronan på grund av brott mot lag och bestämmelser) att dras in till kronan.

1600-talet

Gården förlänas till krigshövitsmannen Mårten Buller, men övergår till Christoffer Andersson Gyllengrips änka, som lät bruka gården under Sörby Torsåker till vars appertinentier den hörde ännu på 1680-talet.

Då såldes den av Karin Bååt (död 1699), som var gift med riksrådet Lars Sparre Eriksson (1590 – 1644), sedan vidare till fältmarskalken och guvernören av Riga Christer Horn (död 1692). Ny ägare blir sedan vice presidenten i Svea Hovrätt Henrik Heerdhielm (död 1700).


1700-talet

I början av 1700-talet ägs gården av brukspatron Gerard von Berchner (död 1720). Den går vidare till dennes dotter Juliana von Berchner (1705 – 1774), som också blir ägare till den stora gården Arnö utanför Nyköping 1736 och därigenom blir Fyrsjö och Arnö kopplade till varandra. Juliana är först gift med generalmajoren och friherren Carl Siöblad (1682 – 1751) och gifter sig efter dennes död med generalmajor Johan Christoffer Tunderfelt (1698 – 1764). Hon gör Arnö, inklusive Fyrsjö, till ett fideikommiss 1769. Efter Julianas död 1774 blir det hennes sonson ryttmästaren Fredric Adolf Ulric Sparre som tar över fideikommisset. Detta efter en kortare period med dottern Johanna Brita (1728 – 1775), som var gift med Fredrik Ulric Sparre (1719 – 1777). Dessa två ligger begravda i Sankt Nicolai kyrka i Nyköping. De ligger i en stor sarkofag av kolmårdenmarmor längst ner i kyrkan. Fyrsjö ges då av Juliana till frälsefogden på Berga sätesgård (också en av Julianas gårdar) Lars Sahlstedt som en donation att besitta orubbat under hela hans livstid för ”den utmärkta trohet och nit han städse visat i min tjänst”.

Sarkofag där Johanna Brita Siöblad och Fredrik Ulric Sparre ligger begravd

Under större delen av 1700-talet, fram till 1780, verkar Fyrsjö ha varit två brukningsenheter. Varje enhet hade en frälsebonde, dvs en bonde som arrenderade marken av en frälse (adelsman). 1770 bodde det vid de två brukningsenheterna sex respektive 7 personer och 1717 tre respektive två personer.

1800-talet

Efter Lars Sahlsteds död så brukas gården 1790 på nytt under Arnö. 

Från 1801 (ca) brukas gården av Anders Andersson (1764) från Floda socken och hustrun Greta Ersdotter (1758). De har dottern Maja (1794). De brukar också Bärsta Krongård. Greta dör 1815. Maja gifter sig med Per Andersson (1792) som flyttar till gården. De får barnen Greta (1819), Gustaf (1824), Anders Johan (1827), Johanna (1831) som dör av bröstfeber efter ett år och Ulrika (1833). Anders Andersson blir dömd på tinget för åverkan på Björkviks allmänning och brännvinsbränning. Han får böta ca 50 Riksdaler Banco, vilket år 2020 motsvarar ca 7 000 kr enligt KPI. Han finns inte kvar på gården efter 1827 och det är oklart vart han tar vägen. Mellan 1837 och 1838 har paret en fosterdotter. 1826 finns det en piga på gården som heter Maria Andersson. Hon får belöning ”uti penningar” av Nyköpings läns Kungliga Hushållningssällskap för långvarig och trogen tjänst hos en och samma husbonde.

Dottern Greta gifter sig 1843 med Erik Larsson, som flyttar till gården och som 1846 står som brukare. De får dottern Clara Carolina (1852), sönerna Carl Erik (1855) och Anders Gustaf (1858). 1857 är Erik nämndeman vid Jönåkers häradsrätt. Familjen flyttar 1860 till Nykyrka. Då har gården brukats av samma familj i ca sextio år. Vid auktionen som genomförs i samband med flytten så finns det bl.a. ett flintgevär, 2 unga hästar, 2 ? och 25 får. 

Ny brukare är nämndemannen Erik Fredriksson (1805) från Bärbo med hustrun Brita Jansdotter (1805). De har sönerna Carl Fredrik (1832) och Erik Gustaf (1842). Carl Fredrik gifter sig med Brita Sofia Andersdotter (1833), som flyttar till gården. De får barnen Carl Johan (1861), Gustaf Adolf (1863), Edla Charlotta (1867) dör av bröstlidande två år gammal, Axel Fredrik (1870) och Elin Matilda (1874). Brodern Erik Gustav gifter sig 1866 med Christin Charlotta Andersdotter (1842) och får sonen Gustaf Arvid (1867). 

Erik, Brita och sonen Erik Gustav med hustru och ett barn flyttar 1868 till Lund under Brottninge och sonen Carl Fredrik står nu som brukare. Carl Fredrik köper 1878 gården Siggnäs på ½ mantal i Nykyrka för 17 450 kr och flyttar dit.

Ny arrendator, från Bergshammar, är Anders Wilhelm Andersson (1832) med den tjugo år yngre hustrun Hilda Amanda (1852). De har sönerna Erik Wilhelm (1876) och Carl Victor (1879). Den förre dör av tarmvred 1895 tjugo år gammal.

På gården fanns det vanligen en eller två drängar och en eller två pigor under denna tid.

1900-talet

Viktor, den gravida Hilda, och hans föräldrar Anders och Amanda 1903. Från Gunborg Erikssons fotosamling.

Gården ligger fortfarande under Arnö.

Sonen Carl Victor gifter sig med Hilda Maria Eriksson (1879) och de får dottern Helga Maria (1903). Hilda Maria dör av lungsot året efter. Helga är då bara fyra månader och får en tid flytta till släktingar i Jordbro, Stigtomta. Bouppteckningen efter Hilda visar på en behållning på 395 kr, vilket 2020 motsvarar ca 24 000 kr enligt KPI. 1907 dör pappa Anders av magsjukdom. Bouppteckningen efter honom visar på tillgångar på 11 196:47 kr, vilket 2020 motsvarar drygt 600 000 kr enligt KPI. Samma år gifter Victor, som nu står som arrendator, om sig med Edit Josefina Andersson (1895) från Björkvik. Mamma Amanda dör 1923 av ålderdomssvaghet och hjärnblödning.  

Detta foto tagit med gården som bakgrund skulle kunna vara taget ca år 1925 och med följande personer (med viss osäkerhet) från vänster: arrendator Viktor, kördräng axel Edvin Grinder, dennes hustru Maria Amalia Andersson, Viktors hustru Edirt, tjänarinnan Ester Oktavia Lindkvist, drängen Karl Gustaf Andersson, Viktors dotter Helga, drängen Karl -gustaf Axelsson och tjänarinnan Hilda Ingegerd Linder. Foto från Gunborg Erikssons fotosamling.

Victors andra hustru, Edit, dör i april 1929 av diabetes och Dlunginflammation och han blir änkling för andra gången. En månad senare flyttar han och dottern till Björklunda, där han står som ägare. Den andra hustruns död gjorde förmodligen att Viktor tyckte att blev för tungt att driva gården. Helga gifter sig 1934, flyttar hemifrån (inom Stigtomta kommun) och får fyra barn. Hon dör 1986 och bor då i Nyköping. Viktor har en vagn med vedkap på som han åker runt med i Stigtomta och kapar ved åt människor. Han dör åttiosju år gammal i Stigtomta.

Ny arrendator från 1930 var Erik Teodor Hultman (1902). Han kommer från Hultersta i Lunda socken. Ortnamnet Hultersta fick förmodligen Eriks farfar (Gustav Fredrik Olsson) att ta sig namnet Hultman. Erik var gift med Märta Sofia Larsson (1902). På gården finns då också en stalldräng, en ladugårdskarl och en tjänarinna. Paret får döttrarna Märta Inga Birgitta (kallades Britta) (1932) som dör av hjärtslag bara sju månader gammal, och Inga Märta Viola (1933). Mellan 1933 och 1934 bor här också förre arrendatorn Karl-Gustaf Hultman (1867), farbror till Erik, dennes hustru Carolina Cecilia (1876) och sonen Karl Bertil (1917). Dessutom finns ett hembiträde.

Erik och Märta. Från Leif Petterssons fotosamling

1940 bodde följande personer på gården:

  • Arrendator Erik Teodor Hultman (1902)
  • hu Märta Sofia (1902
  • dotter Inga Märta Viola (1933)
  • Hjalmar Tall (1904)
  • Ernst Harry Öhlin (1914)
  • Aina Linnea Nyström (1922)
  • Karl Evert Öhlin (1911), bror till Ernst Harry
  • hu Brita Maria Öhlin (1911)

1950 bodde följande personer på gården:

  • Familjen Hultman, som ovan
  • Jordbruksarbetare Sten Gunnar Fritiof Petersson (1923). Han kom från Lunda till Bärsta 1930 och till Fyrsjö 1946.
  • Djurskötare Herbert Valfrid Eriksson (1896)
  • hu Elva Elfrida Lovisa Eriksson (1887)
Bröllopsfoto på Sten och Inga. Från Leif Peterssons fotosamling.

1960 bodde följande personer på gården (tilltalsnamn markerat md streck under namnet):

  • Förra arrendatorn Erik Teodor Hultman (1902)
  • Hu Märta Sofia Hultman (1902)
  • fosterson Jan Christer Söderström (1946)
  • Arrendator (sedan 1959) Sten Gunnar Fritiof Petersson (1923)
  • hu Inga Märta Viola Pettersson, tidigare Hultman (1933), paret har gift sig 1954
  • son Leif Gunnar (1955)
  • son Kjell Erik (1957)
  • ladugårdskarl Lennart Gustavsson, som bodde där mellan 1954 och 1969

1967 sålde Margareta Sparre Arnö fideikommiss, inklusive Fyrsjö, till Nyköpings kommun, som mest var intresserad av marken i närheten av tätorten. 1976 köper Margareta Sparre tillbaka själva herrgården, Arnö gård, med flyglar. Efter hennes död 1978 bor hennes systerson Sverker Evans där. 1953 omfattade Arnö fideikommiss många gårdar i fem socknar på totalt 3 423,7 ha. 

Arnö gård 2020

1975 bodde följande personer på gården:

  • Samma som 1960, förutom Jan och Lennart

1985 bor det tre män på gården: Erik (flyttar ungefär vid den här tiden), svärsonen Sten och sonsonen Leif. Kjell flyttade 1977. Inga dog 1978, fyrtiofyra år gammal, och hennes mamma Märta Sofia dog 1984. Erik dog 1988.

Nyköpings kommun hade fortsatt att äga Fyrsjö, trots att det inte var mark som var intressant för kommunens fortsatta utbyggnad. Detta berodde på att man ville bevaka vattenrättigheterna som var kopplade till att kommunen tog sitt dricksvatten från Yngaren. 1987 sålde ändå kommunen Fyrsjö till Leif Pettersson, som nu tagit över driften av gården. Priset var 1 miljon kronor. 

2000 har Leif bildat familj och bodde här tillsammans med hustrun Monica och barnen Kristoffer och Rebecka.

Foto av tre generationer på Fyrsjö (från vänster): Leif, Kjell, Kristoffer och Sten. Från Leif Petterssons fotosamling.

2020 bor Leif och Kristoffer på gården. Tanken är att Kristoffer skall ta över gården i närtid och därmed bli den fjärde generationen att bruka Fyrsjö.

Analys

Det är fyra familjer som att brukat Fyrsjö under 1800-, 1900- och 2000-talet. Den första familjen gjorde det i sextio år, nästa i sjutton år, den tredje i femtio år och den nuvarande i över nittio år.

Samtlig fyra familjer har flyttat in från närliggande socknar (i tidsordning): Floda, Bärbo, Bergshammar och Lunda. När de har lämnat för att ge plats för en ny familj så har de inte heller flyttat så långt: Nykyrka, Nykyrka och Stigtomta.

Vid tre tillfällen är det döttrarna till arrendatorn som tagit över arrendet tillsammans med sina män.

I tre familjer dör ett barn före tre års ålder. Tre hustrur till brukaren under 1900-talet dör relativt tidigt (24, 34 och 44 år gamla).

Fideikommiss

Ett system med fideikommiss har funnits länge i Sverige. Utformningen har varit lite olika, men vanligen handlar det om att en större egendom skall gå i arv till den äldste sonen (om någon son inte finns, till den äldsta dottern). Fideikommissystemet ersatte på detta sätt den vanliga arvsrätten. Syftet var vanligen att man ville behålla en egendom intakt och inte splittra upp den i mindre enheter. 1810 infördes förbud mot inrättande av fideikommiss för fast egendom. 1963 beslutade riksdagen att befintliga fideikommiss, då ca 200, skulle upphöra när den då sittande fideikommissarien dog. De finns 2020 fortfarande en del fideikommiss i Sverige, t.ex. skånska Trolle Ljungby.

Familjen Sparre

Under den tid som Fyrsjö låg under Arnö fideikomiss så ägdes Arnö av släkten Sparre. Det finns flera släkter med namnet Sparre. Här handlar det om den adliga ätten Sparre av Rossvik nr 7, vars anor sträcker sig tillbaka till medeltiden. Här nöjer jag mig med att gå igenom de fideikommissarier som fanns under den tid som Fyrsjö låg under Arnö och inom släkten Sparre.

1775 – 1812
1. Fredrik Adolf Ulrik (1746 – 1812). Ryttmästare. Gift med friherrinnan Ebba Margareta De Geer af Leufsta (1756). Paret får sju barn.

Fredrik Ulric, Målad av Per Krafft d.ä. 1782.

1812 – 1823
2. Carl Ulrik (1779 – 1823). Son till nr 1. Löjtnant. Gift med friherrinnan Ulrika Christina Falkenberg af Trystorp (1791), som efter Carl Ulriks död gifter sig med översten Pete Schönström vid Svärta gård. De får två barn.

1823 – 1836
3. Carl Fredrik Gabriel (1819 – 1836). Son till nr 2. Fanjunkare. Inte gift och inga barn.

1836 – 1838
4. Adolf Conrad (1821 – 1838). Son till nr 2. Bror till nr 3. Furir. Inte gift och inga barn.

1838 – 1849
5. Bengt Erik Ludvig (1788 – 1849). Son till nr 1. Sekundlöjtnant. Bevistade kriget i Pommern 1805 – 1807. Blev fånge under finska kriget på Åland 1809, men blev utväxlad och deltog i expeditionen till Västerbotten. Gift med Fredrika Elisabet Hornung (1789), som var dotter till en sidenfabrikör. Paret har sex barn.

1849 – 1895
6. Carl Fredrik Alexis (1820 – 1895). Son till nr 5. Kammarherre i kungens hov. Gift med grevinnan Josefina Charlotta Vilhelmina Frölich (1827). De får tre barn, alla döttrar.

1895 – 1897 
?

1897 – 1934
7. Anna Lovisa Charlotta (1855 – 1934). Dotter till nr 6. Inte gift och inga barn.

1934 – 1937
?

1937 – 1950
8. Erik Sixten Viktor (1871 – 1950). Sonson till nr 5, kusin till nr 7. Sjökapten. Gift med Antigonia (Anna) Maria Hildegard Engström (1873), som var dotter till en stationsinspektör och syster till författaren Albert Engström. De får tre döttrar. Erik publicerade ca tjugo böcker med sjö-, jakt- och fiskehistorier från Roslagens och Södermanlands skärgård. Han blev innehavare av Arnö genom en process. Det kan förklara luckan mellan 1934 och 1937.

1950 – 1967
9. Anna Gerda Margareta (1904 – 1978). Dotter till nr 8. Inte gift och inga barn.

Foto av Margareta Sparre. Från Projekt Runeberg.

Bland övriga släktingar finns Fredric Ulric (1717 – 1777), som var far till nr 1. Han var riksråd i frihetstidens sista mössregering, men tvingades avgå efter Gustav III:s statskupp. En farbror till Fredric Ulric, Johan (1682 – 1708), var kapten och blev skjuten till döds av kosacker på furagering i Serverin. En annan farbror, Bengt (1686 – 1748) var major och blev tillfångatagen i slaget vid Poltava 1709.

En mera avlägsen släkting var Bengt Edvard Sixten Sparre (1854 – 1889). Han var löjtnant, men även poet och översättare. Han begick ett uppmärksammat självmord tillsammans med lindanserskan Elvira Madigan på den danska ön Tasinge. Deras olyckliga kärlek (han var gift, hade två barn och stora skulder) har skildrats i en film av Bo Widerberg med Thommy Berggren och Pia Degermark i huvudrollerna.

Byggnader

Karta från 1897 – 1901
Foto från boken I Sveriges städer och samhällen jämte landsbygd

Mangårdsbyggnaden på 1940-talet.

Foto 2020

Mangårdsbyggnaden är, enligt boken Sveriges städer och samhällen samt landsbygd, från ca 1900. Som framgår av det tidigare fotografiet från 1903 (med Hilda, Viktor, Amanda och Anders), så är det ett annat hus de står inför än fotografiet från ca 1925. Detta innebär att det nuvarande huset byggdes eller utökades både på höjden och längden någon gång efter 1903 (förmodligen ganska kort efter). 1963 byggdes övervåningen om och en takkupa tillkom. Huset byggdes 2001/02 ut till vänster med tvättstuga och vattentoalett. Samtidigt installerades bergvärme. Boytan är på ca 150 kvadratmeter.

Foto 2020

Magasin och visthusbod från 1890. På 1940-talet byggdes huset om så att det blev bostad på den högra delen. Här bodde Sten och Inga som unga. När Sten tog över som arrendator blev det en rockad där Sten och Inga flyttade in i mangårdsbyggnaden och Erik och Märta Sofia flyttade ut i magasinet. Ovanpå denna bostad iordningsställdes också ett separat bostadsrum. Den vänstra delen av huset blev tvättstuga.

Foto 2020

Ekonomibyggnad i form av stall och loge är från 1850 och renoverades 1938. 

Foto 2020

Hus från 1800-talet (?), som varit tvättstuga och smedja. Där slaktades också grisarna så länge de fanns på gården. Huset fick nytt tak år 2000.

Foto 2020

Det högra huset är en maskinhall som byggdes av Erik på 40-talet. Leif byggde ut den hallen och byggde dessutom en ny (huset till vänster) 1996.

Ekonomiska kartan från 1958. Lantmäteriet.

Bad


Vid Fyrsjö finns ett fint bad med både klippor och sandstrand åt väster. Området vid klipporna heter Trollholmen. Detta har varit ett populärt bad och tidigare kunde man köra förbi gården och parkera närmare badet. Stigtomta kommun ville göra ett kommunalt bad här, men planerna på vattenverket satte förmodligen stopp för det.

Vattenverk

Nyköpings och Oxelösunds kommuner tar sedan 1960 stor del av sitt dricksvatten från Yngaren. Detta sker genom Nyköping Oxelösunds Vattenvårdsförbund (NOVF). Förbundet bildades 1960 och ägs till 57 % av Nyköpings kommun och till 43 % av Oxelösunds kommun. Enligt vattendomar från 1962 och 1972 så får man ta ut 34 300 kubikmeter vatten per dag. Det nuvarande uttaget (2020) ligger på 13 000 – 14 000 kubikmeter. Vattendomarna innebär också att vattenvårdsförbundet skall uppmärksamma om vattennivån i Yngaren kommer under 18,54 meter över havet, en nivå som man var under med 4 cm 1976. Normalvattennivån ligger på 19 meter. När man började ta vatten från Yngaren gjordes en bedömning att den enda större negativa effekten var en minskning av kraftproduktionen i strömfallen i Nyköpingsån nedströms sjön Långhalsen. Det kapitaliserade värdet av denna minskning uppskattades då till ca 380 000 kr. Kostnaden för hela anläggningen 1960 med ledningar, brunnar, dammar och vattenverk var ca 8 miljoner kr.

Vattenverket har en kapacitet på 1 000 kubikmeter/timme. Nu (2020) ligger kapacitetsutnyttjandet på ca 500 kubikmeter/timme. Det bevattningsförbud som Nyköpings kommun infört 2018 och 2020 har således inget med kapaciteten vid vattenverket eller domar som reglerar uttaget att göra. Ute i sjön finns en boj som markerar platsen för intag av vatten. Det finns också en avstyckad tomt (Fyrsjö 1:2) där pumphuset ligger (liten röd tegelbyggnad). Avstyckningen gjordes 1960 medan Fyrsjö fortfarande ägdes av Arnö fideikommiss till ett pris på 10 000 kr. En servitutsupplåtelse från ägaren till gården Fyrsjö reglerar rätten för NOVF att ta vatten från gårdens vattenområde i sjön. Vattnet som kommer från Yngaren filtreras först i åsen vid Larslund, där det även finns en naturlig grundvattentäkt, innan det distribueras till hushållen. 2020 läggs en ny ledning från Fyrsjö till Larslund ned till en kostnad av ca 35 miljoner kronor. Den beräknas vara klar 1 juli 2021.

När kommuner tar vatten från sjöar, så finns det begräsningar som beskrivs i form av vattenskyddsområde. Det kan gälla förbud mot att köra med motorbåtar och att ha boskap som betar nära vattnet. Enligt NOVF så finns det lite otydligheter kring hur kommunerna i Sverige skall hantera föreskrifter och skyddsåtgärder. Därför har man inte drivit frågan, utan inväntar vidare direktiv från branschen och kommunerna.

Fornminnen

Fyrsjö är rikt på fornminnen, vilket säkert hänger samman med att det finns flera höga partier som har funnits lång tid tillbaka då vattnet var betydligt högre än i dag.

100 meter VNV om mangårdsbyggnaden finns ett mycket stort gravfält, som omfattar 200 x 60 meter i NÖ till SV riktning. Fältet består av ca 35 högar och ca 45 runda stensättningar.

400 meter SSV från mangårdsbyggnaden finns tre lämningar. Det är två stensättningar och en rest sten.