Inledning

Förord

Jag har varit sommarboende på Lugnet nära Harhålet sedan 1958. Det är en trakt jag tycker mycket om. Den är ett fantastiskt fint koncentrat av det som är utmärkande för Sörmland och kanske också för Sverige. En väl avvägd balans (som det gyllene snittet) mellan vatten, skog och åker, i ett lätt kuperat landskap med slingrande vägar där det finns såväl herrgårdar som röda torp med vita knutar, allt i en miljö som bär på mycket historia. Dessutom finns såväl berg som rullstensås och skog med omväxlande barr- och lövträd.

En trakt är dess historia, dess natur och dess människor. Det är detta som denna skrift handlar om. Den är inte färdig och kommer förhoppningsvis aldrig att bli det. Den innehåller säkert felaktigheter och det är mycket som saknas. Dessutom sker förändringar hela tiden. Jag vill därför ha hjälp med korrigeringar och kompletteringar av alla som har kunskap om trakten.

Jag har gjort en avgränsning för denna skrift med en radie på ca 2 km från Harhålet. Det handlar till stor del om Ekebys marker med en viss utökning. Större delen av området ligger inom gamla Halla sockens gränser. Dessutom finns mycket information om gamla Halla socken. Detta är den tredje versionen av denna skrift. Den första, från 2011, var på ca 50 sidor som jag kopierade själv. Den andra versionen, som var klar 2013, hade fotografier av alla husen och täckte mycket mera. Den var på 140 sidor och tryckts som en riktig bok i A4 – format. Det finns inte längre några exemplar kvar att köpa, men den finns på biblioteket i Nyköping. Denna, den tredje versionen, har kompletterats med flera fotografier och fakta. Felaktigheter från de tidigare versionerna har rättats. Denna version finns bara på nätet. Jag har valt denna form för att det är lättare att göra uppdateringar och för att få större spridning.

Underlaget till denna skrift har jag fått dels från skriftliga källor som redovisas på slutet dels från egna erfarenheter. De historiska kartorna kommer från Lantmäteriet. Jag har bl.a. gått igenom sockenprotokoll från Halla socken från 1754 till 1951. Min son Alexander har bidragit med en del avsnitt, framförallt om historia och geologi. Dessutom har många boende inom området, nuvarande och tidigare, bidragit med kunskaper. Det är flera hundra personer som har bidragit, men jag vill speciellt nämna Jan Högberg (som gjort omfattande egen forskning om Halla), Lennart Lybjörk, Ingegerd Lind, Inga-Lisa Wallentun, Lars Annerstedt, Rolf Annerstedt, Kent Nilsson, Ingrid Julin, Siv Nordblom, Rune Andersson och Tomas Netterbladt. Fotografierna har främst tagits av Rolf Annerstedt och jag själv. Min fru Elisabeth har gjort kartan och granskat texten. Ett stort tack till alla.

Lugnet maj 2019

Läsanvisningar

Denna skrift är i första hand skriven för de som har bott, bor och kommer att bo i området kring Harhålet. Den syftar till att ge svar på alla tänkbara frågor om de enskilda husen, människor och natur både från förr i tiden och idag. En förhoppning är att skriften skall väcka nyfikenhet hos enskilda att själva fördjupa kunskaperna om ”sitt” hus. En liten bygd är också påverkad av ett större sammanhang. I det här fallet är det Halla socken, trots att en del av vårt område har hört till Stigtomta socken. 

Skriften börjar med att uppmärksamma cirkelns själva mittpunkt, Harhålet. Därefter uppmärksammas traktens äldre historia, från istid till nutid. Halla socken får ett eget kapitel med betoning på övergripande sockenfrågor såsom organisation, budget, skola och post. Sockenprotokollen är här en viktig källa till information. Särskild uppmärksamhet ges till förhållandena för fattiga människor. Fattighusen uppmärksammas särskilt både för att det är intressant i sig, men också för att det, jämfört med andra hus i området, finns mycket information t.ex. om hur ofta man reparerade husen som kan generaliseras även till andra hus. 

Naturen är en viktig del i beskrivningen av vårt område och uppmärksammas i ett särskilt kapitel som belyser de två sjöarna, vägar, stigar, stränder, växtlighet, m.m. Skriftens huvudfokus är på de hus som finns och har funnits inom området och de människor som har bott och bor i husen. Beskrivningen styrs självklart av vilket material som finns tillgängligt. Genom husförhör, församlingsböcker och bouppteckningar kan vi få en uppfattning om husens ålder och namn, om vilka människor som bott i husen och deras liv, hur länge de levde, vad de dog av, hur många barn de hade, vad de hade för ägodelar när de dog, etc. Jag har också haft en ambition att utifrån alla enskilda fall dra generella slutsatser om t.ex. dödsorsaker och flyttmönster. 

Jag uppmärksammar också en del för bygden intressanta platser som ligger lite utanför området. Det är bl.a. Halla kyrka, Eckerstalägret och Glasberget. Ett avsnitt handlar om kartor och mätning. Kartor är ofta centrala för att få kunskap om vilka hus som har funnits i området, hur naturen har sett ut, hur marken varit uppdelad och vilka konflikter som har funnits. Ett annat avsnitt behandlar i första hand juridiska frågor som rör sådant man stöter på inom ett område på landet. 

I avsnittet Kvarvarande frågor tar jag upp frågor som jag ännu inte har hittat svaret på. Min förhoppning är att andra skall kunna hjälpa till med att hitta svaren. Jag är också intresserad av att få påpekanden om felaktigheter i denna skrift, liksom synpunkter på information som inte täcks av denna skrift, men som skulle kunna vara intressant att ta med vid uppdateringar. Tanken är att denna skrift skall uppdateras och utvecklas med jämna mellanrum. Min yngste son har lovat att ta över detta uppdrag, när mina krafter tryter.

Källhänvisningar i skriften är allmänna för att göra den mera läsvänlig. Den som önskar att få information om källan till någon enskild uppgift är välkommen att höra av sig. För att få en bild av vad ett historiskt belopp motsvarar idag har jag vanligtvis använt mig av konsumentprisindex (hur mycket priset på varor och tjänster har förändrats, uppgifterna gäller 2013). I några fall, och då anger jag det, har jag även tagit med löneindex (som speglar hur mycket lönerna stigit och därmed köpkraften). När det står ett frågetecken (?) inne i texten, så betyder det att jag inte har tillgång till uppgiften, vilket kan bero på att det inte finns någon tillgänglig uppgift om t.ex. födelseår eller att jag inte har kunnat tyda originaltexten. När jag citerar äldre text så har jag vanligtvis valt att använda modern stavning, men med bibehållen grammatik. När det saknas namn på stigar, skogar och stränder har jag hittat på namn som har koppling till tidigare boende i området eller koppling till naturen i närheten. De siffror och bokstäver som finns med inom parentes i texten syftar på hus och platser. Dessa finns på den bifogade kartan för att det skall vara lättare att orientera sig. Årtalen efter personernas namn avser födelseår.

Harhålet

Harhålet (F) är numera namnet på en badplats vid Yngaren. Enligt ortnamnsregistret fanns benämningen 1936 och namnet syftar på ”platsen där harar gick fram”. Namnet, som är unikt, skulle utifrån detta bero på att det funnits mycket harar i detta område. Från 1960-talet till 1990-talet fanns det gott om harar i området. Nu är de färre, vilket kan bero på den ökade förekomsten av räv. Den äldsta uppgiften med namnet som jag har hittat är på en karta från 1858 och uppgifter om en isväg från 1852. Placeringen på äldre kartor är vid stranden ganska nära Olstorp 1 (10). 

En alternativ, och som jag tycker en mera trolig, förklaring till namnet Harhålet är följande. Den första soldaten vid Södra Harstugan (12) hette Måns Jonsson. Han antogs som soldat 1669 och han tog sig soldatnamnet Hare 1688. Han fick (det var vanligen kompanichefen som gav soldaterna namn, ofta efter soldatens egenskaper) kanske detta namn för att det passade hans karaktär, såsom snabb och spänstig. Ett soldattorp, som byggde på 1680-talet nära Harhålet, uppkallades sedan efter honom. Harstugan blir stugan där soldat Hare bor. Platsen nere vid vattnet blir då vattenhålet som låg nära Harstugan, dvs. Harhålet. Det var inte helt ovanligt att områden nära soldattorp uppkallades efter soldaten som bodde där. Dessutom kallades området norr om Södra Harstugan på 1700-talet för Harstuhagen. Namnet behöver således inte alls ha någon koppling till att det funnits mycket harar här.


Historia

Berggrunden här är 1,5 – 2 miljarder år gammal och består av urgranit fram till en linje mellan Sörkärrsviken (Ä) och viken norr om Sundsudde (D). Där övergår den till ett område med gråvacka, skiffer, kvartsit och arkos, vilka är sedimentära bergarter. Det har även funnit kalksten i berggrunden. Vid Sund har det varit ett kalkstensbrott. 


Istiden

Halla, liksom hela Södermanland ligger under den högsta kustlinjen och har alltså varit täckt av hav under en tid efter inlandsisens tillbakadragande. Havet låg då ca 150 meter över dagens nivå. Först område i vår närhet att dyka upp ur havet var Glasberget, vilket bör ha skett för ca 9000 år sedan. För 7000 utgjordes stora delar av Sörmland av en omfattande skärgård.

Landhöjningens utveckling

År från nutid            Vattnets höjd i meter över dagens nivå

9800                               100
8600                                 75
6200                                 50
4000                                 25                    
2000                                 10
1000                                   5                    

Landskapet har formats av inlandsisen, varav de tydligaste resterna är Vårskogsudden och Hånö. Dessa är delar av en rullstensås vid namn Katrineholmsåsen. Rullstensåsar bildades av smältvatten i tunnlar under isen. Namnet kommer av att stenarna i åsen är rundade. Sten och sand som sveptes med av isälven sorterades, och det tyngre materialet avlagrades i åsar medan finare partiklar såsom lera hamnade en bit ut från isälvens mynning när vattenhastigheten avtagit. Katrineholmsåsen börjar i Västmanland för att sedan korsa Hjälmaren, fortsätta ned genom Katrineholm och sedan följa Åkerös västra strand innan den dyker ner i Yngaren. Den tar sedan en kort andningspaus, bildar då ön Saxen utanför Väsby för att sedan gå upp på land på Vårskogsuddens nordspets. En liten avstickare svänger norrut mot Grusgropen, medan huvudåsen går ner i vattnet vid Vårskogsuddens sydspets, och sedan bildar Hånö. 

Vad som sedan händer med den är oklart, men förmodligen har den mynnat ut i havet i ett isälvsdelta söder om Stigtomta. När inlandsisen avsmälte så stannade den upp och stod sedan och stampade i 800 år (9100 – 8300 f Kr) och bildade den så kallade mellansvenska israndzonen. Isälven har i detta delta avlagrat stora mängder sand och grus, vilket kallas för en ”malm” (Stigtomtamalmen i detta fall).

Efter inlandsisen har marken, bortsett från rullstensåsarna och de områden där finare partiklar från isälvarna avlagrats, varit täckt av morän, vilket var lämningar av inlandsisen som bestod både av block (inklusive stora flyttblock), sten, sand och finare partiklar. De delar som kom upp först har blivit svallade av havets vågor, och urlakats på de mindre partiklarna, vilka istället har avlagrats på den dåvarande havsbotten som svallsediment. 

När landhöjningen sedan har fortsatt har dessa partier kommit upp ur vattnet och bildat utmärkt åkerjord eller betesmark, medan höjderna med sin ursvallade morän, där endast block, sten och i viss mån sand återstod inte ens kunnat användas till bete utan bara till skogsbruk. De delar som kom upp allra först har förstås blivit svallade hårdast eftersom det från början inte fanns något skydd mot Östersjöns vågor, varför de allra mest höglänta partierna nu oftast är kala berghällar. 

Av de svallade partiklarna så hamnade de alla minsta, lerpartiklarna, längre bort från höjderna eftersom de var lättare och kunde föras längre bort medan sandpartiklarna hamnade närmare. 

Fornminnen

Uppdelning av historiska perioder:

Stenålder             12000 – 1800 f Kr
Bronsålder           1800 – 500 f Kr
Järnålder              500 f kr – 1050 e Kr
Medeltid              1050 – 1520
Nyare tid             1520 –

I vårt område var det de högsta delarna av Norra Lejonskogen (Y) som först kom upp ur havet. Det skedde någon gång kring år 4000 f Kr (ca 6000 år sedan). Det är tveksamt om det bodde några människor där då, men sannolikt kring år 3000 f Kr (ca 5000 år sedan) då nästan hela Lejonskogen (X och Y), de högsta delarna av Vårskogsudden (H), Hånö (Å) och Hurtigskogen (E) låg ovanför vattenytan. Kring år 2000 f Kr (för 4000 år sedan) hade landet höjt sig betydligt, men i ett område från Harhålet (F) och över till Hallbosjön var det vatten med en bredd på ca 200 meter. Nästan hela Eknäset (B) låg under vatten och området mellan Väsby och Lillsjön (A) var ett 300 meter brett vattenområde. Ellestas marker var en stor ö. Sedan dess har det skett en landhöjning på 25 meter. Samtidigt är Yngarens vattennivå ca 20 meter över havsnivån (det innebär att vattnet när det passerar Skräddartorpsån, Hallbosjön, Vrenaån, Långhalsen och Nyköpingsån har ett fall på sammanlagt 20 meter). Orsaken till att vattnet bara ligger 5 meter lägre i förhållande till land än för 4000 år sedan, trots att landhöjningen har varit 25 meter, är att när landet har höjt sig närmare kusten så har havet längre in blivit till sjöar och land. Detta syns tyvärr inte när man går in och tittar på SGU:s hemsida och tittar på effekter av landhöjningen. Där får man en felaktig bild av vilka delar av vår trakt som legat under vatten de senaste tusen åren.

Området utgjorde en del av den sörmländska sjöplatån, vilket var området runt sjöarna Båven, Långhalsen och Yngaren. Det är en av de fem zoner som Sörmland delas in i. Under brons- och järnåldern var många av de nuvarande sjöarna i Sörmland förenade i ett stort vattensystem, vilket i sin tur nyttjades som kommunikationsleder. Även under vikingatiden var vattenvägarna de som var lättast att ta sig fram på.

Under nästan hela stenåldern fram till bronsåldern 1800 f Kr levde människor i vårt område sannolikt som samlare, jägare och fiskare i små grupper. Det är först i slutet av stenåldern som större grupperingar av människor kan ha uppstått som en följd av att jordbruket börjar få fäste. Hövdingadömen och hierarkier uppstår. Men det är först under bronsåldern som det börjar skapas ett kulturlandskap med ett mera omfattande åkerbruk, boskapsskötsel och byggande av mer stationär art. Under yngre bronsålder (1100–500 f Kr) ökar betes- och åkermarken betydligt, delvis som en följd av landhöjningen. Bronsåldersmänniskor utnyttjade dock fortfarande områden som var ytmässigt stora.

Under järnåldern blir boendemönstren allt fastare. Det uppstår mer tydliga gårdsgrupper bestående av flera mindre hus och en större byggnad. Boskapsdrift och jordbruk blir alltmer reglerat.

Enligt Riksantikvarieämbetet finns det 34 fornlämningar inom området. Det handlar om 3 gravfält, 16 gravar (stensättningar och högar), 3 bebyggelser, 2 skärvstenshögar, 2 föremål, 2 lämningar och 1 väg. För detaljerade beskrivningar om plats och innehåll se bilaga. Inga runstenar har hittats i området, den närmaste ligger vid Ene gård i Stigtomta socken. Där det finns fornlämningar har folk bott, även om man inte bodde direkt intill gravarna.

Gravarna kan grovt delas upp enligt följande:
– Ensamliggande stensättningar, rösen – från äldsta delen av bronsåldern
– Gravgrupper – från mellersta delen av bronsåldern
– Gravfält – från början av järnåldern

Skärvstenshögar tillhör vanligen äldre bronsålder.

Kremering av döda införs ungefär 1500 – 1300 f kr och pågår fram till ungefär 1000 e kr, då gravfälten också ersätts av kyrkogårdar. Gravarna ligger ofta på högre delar av lanskapetet, vilket också gäller vårt område. 

De ensamliggande gravarna uppträder i höjdlägen, gravfälten nedanför de höga krönen och boplatserna på avsatser i moränmark eller i kanten av dalgångar samt på impediment (mark som inte är lämplig för skogs- eller åkerbruk, t ex berghällar och kärr).