Mantal och medeltiden

Mantal

Mantal är ett centralt begrepp i hanteringen av fastigheter, mark, beskattning och ansvar för att hålla soldater. Mantalet beräknades utifrån åker- och ängsmark. De uppskattades i tunnor (tunnland) och kappar eller hur mycket säd man kunde odla på marken. Talet utgjorde ett mått på gårdens skattekraft. Ursprungligen var måtten 1, ½ och ¼ mantal. 1 mantal gav full bärgning åt en familj med tjänstefolk. Sörkärr hade ½ mantal 1918. Det som motsvarar nuvarande Ekeby, utom Sörkärr, hade 1918 3 ¼ mantal.

Uppgifter från ”Det medeltida Sverige” 

Det 2013 utgivna ”Det medeltida Sverige, Band 2 Södermanland: 3 Jönåkers härad, Nyköpingsstad” ger mycket intressant information om tidiga omnämnande av gårdar. Där finns uppgifter om de tidigaste uppgifterna om när en gård omnämns och uppgifter om antal gårdar, om det var frälsejord, kyrkojord, etc. och om ägare och storlek på gården. Nedan följer lite information som underlättar tolkningen av de uppgifter som finns under respektive gård.

1 tön = 6 spann = ca 300 liter. 1 pund = 4 tunnor = ca 150 liter. Kornavrad = avgift/ränta i form av korn. Gästningspn = avgift i penningar. Avradspn = avgift i form av penningar. pn = penningar. Skattved = skatt i form av ved. Skatthampa = skatt i form av hampa. Mata = matvaror erlagda såsom avgift. Matapenningar = penningar som erlades i stället för motsvarande avgifter. Landbo = arrendator. Faste = vittne. Sämjevittne = vittne vid förlikning/överenskommelse.

Gårdarna beskrivs med fyra tal med kolon emellan. Det beskriver markland: öresland: örtugland: penningland. Deras förhållande till varandra är 1: 8: 24: 192. Om det bara anges två tal är det markland och öresland som avses. Dessa mått avsåg egentligen inte areal, utan avkastning, men grovt så motsvarar 1 markland 12 ha. På motsvarande sätt betyder talen som anger betalning med pengar; mark: öre, örtug: penningar. Dessa har samma relation tillvarandra som talen som anger land. 1 mark vid denna tid motsvarar 243 kr enligt KPI idag och 5216 kr enligt LI.

När det står att en viss gård tillhörde t.ex. Anna Klementsdotter, behöver det inte betyda att personen ägde gården. Det kan också betyda att personen erhöll ränta för gården. 

Anna Klementsdotter (Hogenskild) ”ägde” många av gårdarna i vårt område. Hon var född i Finland 1513 och gifte sig 1530 med hövitsmannen Jakob Krumme Näshulta socken, som dock dog redan ett år efter giftermålet. Hon gifte sig igen 1537. Denna gång med hovjunkaren och kammarrådet Nils Pedersson Bielke. Denne erhöll 1544 Bettna socken. Paret bodde på Åkerö. Nils seglade omkull och drunknade i Bråviken 1550. Anna, som var hovmästarinna, dog 1590 och ligger liksom sin andra make begravd i Bettna kyrka. Under denna tid hörde stor del av Halla till Åkerö, vilket den norra delen av Halla gjorde ända till slutet av 1800-talet. Under Annas tid utgjorde hennes hemman i Halla ett rättarelag med Ballersta som boställe för frälsefogden. Hela komplexet drogs 1599 in till kronan med Ture Bielkes (död 1600) förbrutna gods, men restituerades 1603 till hans änka och lydde därefter fortfarande under Åkerö. Genom åtskilliga byten med kronan orsakades slutligen frälsegodsens tillbakagång inom socknen, med påföljd att dessa i slutet av perioden minskade från sjutton och ett halvt till mindre än en tredjedel, som alltjämt bildade en del av Åkerös appertinentier (Ballersta, Eneby och Ottetorp).