För att få en helhetsbild av människor och hus har ett år valts för att beskriva förhållandena. Året 1863 har valts dels med tanke på att det är ett hundrafemtio år sedan (gällde när det skrevs första gången 2013) och att det var det år som socknen blev en borglig kommun (till skillnad från en kyrklig).
1863 fanns det 144 personer skrivna inom vårt område medan det 2019 enbart är 20 personer (har ökat något de senaste åren). Dessa människor fördelade sig på fastigheterna enligt följande: Ekeby 40, Ödesby 17, Sörkärr 13, Vretstorp 9, Stenbacken 7, Christinelund 7, Tallsätter 6, Lill-Kjulsta 6, Lugnet 5, Södra Harstugan 5, Sjölund 5, Olstorp 4, Flygarstugan 4, Stavstugan 3, Eknäset 3, Stensätter 3, Hällstugan 3, Haglund 2 och Nybygget 2. Av dessa hus/gårdar finns inte längre Christinelund, Södra Harstugan, Flygarstugan, Eknäset, Haglund, Hällstugan och Nybygget. Många av bostadshusen på Ekeby och Ödesby är också borta. De hus som har tillkommit är Hasselvik, Karlslund, Olstorp 1, Lill-Stugan Sörkärr, Sjölund 1, Henningslund, Nya Stavstugan, Sjöstugan, Strandstugan, Stockstugan, Enelund och Hånövik.
Medelålder 28 år
50 var gifta, 32 ogifta (15 män och 17 kvinnor), 54 barn under 18 år (24 pojkar och 30 flickor), samt 7 änkor och 1 änkling. Totalt fanns det 65 män/pojkar och 79 kvinnor/flickor. tjugonio personer var 18 – 29 år, sjutton 30 – 39, sexton 40 – 49, femton 50 – 59, nio 60 – 69, tre 70 – 79 och en över 80 år (83). Detta innebär att 58 % var under trettio år och 3 % var över sjuttio år. Medelåldern var tjugoåtta år. 2019 är medelåldern sextiofyra år.
Personernas titlar fördelar sig enligt följande:
– En major och riddare (ägare av Ekeby och Ödesby),
– Två hemmansägare (Sörkärr), sju torpare (Tallsätter, Christinelund, Sjölund, Lill-Kjulsta, Stensätter och Stavstugan)
– Två rättare (en f.d.) (Ekeby och Sörkärr)
– Fem soldater varav en korpral (Vretstorp, Flygarstugan, Södra Harstugan och Stenbacken)
– Åtta drängar och sju statardrängar (gifta drängar)
– Elva pigor
– Tjugofem hustrur (en gift piga har titeln hustru) inklusive en fru (hustrun till majoren och riddare)
– En tjänsteflicka och en statarpiga (det är en ogift piga som har ”oäkta barn”)
– Fyra inhyse (varav en f.d. skomakare och en f.d. dräng)
– En backstugusittare
– Sju änkor (varav en torparänka, en hemmansägaränka och en soldatänka) och en änkling. Dessutom fanns sju vuxna personer som hade titeln son/dotter. De var personer som var barn till hemmansägare, soldater och torpare.
Liten rörlighet
Av de 90 vuxna personerna var:
– 31 % födda i Halla 16 personer eller Stigtomta 12
– 36 % födda inom andra församlingar inom 10 km (Björkvik 15, Bettna 5, Lunda 5, Vrena 4 och Kila 3)
– 21 % var födda inom 11 till 25 km (Nyköping 8, Råby 2, Bergshammar 2, Husby 1, Bärbo 1, Forssa 1, Kvarsebo 1, Stora Malma 1, Lerbo 1 och Årdala 1)
– 9 % var födda inom 26 till 50 km (Runtuna 2, Sköldinge 1, Malmköping 1, Vingåker 2, Helgesta 1 och Bälinge 1)
– 2 % var födda längre bort än 50 km (Stockholm 1 och Österhaninge 1)
Dessutom hade en person okänd födelseort. Avstånden är beräknade fågelvägen från Harhålet till respektive församlingskyrka. Halla och Stigtomta har lagts samman eftersom de berörda husen ligger i de två församlingarna.
”Oäkta” barn
Andelen ”oäkta” barn var 15 %. Oäkta barn var vid denna tid ett rättsligt begrepp som användes för barn som hade fötts utom äktenskapet. I mitten av 1800-talet var ca 10 % av alla barn i Sverige födda utanför äktenskapet. Man såg allvarligt på sexuellt umgänge utom äktenskapet. Lönskaläge kallades det om båda var ogifta. Det var straffbart för kvinnan fram till 1864 och för mannen till 1918. Enligt 1686 års kyrkolag så straffades de skyldiga, förutom av de världsliga böterna även med ”uppenbar kyrkoplikt”, vilket innebar att personen under gudstjänsten fick gå upp på pliktpallen (skampallen) och inför församlingen erkänna sin skuld och betyga sin ånger. 1741 ändrades det kyrkliga straffet till ”enskild kyrkoplikt”, som ägde rum mer avskilt i sakristian. Detta straff avskaffades 1855. Kvinnor drabbades oftare än män eftersom det var lättare att bevisa deras skuld. Hor kallades det om en av parterna var gift och den andra ogift. Var båda gifta kallades det dubbelt hor. Enligt 1734 års lag var enkelt och dubbelt hor fyra gånger belagt med dödsstraff. Dödsstraffet avskaffades 1779, men avkriminaliseringen kom först 1937. Mammorna till tre av de oäkta barnen var nu (1863) gifta. Tre barn var fosterbarn.
I kyrkböckerna finns också uppgift om man läser innantill och om man förstår. Av de 117 personer som uppnått tillräcklig hög ålder för att läsförmåga skall vara aktuell är det 18 (15 %) som inte kan läsa innantill.
En del är straffade. Statardrängen Erik Mannström (1828) på Ödesby som har hustru och två barn fälldes för snatteri 1856. Statardrängen Gustav Larsson (1829) också på Ödesby, som har hustru och fyra barn, var straffad för stöld och inbrott med uppenbar kyrkoplikt (se ovan) och elva dagar med vatten och bröd.
Några slutsatser
– Människorna som bodde runt Harhålet 1863 hade flyttat kort sträcka från sin födelseort. 67 % hade inte flyttat mer än 10 km och 98 % inte mer än 50 km.
– Av de två som hade flyttat längst, 100 km, var en godsägare på Ekeby.
– Den stora andelen som kom från Björkvik visar att vattnet vid denna tid ofta var en viktigare transportled än vägarna.
– Tjugofem år senare, dvs. 1878, bodde bara drygt tio personer (7 %) fortfarande kvar i området. Detta berodde på att man flyttade mycket och dog tidigt.
– En genomgång av vilka befattningar som fanns på Ekeby mellan 1915 och 1930 visar stora förändringar jämfört med 1863. 1863 var kvinnorna antingen hustru, piga eller tjänstflicka. 1915–30 finns det inte längre några pigor, men däremot: hushållerska, hembiträde, jungfru, tjänarinna, mjölkerska och kokerska. Bland männen fanns det 1863 mest drängar och 1915–30 finns fortfarande en del drängar, men det har tillkommit: trädgårdsarbetare, trädgårdselev, tjänare, kusk, kördräng, ladugårdskarl, ladugårdsbiträde, jordbruksarbetare, grovarbetare, smed och snickare. Det har också tillkommit olika arbetsledande befattningar: hushållerska, trädgårdsmästare, inspektor och ladugårdsförman. Det har alltså uppstått flera hierarkier och mera specialisering och uppdelning av arbetet.