Framtaget för studiecirkel i hembygdsforskning
Tanke
En gång skall du vara en av de som levat för längesen.
Början på en dikt av Per Lagerkvist från diktsamlingen Aftonland
Sjukvård
Frågor
Frågar som uppgifter från sjukvård (journaler och provinsialläkarrapporter) kan ge oss svar på:
– Vilka sjukdomar en person led av och hur mycket hen låg på sjukhus
– Spridning och förekomst av smittsamma sjukdomar inom en socken
– Förekomst av kvacksalvare inom en socken
– Vilka som var barnmorskor och vaccinatörer inom en socken och hur
mycke de fick i ersättning
– Väder, förutsättningar för jordbruket, svält, hälsokällor, beväringars
hälsa, etc.
Allmänt
Från 1600-talet står staten för provinsialläkare i Södermanland och en del andra län. 1773 är antalet läkare 32 och de finns företrädesvis i residensstäderna. 1915 har de stigit till 317. Läkarna har en stationeringsort och ett tjänstgöringsdistrikt. Provinsialläkarna skulle förestå hospitalet, övervaka befolkningens hälsa, föra statistik över sjukdomar och dödsorsaker, kontrollera kvacksalvare, upplysa om lämplig mat och dryck, ge råd om barnuppfostran, besöka fattiga och sjuka. De hade ansvar för tillsyn av barnmorskor och vaccinatörer, vilka anställdes av socknarna/kommunerna. Det fanns även en del stadsläkare och en del sjukhusläkare. Provinsialläkartjänsterna omvandlades 1972 till distriktsläkartjänster och landstingen fick möjlighet att inrätta sådana.
Sjukhus, eller hospital som de hette först, började inrättas på 1500- och 1600-talet och de var samtidigt fattigvårdsinrättningar. 1765 förordnades att det skulle inrättas länslasarett i alla län. När landstingen inrättades 1863 fick de ansvaret för länslasaretten. Det fanns dock fortfarande en del statliga sjukhus och en del privata. Staten byggde också upp en organisation för psykiskt sjuka (sinnessjukhus) från 1876, som 1958 bytte namn till mentalsjukhus.
Epidemisjukvård, t.ex. kolera, var en kommunal uppgift fram till 1919. Sedan gick ansvaret över till landstingen.
Lokalt
På 1800-talet fanns det en sundhetsstyrelse i Halla socken, som bl.a. hade ansvar för epidemier.
Hitta
Provinsialläkarna skickade årligen in rapporter. Fram till 1813 skickades de till Collegium medicum, som var en organisation för kollegialt utbyte mellan läkare. Mellan 1813 och 1878 skickades rapporterna till Sundshetskollegium och därefter till Medicinalstyrelsen, som var en föregångare till Socialstyrelsen. Berättelser finns bevarade från 1769 till 1963 i riksarkivet.
Sjukhusjournaler finns bevarade i regionernas arkiv.
* På nätet
Provinsialläkarrapporterna finns till stor del digitaliserade på riksarkivet (1769 – 1878), men eftersom de för perioden 1836 – 1900 finns transkriberade på medicinhistoriska databasen vid Linköpings universitet, är det bäst att börja där.
1. Gå till www.ep.liu.se/databases/medhist
2. Under Dokumenttyp: välj ”Årsberättelser från Provinsialläkare”
3. Under Ange sökord: välj t.ex. ”Nyköping” och klicka på ”Sök”4. Välj sedan det år du vill ha. Observera att det ofta finns flera årsberättelser för samma år. Nyköpings provinsialläkardistrikt kommer vanligen som nummer två eller tre. Det går också att söka på en ort, t.ex. Stigtomta. Då får man fram samtliga årsberättelser där Stigtomta finns omnämnd.
För att hitta det digitaliserade materialet i riksarkivet går du via NAD.
- Gå till www.sok.riksarkivet.se
- Sök efter ”Årsberättelser för Provinsialläkare” och välj ”Endast digitaliserat material”
- Klicka på 1 för perioden före 1813 och 2 för perioden mellan 1813 och 1878.
- Välj Bild för lämpligt år. I början av varje år finns ett register. Registret gäller dock inte nummer på bilderna utan sidnummer, som finns högst upp till höger.
Hittat lokalt
- 1835. Omfattande beskrivning av Nyköpings lasarett.
- 1838 står det följande skrivet med anledning av vissa kroniska sjukdomar ”…. hvartill orsaken nog kan igenfinnas i härvarande, till en stor del utfattiga, allmoges och Stat Drängs Personals lefnads sätt, föda och missbruk af brännvin, synnerligast under deras oftare och mer än i många andra provincer vistande på längre resor då de ofta under veckor och däröfver ej äro afklädda och lefva af dålig torr och salt föda samt bränvin, med hvilket senare, såsom den fattigares lättast tillgängliga, minst dyra och snart sagt enda förfrisknings medel, också Qvinfolk och tillock med barn, tidigt nog, hanteras”.
- 1839 förekommer det koppor i Bärbo och Stigtomta.
- 1841 finns det koppor i Halla
- 1846 är det missväxt i området. G. Zetterberg i Stigtomta, A. Pettersson i Bärsta och J. G. Björkström i Halla är vaccinatörer. Hustrun Anna Sofia Windahl är barnmorska i Stigtomta och Halla.
- 1851 beskriver doktor C. R. Martin sitt distrikt så här:
”Disrictet, som nu mera förnämligast utgöres af och är inskränkt till de 3:ne intill Östersjön gränsande, från Östergötlands till Stockholms Länsgränser sig sträckande Jönåkers, Rönö och Hölebo Härader, är ett af bergs och skogstrakter i tät omväxling med smärre och till den del välodlade slätter upfyllt land, som äfven till dess ifrån den sterila och bergiga skärgården aflägsnade delar tätt genomskuret af vattendrag begränsade af och innehållande ett stort antal större och mindre sjöar, träsk och mossar, hvilken territoriella beskaffenhet väl bidrager till de här så ofta förekommande intermittenta och typhösa febrarnes upkomst, men till hvilja, ej-sällan epidemiska utbredning, dock andra uppå folkets lefnadssätt beroende inflytelser ytterligare medverka. – Härvarande Allmoge och arbetarklassen i allmänhet, utgöres nemligen, med undantag af ett ej stort antal Skattebönder, till den betydligaste delen af under de talrika härvarande Säterierna hörande frälsebönder, torpare och Statdrängar eller afigkomne sådana dagkarlar, nybyggare, backstugu- och inhysehjon, hvartill kommer i tjenst varande eller afskedade soldater och Rote Båtsmän, alla med hustrur och barn och för det alldra mästa utfattiga och som derföre, ehuru på sednare tider icke för ren hungersnöd utsatta, dock ofta måste lefva af knapp och usel föda och bo i trånga och osunda hus, under dagsverksläp och tidtals, för de åkerbrukande isynnerhet, högst ansträngdt arbete, som äfven för andra, såsom fiskarne i skärgården, Grufve och bergslags samt skogsarbetare och kolare under ofvan antydda förhållanden ej är utan många för många hälsan, menliga inverkningar.
Att dessa ej öferdrifvet skildrade förhållanden och lefnadssätt i förening med den allmänna hos många högst öferdrifna bruket af det alltid lättast, och ej enda, tillgängliga, förfriskningsmedlet bränvinet, äfven begrunda och upväcka de här ofta förekommande och nästan endemiska: dyspepiska (symtom i övre delen av magen. Min förklaring) lidanden, pyrosis (halsbränna), Cardialgie (hjärtsmärta) m.m. med sina ej sällsynta organiska och degenerativa utgångsföljder är hvad en längre och ofta förnyad erfarenhet utvisat”.
Om kvacksalvare skriver Martin:
”Qvacksalfvare långt ifrån att som sådane anse och anföra de många som af menniskokärlek och god vilja, efter bästa förstånd och erfarenhet söka hjelpa och lindra vid påkommande sjukdomsfall der läkare biträde och råd omöjligen öfverallt och genast kunna vara att tillgå, får det allenast räknas sådane som af snikenhet och vinningslystnad utgifva och åtaga sig bota alla sjukdomar och åkommor begagnande några vissa merendels retande, från Apotheken förskaffade eller af dem sjeldfva beredda medel, missbruka retande salfvor och plåster samt åderlåtningar eller imbad och rökcurer m.m. – Bland sådane som på flere de sednare åren drifvit och fortfarande drifva sit ofog får nämnas Klockar hustrun Magdalena Österberg i Råby och Smedshustrun Dahlqvist i S:t Nicolai, hvilka båda ej sällan inblanda sig i af Läkare började curer synnerligast Croniska och långsamt förlöpande eller obotliga sjukdomar. Att med lagens näpst åtkomma desse är med bestående lagformer mycket svårt och för Läkare att häri fiskaliserande upträda högst odiöst och många chicaner men troligen föga verkan till rättelse medförande”. - 1852 genomfördes två liköppningar, dvs. obduktioner för att fastställa dödsorsak, i Stigtomta. Den 12 juli gällde det förre källarmästaren C. A. Nylund, som avlidit pga. hängning. Den 6 augusti var det inhysemannen Pehr Jansson, med samma dödsorsak. Liköppningar gjordes, på uppdrag Konungens befallningsman, när man misstänkte mord eller självmord.
- 1855. Under punkten Wäderlekens och årswäxtens förhållande i allmänhet, skriver doktor Martin följande:
”Efter den lugna wäderleken och starka hetten under första hälften af Juli månad, upkom vid slutet af densamma en från de långgrundare wass och gräsbeväxta Östersjöhafswikarnes stränder, genom en högst vidrig, vid genomfart och rörelse derifrån utgående stank, sig tillkännagifvande malaria, som säkert mycket bidrog till den då, längs hafskusten yppade och under Augusti och September fortfarande ökade freqvensen af frossorna och samtidigt epidemiskt gångbara remittenta och gastrisk nervösa febrarne.
Årswäxten såwäl för föregående året 1854 som för 1855 war i almänhet af god beskaffenhet med undantag endast af potatisen, som i anseende till den så wäl under dessa, som föregående åren sig wisade potatissjukan, warit utsatt för mer och mindre allmän eller tidig förskämning, hvilket ej kunnat wara utan menligt inflytabde på helsotillståndet hos många, för hvilka den utgjort det allmännast begagnade födoämnet”. - 1859 förekommer det smittkoppor i Stigtomta. 28 har insjuknat, varav 2 dog.
- 1864 finns flera hälsokällor inom området, som bevistas av allmogen, men som ”äro av obetydligt värde. Det är Alen i Stigtomta och Rällinge i Lunda. ”Badort finns ännu ej; men det på senare tider mycket omtalade Oxelösund blifver sannolikt äfven en sådan, då många förslager att der bygga lägenheter redan uppstått”.
Av 237 beväringsskyldiga är 36 frånvarande pga. sjukdom eller annat vid besiktningen. Vid den medicinska bedömningen av resterande 201 måste 88 ”casseras, så att blott 113 vore till krigstjänst duglig”. - 1880 anmäls flera fall av difteri i Nykyrka och Stigtomta. Ämbetsförrättning till Halla i oktober för nervfeber och difteri, samt till Stigtomta för obduktion av ett foster som strypts och ”å lön lagdt”.
- 1881 uppstod rödsot i Stigtomta. 5 insjuknade och 2 dog.
- 1882 härjar mässing i Kila, Stigtomta och Halla. 60 blev sjuka och 1 dog. En ämbetsresa till Halla pga. rödsot, 6 sjuka som alla blev friska.
- 1883. Scharlakansfeber inom bl.a. Bärbo och Halla, totalt 167 fall och 30 döda. Rödsot i Helgona och Bärbo, 20 fall och 6 döda. Inom Halla och Bärbo har skolgången delvis varit inställd pga. scharlakansfeber och rödsot.
- 1885. Mässlingen och scharlakansfeber i Bärbo. Kikhosta i Halla. Skolan i Halla är inställd tio dagar. Liköppning och rättsmedicinsk bedömning har gjorts i Stigtomta den 10 november av statkarlen Per Erik Settervall för att utröna dödsorsak.
- 1886 Besök i Halla 13 juli pga. scharlakansfeber.
”Qvacksalveri finnes här som annorstädes och har folket stor benägenhet för det öfvenaturliga.” En av de utpekade är f.d. korpralen Nyström i Karlslund i Halla. Doktor Jerhag konstaterar också följande: ”Några åtgärder för att förekomma qvacksalveri och svenska folkets benägenhet för det öfvernaturliga känner jag icke. Genom uppfostran af sjukvårdssoldater och sjuksköterskor befrämjas qvacksalveri, när dessa personer då de utkomma på landsbygden, anse sig vanligen som fullt utbildade läkare och mången anser sig som skickligare än en legitimerad läkare”. - 1888 finns mässling i Bärbo och Stigtomta samt nervfeber i Halla (mer om det under Skriva).
- 1891. J. A. Frisberg i Halla får 37 öre för varje person som han vaccinerar.
- 1895. Qvacksalveri är vanligt bland barnmorskor. En har blivit varnad.
- 1896. Scharlakansfeber i Halla. Besök där 13 juli.
I Halla heter barnmorskan Anna Maria Petersson. I lön får hon 60 kr/år, en famn ved och 1 – 2 kr/förlossning. - 1897. Barnmorskorna i distriktet har beträtt vid 596 av 765 förlossningar. Vid 8 förlossningar har tång använts.
- 1898. Bättre lön för barnmorskor.
- 1899. Inställd skolgång i Bärbo och Stigtomta.
Barnmorskan Anna Wahlberg i Halla, Nykyrka och Stigtomta har en lön på 330 kr/år, fri bostad, 20 kr hyresersättning från Nykyrka, fri ved och 1 – 2 kr/förlossning.
Under rubriken ”Folksamlingar vid begrafningar och andra omständigheter vid liks jordande” skriver doktor Norberg: ”Under de ganska ofta förekommande tjensteresorna sökte jag alltid varna de anhöriga för de nog ej ovanliga begrafningskalasen och lyckades i en del fall hindra smittas spridande härigenom. För öfrigt meddelades föreskrifter om likens inhöljande i med sublimatlösning genomdränkta lakan samt deras härefter omedelbara inläggande i kistan utan vidare svepning.
* Ej på nätet
Varje region i Sverige har ett arkiv, där det bl.a. finns sjukhusjournaler. För vårt område är det Region Sörmland. Gå till www.regionsormland.se och sök efter Arkiv. Då kommer man till Regionarkivet och hittar mera information. Kontakt via telefon 0155-24 58 20, mån – fre 08:30 – 11:30. Journalhandlingar har en sekretess på 70 år. Man behöver ha namn, personnummer och ungefärlig tid för sjukhusvården.
Skriva
Så här kan man skriva om händelser i Halla.
Nervfeberepidemi i Halla
Provinsialläkare Karl Johan Jerling, som har ansvar för distriktet runt Nyköping skriver så här i sin årsberättelse för 1888:
”Nervfeber har varit gängse inom Halla, Lid och Råby. Endast till Halla har privincialläkaren varit kallad dels offentligen dels enskilt. Sjukdomen har förekommit nästan öfver hela församlingen ehuru förnämligast kring den så kallade lillsjön, en vik af Hallbosjön hvilken vik man för några år sedan sökte torrlägga, hvilket till en viss grad lyckades, så att man föregående torra år kunnat gå öfver viken men förflutna året var den varken torr eller stod under vatten, utan utgjorde ett vassbevuxet träsk. Minst tre fjärdedelar af de i Bilaga A angifna nervfeberfallen föreskriver sig från Halla. Dessutom skola några andra fall af utbildad nervfeber förekommit och ännu flera fall med symptomera af börjande nervfeber. Medicin har varit lemnad och föreskrifter gifvna om dess användande vid första symtomera af sjukdomen. Tvenne dödsfall i nervfeber hafva inträffat. Församlingen har en folkmängd af 384 personer ……. Så vidt möjligt hafva de sjuka under nervfeberepidemien i Halla skilts från de friska, om och särskilda sjukrum inte kunnat anskaffas, och vissa personer haft vård om dem, men egentliga sjuksköterskor hafva inte kunnat anförskaffas”.
Dessutom fick skolundervisningen i Halla ställas in under en månad på grund av nervfeberepidemin. Den sjukdom som det handlade om var Tyfoidfeber. Antalet fall i Halla var ca 50, vilket utgjorde ca 13 % av befolkningen i socknen. Idag vet vi att det är en smittsam sjukdom som orsakas av salmonellabakterier. Om sjukdomen förblir obehandlad finns risk för blödande sår i mag- och tarmkanalen, vilket i sin tur kan ge bukhinneinflammation som är livshotande. Nu försöker man förhindra sjukdomen genom god hygien och vaccination. Om den ändå bryter ut, så behandlas den med antibiotika. Dessa kunskaper och mediciner hade inte doktor Jerling.
Läkarrapporten ger oss intressant och ny information om Lillsjön. Den torrläggning som nämns måste rimligen ha ägt rum långt efter sjösänkningen på 1850-talet, som i sig innebar en torrläggning av Lillsjön.
Sockenprotokoll
Frågor
Frågar som sockenprotokoll kan ge oss svar på:
– Vilka uppdrag som fanns i socknen och vilka som hade dem
– Förändringar av vägnätet: breddning, ändrad sträckning, broar, färjor,
etc.
– Maktförhållanden i socknen, hur var rösträtten fördelad
– När byggdes och renoverades skolan, fattighuset, prästgården, etc. och
hur såg ritningarna ut
– Händelser när det gäller enskilda individer; äktenskapsproblem, placering
i fattighus, konflikters, straff, fattigdel, etc.
– Utveckling av elektricitet, telefon, post, etc.
Allmänt
Beslut som rörde den lokala nivån fattades av sockenstämman, kommunalstämman efter 1863, och olika underorgan; sockennämnden, fattigstyrelsen, sundhetsnämnd, hälsovårdsnämnd, kyrkoråd, skolråd, etc. I dessa fördes protokoll.
Hitta
Det finns två vägar för att nå digitaliserade protokoll. Det är dels via Arkiv digital, som har fotograferat sockenprotokoll för följande län: Gävleborg, Göteborg och Bohuslän, Jämtland, Skaraborg, Värmland och Älvsborg. Den andra möjligheten är via siten www.lokalhistoria.nu. Den är upprättad av SLHD – Svensk Lokalhistorisk Databas, som är ett kulturarvsprojekt. Här ingår för närvarande sex kommuner i södra Sverige, med Halmstad som huvudansvarig. I dessa sockenprotokoll kan man även söka på namn eller orter. I vårt område är protokollen tyvärr ännu inte digitaliserade. Vi får därför tills vidare hålla oss till de fysiska arkiven.
Före 1863
Landsarkivet i Uppsala för vår del. I receptionen finns en pärm för varje socken, där man kan se vad det finns för handlingar. Man kan också göra detta via:
– www.riksarkivet.se
– Sök i arkiven
– Sök direkt i NAD
– Skriv in Halla och under Förvarande institution skriv Landsarkivet i Uppsala
– Klicka på 1. Halla kyrkoarkiv och sedan på Se förteckning
– Sockenprotokoll m.m. finns under Referenskod K
Efter 1863
Stadsarkivet i Nyköping för vårt område. Arkivet finns i stadshuset, tel. 0155-24 81 40. Om man ringer innan så plockar de fram det man vill ha. Det tar inte så lång tid att få fram handlingar om man kommer dit utan att beställa handlingar innan. Det finns ett forskarrum, där man kan sitta och läsa och ta kopior.
För att titta vilka handlingar som finns via internet:
– Sök på varkiv.nykoping.se
– Välj Enkel sökning och t.ex. Halla
– Välj t.ex. skolstyrelsen och se vad det finns för handlingar
Önskan
Att Stigtomta Hembygdsförening tar initiativ till att det görs en digitalisering av sockenprotokollen inom området. Detta kan lämpligen göras tillsammans med Sörmanlands Hembygdsförbund och/eller Nyköpings stadsarkiv.
Skriva
Här kommer några exempel från Halla socken:
Kvinnomisshandel
1838 skriver godsägaren på Ekeby Carl Fredrik Rylander följande till Halla församlings kyrkoråd. ”Under min bortavaro har fanjunkaren vid Kongliga Södermanlands regemente Holmbergs fru, tisdagen den 27 februari kl. omkring sex på morgonen ankommit hit till Ekeby och då hon ej mig kunnat anträffa, för mitt tjänstefolk berättat, att hon dagen förut skall av sin man handgripligen blivit behandlad”. Fanjunkare Pehr Holmberg (1792) och hans hustru Carolina Godberg (1797) bodde på Sund.
Sund var vid denna tid ett fältväbelboställe. Fältväbel var fram till 1830-talet titeln på kompaniets äldste underofficer och ersattes då med titeln fanjunkare. Pehr Holmberg var född och uppvuxen på Tista i Bärbo socken, där fadern var trädgårdsmästare. Fanjunkaren erkänner icke blott att hat, vrede och bitterhet, icke sällan var rådande mellan honom och hans hustru, utan ock att han henne våldsamt behandlat, även efter att han varnats enskilt av pastorn (skedde 1837). Kyrkorådet konstaterar att makarna genom sin osämja i äktenskapet väckt förargelse inom församlingen. Kyrkorådet beslutar att ge makarna, men i synnerhet fanjunkaren, varningar. Jag får intrycket att kyrkorådet var mest bekymrade över att osämjan och misshandeln blivit känd i församlingen. Fanjunkaren sa att han skulle rätta sig efter detta.
Kyrkorådet bestod vid denna tidpunkt förutom av pastorn av de tre kyrkvärdarna: kapten Carl Fredrik Rylander Ekeby, riksdagsmannen Gustaf Gustafsson Ellesta och hemmansägare Carl Andersson Kälkesta. Fanjunkare Holmberg var själv ledamot av kyrkorådet några år tidigare. Makarna på Sund hade flyttat till Sund från Björkvik 1821 och hade sex barn. De två äldsta, Johan och Adolf, har nyligen flyttat hemifrån. Den yngsta heter August och är vid Carolinas besök på Ekeby endast 1½ månad. De flyttade 1839 från socknen till Christineholm, norr om Nyköping. Där får de samma år ytterligare ett barn, Otto. De bor kvar på Christineholm i tre år och därefter är deras öde okänt.
Kommentar: Vi vet inte riktigt vad som hände inom fanjunkarfamiljen på Sund, men med då rådande maktförhållanden inom familjen och i samhället krävdes ett stort mot av Carolina Godberg för att göra en anmälan om makens misshandel. Det var ovanligt vid denna tid. Kyrkorådet tar ställning för Carolina Godberg, men ger henne också en del av ansvaret.
Backkonflikt
1900 anser kommunstämman att grinden vid Väsby backe genom sin placering i nedre hälften av backen utgör ”icke blott ett obehagligt och otidsenligt hinder för den åkande utan ock lätt kan åstadkomma olycka”. Kommunstämman beslutar att begära hos Konungens Befallningshavare att grindägaren, fru Andersson, måste åläggas att ta bort grinden eller åtminstone flytta den till krönet av backen. Kungens Befallningshavare begär om vidare yttranden i ärendet. Kommunstämman skriver då att grinden orsakat ett par olycksfall och att ”alltid den ängsligaste försiktighet måste iakttagas vid färd utför backen för att ej flera dylika skola upprepas. ”Man tycker inte att olägenheterna för grindägarna med en mindre kostnad för avstängning av betesmarker är ett starkt skäl. … men i detta fall, som i många andra, torde den enskilde få göra en mindre och på det hela taget rätt obetydlig uppoffring för det allmännas intresse”. Landsfiskalen, som också yttrat sig i ärendet, tycker i stället att grinden skall flyttas 34 meter längre ner på vägen eftersom en placering vid krönet skulle leda till snösamling. Beslutet av Konungens Befallningshavare blir att grinden skall flyttas 30 meter längre ner i backen. Kommunstämman överklagar inte beslutet men skall försöka nå en uppgörelse med grindägaren om att helt ta bort grinden.
Blinde drängen Gustav Carlsson
I november 1821 anmäler torparen Lars Jonsson att han inte längre vill hysa blinde drängen Gustaf Carlsson (1797), som då är tjugofyra år gammal, emedan han numera visade ”sturskhet och liknöjt aktade de anvisningar som blivit gjorda”. Socknen försöker att få Björkviks socken, som Gustav kommer ifrån, att ta ansvar för honom. I december 1823 skriver församlingen en böneskrift (ödmjuk anhållan) om honom till landshövdingen. I maj 1824 har man fått svar om inläggning på Nyköpings hospital. I svaret konstateras att ansökan saknar behörigt sockenprotokoll och läkarintyg. Socknen beslutar att inkomma med detta och beslutar samtidigt att Gustav skall få en rock och en halv tunna säd (73 liter).1825 har man fått klart med ansökan till intagning på hospitalet i Nyköping, men där sa man nej med hänvisning till att han inte var vansinnig. Man kan konstatera att olika nivåer i samhället redan då kämpade om vem som skall ta kostnader för vårdbehövande.
1833 anmäler sexmannen och torparen Lars Jonsson Västra Hagstugan att han ”utan ringaste ersättning hyst och vårdat fattighjonen, blinde drängen Gustaf Carlsson”. Nu vill han inte fortsätta med det eftersom Gustaf Carlsson ”genom ett föga beskedligt uppförande, särdeles under de senaste åren, på inte sätt gjort sig förtjänt, eller velat erkänna den godhet som honom blivat beviljad”. Han är dessutom trångbodd. Församlingens ledamöter som med ”lesnad erfor Gustaf Carlssons otacksamma uppförande” kom överens med Lars Jonsson om att Gustaf skulle vara kvar hos honom mot att han fick en årlig ersättning på 3 Riksdaler (motsvarar 400 kr idag) eftersom det inte fanns någon plats för Gustaf i fattigstugan. Han skulle också ha ”noga uppsikt över Gustafs uppförande och vid första och minsta förseelse det genast hos pastorn anmäla”. Senare flyttar Gustaf in i fattigstugan, där han bor fram till sin död 1870. Han dör av nervfeber (tyfus) och är då sjuttiotre år gammal.
Fattigdel
1834 fanns det sex fattighjon i Halla socken som fick hel fattigdel. Den bestod för ett år av:
– 110 kg rågmjöl
– 37 kg kornmjöl
– 2,5 kg torrt kött
– 8 liter ärtor eller gryn
– 16 liter potatis
– lite pengar till salt och några penningar till jul, påsk och midsommar
Röstfördelning 1880
1880 fördelade sig fyrktalen och därmed rösterna enligt följande:
Namn Fyrktal
– Friherre Sten Leijonhufvud, Eneby, Baldursta, Kälkesta,
Eckersta och Stenhammar 1035
– Gustaf Carlsson, Ottetorp 36
– Prästerskapets änke- och pupillkassa (minderåriga barn) (en pensionskassa) 302
– Kapten H Tisell, Ekeby och Ödesby, varav 648 avser mantalsatt jord 1348
– Johan Jansson, Ellesta 366
– Änkan Ulla Lindberg, Sörkärr 21
– Lars Persson, Sörkärr 42
– Emil Jonsson, Sörkärr 21
– Josef Andersson, Väsby 174
– Arrendator C Öberg, Sund 72
– Skollärare J Frisberg, Skolhuset 50
– Änkan Ulla Andersson, Ellesta 20
– Skomakare C Finnman, Hasselvik 20
– Skomakare H Sjöberg, Sjölund 10
– Bokhållare Bengtsson, Ekeby 25
– Korpral C Nyström, Karlslund 10
– Rättare C Björklund, Baldursta 10
– Rättare H Edström, Ekeby 10
– Rättare J Eriksson, Eneby 10
S:a 3595
Utav dessa 3595 fyrkar var 2553 grundat på i mantal satt jord, medan resten grundade sig på andra beskattningsföremål. För de första tio har fyrktalen enbart sin grund i jord, förutom för kapten Tisell på Ekeby som har tillförts hela 700 fyrktal på andra beskattningsföremål och prästerskapets änke- och pupillkassa med 167 övriga fyrktal. Bara två kvinnor hade rösträtt, båda änkor.
Skyddad natur
Frågor
Frågor som information om skyddad natur kan ge oss svar på:
– Vilken skyddad natur finns inom området?
– Vilken är bakgrunden till att området är skyddat?
– Finns det en bevarandeplan och hur se den ut?
Allmänt
Natur som anses särskilt viktig att bevara går under beteckningen ”Skydda natur”. Syftet är att bevara biologisk mångfald, vårda, bevara och återställa värdefulla naturmiljöer, samt skydda, återställa och nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. Hit hör:
– Nationalparker, finns 30. Det är unika områden som anses vara särskilt viktiga att skydda och bevara.
– Naturreservat, finns ca 5 000 varav ca 75 % i fjällvärlden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat. Reservatets gränser markeras med stolpar som har en vit snöstjärna på blå botten.
– Natura 2000-områden, finns ca 4 000. En del av dessa områden är även nationalparker eller naturreservat. Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Dessa områden innehåller arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv.
– Naturminne, finns ca 1 500. Ett naturminne är ett särpräglat naturföremål som behöver skyddas eller vårdas särskilt. Det kan t.ex. vara gamla jätteekar. Se kan skapas av såväl länsstyrelser som kommuner.
– Biotopskyddsområde, oklart hur många. Handlar om små mark- och vattenområden, så kallade biotoper. Det är områden som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- och växtarter. Biotoper är också viktiga för vanligare arter, samt för omväxlingen i landskapet. De skiljer sig från naturreservat genom att det är ett antal namngivna biotoptyper som får skyddas. Beslut kan fatas av länsstyrelser, skogsstyrelsen eller kommuner. Det finns två typer av biotopskyddsområden. Den ena innebär ett generellt skydd för vissa biotoptyper och den andra att skydd beslutas i varje enskilt fall. I den första grupper ingår sju biotoptyper: allé, källa med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsröse i jordbruksmark, pilevall, småvatten och våtmark i jordbruksmark, stenmur i jordbruksmark och åkerholme.
– Världsarv, finns 15 i Sverige. Är ett område, en miljö eller ett objekt som på ett unikt sätt berättar om jordens och människans historia.
Hitta
– Gå till www.naturvardsverket.se
– Klicka på Skyddad natur, längst ner
– Under Verktyg en bit ner, välj Kartverktyget Skyddad natur
– Klicka på Till kartverktyget
– Här kan man antingen välja ut en viss skyddstyp, t.ex. naturreservat, eller
gå direkt till kartan och scanna av ett visst område.
– Klicka på valt område, t.ex. Bärstakärret, och sedan på Öppna, där man
t.ex. kan välja bevarandeplan.
Skriva
Två exempel hämtade för Halla resp. Yngaren.
Naturreservat
Hurtigskogen (E), området mellan Karlslund och vägen ner till badhuset (exklusive Sunds udde), är avsatt för att bli naturreservat. Det handlar om 15 – 16 ha. Bakgrunden är att det finns gott om bombmurkla här och att skogen är ganska gamla. Beslut kommer förmodligen att fattas under 2020. Det är Naturvårdsverket som har pengarna (de är slut för 2019). Markägaren får en intrångsersättning, som motsvarar marknadsvärdet plus 25%. Marknadsvärdet beräknas av en extern part. Ersättningen är en engångsersättning för att markägaren inte får avverka på marken.
Fågelskyddsområde
Södra delen av ön Algö är sedan 1974 fågelskyddsområde. Det är ca hälften av ön och omfattar totalt 13,7 ha. Bakgrunden till att området blev fågelskyddsområde är det fanns en hägerkoloni här. På denna del av ön är det tillträdesförbud mellan 1 april och 15 juli. De skyltar som satts upp på ön för att informera om förbudet är antingen borta eller oläsliga. På denna delen av ön finns för Yngaren unika klippor för bad. Det är klippor som är ca 4 meter höga och som stupar rakt ner i djupt vattnet. Platsen kallas hoppberget. Område är således intressant för de rörliga friluftintressen, vilket inte beaktades i beslutet 1974. Det verkar vara dags att ompröva det fyrtiofem år gamla beslutet, speciellt med tanke på att det inte har varit någon hägerkoloni här sedan mitten på 80-talet.
Djur och växter
Frågor
Frågar som Artportalen kan ge oss svar på:
– Vilka djur, växter och svampar finns inom området
Allmänt
För att beskriva ett område kan de vara intressant att ange vilka djur, växter och svampar som finns där och som har funnits där tidigare.
För detta syfte har ArtDatabanken skapats av Sveriges lantbruksuniversitet, på uppdrag av Naturvårdsverket. Här finns över 50 miljoner uppgifter som iakttagelser i naturen. Alla kan rapportera in fynd här.
Hitta
- Gå in på www.artportalen.se
- I menyn väljer du Teman och klicka där på Atlaskarta
- I första fältet väljer du art, t.ex. Bombmurkla
- I andra fältet väljer du region t.ex. Nyköping
- I tredje och fjärde fälten väljer du år, t.ex. 2000 – 2020
- Sedan klickar du på Sök
- Sedan klickar du på lämplig ruta och därefter på Bombmurkla till höger. Du får då upp en lista med rapporterade fynd. Klicka på en rapport och du får närmare uppgifter och kartbild.
Skriva
Svamp
Det finns mycket av den sällsynta och rödlistade bombmurklan. Den ser ut som en liten rund brun skål som är svart inuti och har en diameter på 5–12 cm. Bombmurklan är en vårsvamp som främst växer på näringsrik sandjord med visst inslag av kalk. Inom vårt område finns fem lokaler, varav två på Vårskogsudden (H) och en norr om Karlslund (7). En av de på Vårskogsudden hade vid en kartläggning 2007 hela 865 fruktkroppar, vilket var mest i hela länet, fördelade på 18 mycel. Kantareller finns ute på Vårskogsudden, men eftersom detta är allmänt känt så hinner de sällan bli stora.
Övriga svampar som finns inom området är enligt artportalen: brödticka, brun kamskivling, rodnande flugsvamp, örtaggsvamp, gullhorn, rabarbersvamp, sommartrattskivling, brännagelskivling, gulspindling, uttspindling, malvaspindling, jodoformspindling, glansspindling, rödskivig anelspindling, honungsspindling, sälgplätt, kortmussling, klibbticka, trollsmör, fläckig bitterskivling, njurmussling, skarp dropptaggsvamp, besk vaxskivling, luddtråding, tvåfärgad laxskivling, blodriska lakritsriska, svartriska, pepparriska, skogsriska syllsvamp, transkräling, liten hjulbrosking, lökbrosking, gulhätta, mörkeggad blodhätta, skörporing, bitterticka, sälgticka, kuddticka, trattaggsvamp, granfingersvamp, svartröd kremla, mandelkremla, svartkremla, sienakremla, sillkremla, sandsopp, vårtöra, violticka, blek toffelskräling, gallsopp, svarting, andmat, krosandmat, björkpyrola.