Olstorp (9)
Namnet Olstorp betyder Olofs nybygge, där Ols är genitiv av Olof. Tillhör Ekeby. Det byggdes någon gång mellan 1796 och 1802. De första som bodde här var torparen Olof Olsson (1744) och hans hustru Maria Arvidsson (1744), som flyttade hit från Tallsätter (13). Huset är uppkallat efter denne Olof. Olof dog 1804 och efterlämnade följande enligt bouppteckningen. Silver 24 RB (120 kr), tenn 1 RB 28 SB (380 kr), koppar 1 RB och 22 Sb (ca 350 kr), järnsaker 3 RB och 6 SB (750 kr), husgeråd 5 RB (1 200 kr), fiskredskap 8 RB (2 000 kr), körredskap 2 RB och 22 SB (600 kr), kreatur 3 kor 17 RB (4 000 kr), manskläder omfattande 47 plagg för 21 RB (5 000 kr) och diverse 3 RB (700 kr). Det totala värdet var 66 RB (16 000 kr). Maria bor kvar här 1813.
Det har bara bott torpare på Olstorp. Nästa var Nils Nilsson (1770), med hustrun Anna Pehrsdotter (1780) och sonen Lars (1805). De bor här mellan 1805 och 1809. 1809 till 1814 heter torparen Anders Persson (1774). Hustrun heter Magdalena Pärsdotter (1777). De har döttrarna Sara (1806) och Maria (1813). Efter dem kommer torparen Pär Persson (1762), som dör av vattusot 1818. Hustrun Helena Nilsdoter (1756) bor kvar fram till 1832 och beskrivs då som ”fattig och orkeslös” och dör detta år av bröstfeber. Dottern Brita Stina (1793) flyttar 1821. 1820 finns det en person på Olstorp som har mindre sidensaker. Det finns ingen som brukar tobak, kaffe eller te.
1822 tar torparen Erik Olsson (1787) över och blir kvar ända till 1835. Hans hustru Brita Pehrsdotter lider av fallandesjuka (epilepsi). De har sonen Erik Gustav (1822) som dör två år gammal av slag eller asplyxia (andnöd), dottern Charlotta Christina (1825), sonen Carl Petter (1828), sonen Johan August (1832) och dottern Ulrika Magdalena (1835). De efterträds av den tidigare korpralen Olof Söhr (1787). Han var soldat 1808 till 1816 på Flygarstugan (26) och fick tapperhetsmedalj. Han flyttade först till Bettna och senare till Björkvik innan han kom tillbaka till Halla. 1840 till 1845 benämns han som pensionär. Han flyttar 1849 och har då ingen stabil hemvist. Han dör 1868. Hustrun Anna Kajsa Olsdotter (1780) beskrivs 1840 till 1845 som ”ej arbetsför”. Hon dör 1848 av slag och är då blind. De har dottern Eva Charlotta (1822), som flyttar till Ekeby 1840.
1849 flyttar torparen Anders Andersson (1815) och hans familj in i Olstorp. Torpet kommer att skötas av denna familj i fyrtioåtta år även om Anders själv dör av sockersjuka redan 1862. Hustrun Ulla Nilsdotter lever ytterligare tjugofem år och dör 1887. De har barnen Carl Gustaf (1843), Edla Rebecka (1845) och Ulrika Charlotta (1849). Carl Gustaf tar över torpet redan som nittonåring när fadern dör. 1868 gifter han sig med Anna Sofia Andersdotter (1839). De får åtta barn tillsammans: Carl Fredrik (1870) som dör av bröstsjukdom efter två månader, Gustav Emil (1871), Claes Henning (1872) som dör av blodslag efter nio dagar, Carl Alfred (1874), Edla Sofia (1875), Knut Oscar (1877), Elin Charlotta (1878) som dör efter en och en halv månad av bröstsjukdom, och Claes Wilhelm (1881) som dör av lungsot när han är ett år. Hela familjen flyttar till Nyköping 1897.
Familjen Johanssons tragiska öde
Sjuttonde november 1896 flyttade familjen Johansson från Kila till Olstorp. Familjen består av torparen Carl (1853), hustrun Emma (1854) och barnen: Axel (1878), Carl (1879), Erik (1888), Emilia (1890), Augusta (1893), Eskil (1895) och Lydia (1897) som föds kort efter att de flyttat dit. Första augusti 1897 dör Carl enbart fyrtiofyra år gammal av blodstörtning (blödning). I bouppteckningen efter Carl framkom följande tillgångar (10 kr motsvarar 550 kr idag). Koppar: en kaffekokare för 0.75 kr. Järnsaker för 25.50: en järnspis med härd. Möbler för 150 kr: 1 chiffonjé, 4 soffor, 3 bord och 6 stolar, 1 skänk, 1 symaskin och 1 väggur. Glas och porslin för 3 kr. Lårar och laggkärl för 30,25 kr: 1 lår, 1 kärna, 3 hinkar, 2 baljor, 1vävstol med tillbehör, 1 hyvelbänk och 1 spånsåll. Kör- och åkerredskap för 32 kr: 1 vagn, 2 gödselskruvar, 1 par kälkar, 1 plog, 1 harv och 1 oxok. Kreatur för 484 kr: 1 par oxar, 4 kor, 1 kalv och 18 höns. Diverse för 362 kr: 6 mat- och 6 teskedar, 1 förläggarslev, knivar och gafflar, 1 lampa, 2 ljusstakar, linnegarn, 1 fotogenkärl, 1 sprutkanna, handredskap, 1 stock-kedja, virke, sängkläder, den avlidnes gångkläder och inbärgad hö (svarade för 300 kr). De samlade tillgångarna var 1012 kr. Boets samlade skulder var på 1328 kr. Många skulder var till handlare, bl.a. Rogsmo i Stigtomta. Till Axel Jakobsson på Ekeby fanns en skuld på 243:30 kr. Till Halla sockens besparingskassa fanns en skuld på 310 kr. Till fjärdingsman Trygg fanns en skuld på 125 kr. Detta innebar att det fanns en brist i boet på 246:29 kr.
Emma är nu änka och mor till sju hemmavarande barn, varav fem under tio år. I oktober samma år skriver godsägare Axel Jacobsson i Ekeby till Halla kommunalnämnd att änkan Johansson på Olstorp ”vägrar att fullgöra sina dagsverkesskyldigheter till gården och därmed uraktlåtit iakttaga sina kontraktsenliga arrendeskyldigheter”. Han har ålagt henne att senast den 11 oktober ha flyttat från torpet, men eftersom hon fortfarande bor kvar anhåller han om att kommunens fattigvård bereder henne och familjen husrum.
I december 1897 beslutar kommunstämman om bidrag till änkan Johansson på Olstorp och hennes barn på 20 kr för en månad på villkor att summan utsökes av Kila socken och att änkan Johansson också kan mantalsskrivas för 1898 i Kila socken. Kommunstämman gör en framställning till Konungens Befallningshavare om att återbörda familjen till Kila socken. I januari 1898 begär änkan Johansson (fortfarande på Olstorp) om årligt bidrag till sina minderåriga barn med femtio kronor per barn. Om hon får detta bidrag tror hon att hennes äldsta son Axel ska kunna skaffa husrum i Norrköping åt dem utan vidare kostnad för socknen. Kommunalnämnden anser sig inte direkt kunna godta dessa önskemål, men utbetalar 20 kronor per månad. I september samma år behandlar kommunstämman detta och beslutar att bidraget skall vara 10 kr per månad med motivering av de äldsta sönerna, nu nitton och tjugo år gamla, är arbetsföra och skyldiga att i någon mån bidraga till sin mors uppehälle. Beloppet ändras senare till 17 kr per månad i avvaktan på kammarrättens beslut om vilken kommun som är ansvarig för familjen.
I maj 1898 anmäler Emma till nämndens ordförande att hon nu inte längre kan reda sig och anhåller om ett tillfälligt understöd av tjugo kronor till familjens underhåll. ”Nämnden fann sig föranlåten att uppskjuta ärendets behandling intill dess den erhållit närmare kännedom om hennes nödställda belägenhet och uppdrog nämnden åt herr A Jakobson i Ekeby att göra sig noga underrättad om verklig nöd förefanns för denna hennes begäran”.
Familjen, som nu beskrivs som inhyse, flyttar till Södra Harstugan nittonde november 1898. Axel flyttar själv till Björkvik året efter. Carl dör i februari 1900 enbart tjugoett år gammal. Övriga familjen flyttar samma år till Östra Eneby, men fortsätter att vara mantalsskrivna i Halla enligt § 3 mom. 5. (handlar om hemortsrätt). 1901 fick Emma 204 kr från socknen för de minderåriga barnen.
Kommentar: Emmas situation speglar kvinnors utsatta situation och bristen på skyddsnät. Män som blev änklingar medan de hade barn kunde ofta hitta en ny hustru och fortsätta som tidigare. Emmas fall visar också hur människor kunde bollas mellan kommuner och mellan godsägaren och kommunen. Om det i familjen fanns tonårssöner blev lösningen ofta att någon av sönerna tog över hans uppgifter, som de blivit upplärda till. Varför det inte blev så här är oklart.
Tvillingar dör efter en månad
Mellan 1898 och 1907 bor torparen Olof Alexander Hultström (1860) här med sin hustru Margareta Adolfsdotter (1861). De får först fyra söner: Filip Ferdinand (1889), Gustaf Alexander (1891), Otto Waldemar (1897) och Carl Werner (1898). Sedan får de tvillingar 1901, Knut Ivan och Elin Viktoria. De dör dock av bröstsjukdom efter bara en månad. Slutligen får de dottern Helena Viktoria (1902)
1918 hörde 5 ha åker (3 ha lerjord och 2 ha sandjord) till fastigheten. Marken bör ha varit den mark som ligger närmast huset och en större del på andra sidan stora vägen. Det fanns då också en lada där östligaste huset på Olstorp 1 nu ligger. Marken brukades då av Ekeby. Arealen odlades enligt följande (ha): höstvete 0.28, höstråg 0.36, korn 0.11, havre 0.27, blandsäd 1.20, matärter 0.08, potatis 0.07, foderrotfrukter 0.07, klöverfrö 0.04, gräsfrö 0.06, odlad jord för höskörd 1.74 och ren träda 0.72. Bottenvåningen består av kök och två rum. Övervåningen är inte inredd. Det finns två eldstäder.
Strid
Från 1907 bodde här torparen och f.d. soldaten Gustav Robert Strid (1853) och hans hustru Johanna Matilda Jonsson (1855). Familjen hade tidigare bott på Stenbacken (27) De hade sex barn: Anna Viktoria (1884) (flyttar tillbaka med en dotter, Brita Viktoria, född 1912), Knut Oskar (1886), Ellen Augusta (1890) (hon har en ”oäkta” dotter Elin Antoinetta, född 1910, med en okänd fader), Erik Svante (1892), Karl-Otto (1894) och fosterbarnet Bengt Olof (1910) (som är ”oäkta” son till Anna Viktoria). 1916 flyttade Gustav och Johanna tillsammans med barnen Karl-Otto och Bengt till Henningslund, där Gustav dör av magsår 1920. Johanna och Bengt Olof flyttar då till fattighuset, men Bengt Olof flyttar tillbaka till Olstorp 1922 och sedan till Stockholm 1927. 1916 gifte sig Erik, som då var dräng på Ellesta, med Gerda Karolina Johansson (1891), som var jungfru på Ekeby. I samband med detta flyttade de in på Olstorp De har två söner, Nils (1918) och Karl (1920), samt en dotter som hette Gudrun (1929). Erik, som sedan arbetade på Ekeby, råkade ut för en ilsken älgtjur en gång på Vårskogsudden. Älgen tvingade upp honom i ett träd där han fick övernatta. Både Erik och brodern Knut (som blev kyrkvaktmästare i Halla och bodde i det gamla fattighuset) var båda ledamöter av Halla kommunalnämnd. Gerda är ledamot i fattigvårdsstyrelsen på 1940-talet.
Gerda dog 1962, Erik 1972 och han bodde kvar ända till dess. De ligger båda begravda på Halla kyrkogård. Gudrun hade Olstorp som sommarbostad fram till 90-talet. Sedan var det tomt i tre år innan Anna Essen-Möller började hyra huset 1996, men det är mest hennes dotter med familj som bodde här. De heter Madeleine och Jorma Honkaniemi och har tre barn. De bodde här till 2015. Därefter har huset genomgått en omfattande renovering och fått åretrunt standard. Vinden har inretts. Det finns två eldstäder i huset. Den gamla förrådsbyggnaden har ersatts av en ny. Ny hyresgäst är Anna Bergman som bor här permanent från hösten 2017. Anna är uppvuxen på Halla prästgård, som arrenderades av hennes föräldrar.
Avstyckning på udden
Vid udden nedanför Olstorp finns en avstyckad tomt på 3019 kvm utan hus som också tillhör Ekeby. Den avstyckades samma år, 1955, som de andra avstyckningarna gjordes. Syftet med avstyckningen var att bygga en ”sportstuga”. Länsstyrelsen hade gett dispens för detta med villkor att en strandremsa behölls hos stamfastigheten (dvs. Ekeby), vilket man tog hänsyn till vid avstyckningen. Intressant i sammanhanget är att det i förrättningsprotokollet anges följande ”Det avstyckade området kan väntas bli använt för avsett ändamål inom nära tid”. Sedan dess har dess sextiofyra år!
Olstorp 1 (10)
1944 upprättades ett arrendeavtal mellan Ekeby och köpman Josef Pettersson. Arrendet var på tio år med ett års förlängning i taget. Avtalet avsåg ”ett litet tomtområde i skogen vid Olstorp jämte 100 meter strand. Hyra var på 100 kr per år. Josef Pettersson (1899), även kallad ”Skrotpelle” bodde i Nyköping och hade en skrotfirma söder om gamla brandstationen från 1940-talet till 1960-talet. Hans fru hette Hanna (1909) och de hade sonen Bernt. De lät bygga ett bostadshus samt ett garage och ett förråd på tomten 1944/45 och av s.k. Ana-bräder, vilket var bräder från Nyköpingsföretaget Anas import av bilar från USA. 1967 byggdes garaget och förrådet ihop.
På uppdrag av Ekeby genomförde distriktslantmätaren under 1950-talet en avstyckningsförrättning av en tomt där dessa hus ligger. Avstyckningen avsåg totalt 4331 kvm, varav 701 kvm vatten. Detta föranledde överlantmätaren att fråga om Länsstyrelsens uppfattning i ärendet med hänsyn till strandskyddet. Då uttalade sig byggnadsnämnden i Stigtomta, länsarkitektskontoret och länsstyrelsen alla om att tillstyrka avstyckningen, men under förutsättning att tomtplatsen begränsas till ett avstånd av ca 20 meter från stranden. Motiveringen var att marken närmast stranden bör vara tillgänglig för friluftsliv. En avstyckning med en tomt som inte överensstämde med arrendetomten var förmodligen inte intressant för familjen Pettersson varför Einar Matton på Ekeby hemställde hos ägodelningsdomaren om att förrättningen om avstyckning skulle undanröjas. Därför är ingen tomt för Olstorp 1 avstyckad. En märklig omständighet i sammanhanget är att det samma år tilläts en avstyckning av Sjölund (16), också från Ekeby, men utan några motsvarande krav om att inte inkludera marken närmast stranden. En möjlig förklaring kan vara den närhet som Olstorp 1 har till badet Harhålet (F).På 80-talet (?) köptes husen av Ekeby, som fortfarande äger det. Från mitten på 90-talet till 2015 bodde Hans-Åke och Kristin Hellkvist samt dottern Malin här. Ett av husen består av ett stort kombinerat vardagsrum/sovrum, ett garage och förråd samt ett gammalt utedass. Det andra huset har tre rum och ett kök. Huset har byggts ut något sedan 1945. Det fanns också en friggebod nedanför slänten mot sjön, som familjen Hellkvist satte upp. Familjen tog med sig friggeboden när de lämnade huset. Där finns nu i stället ett nytt hus byggt. Från 2016 bor Martha Sporrstedt här permanent. Martha är uppvuxen i Stigtomta.