Lugnet är byggt 1863. Namnet är relativt sentida och återspeglar en önskan om att platsen skall präglas av lugn och ro. Huset har tillhört Ekeby. 1918 hörde 5 ha åkermark (3 ha lerjord och 2 ha sandjord) till fastigheten. Det var förmodligen den åker som nu finns mellan Lugnet och Harhålet, ett 20 meter smalt parti som låg mellan Lugnet och Sörkärrsvägen och en större del norr om stora vägen på andra sidan Lugnet. Denna mark brukades av Ekeby. Den odlades enligt följande (ha): höstvete 0,28, höstråg 0,36, korn 0.11, havre 0,27, blandsäd 1,20, matärter 0,08, potatis 0,07, foderrotfrukter 0,07, klöverfrö 0,04, gräsfrö 0,06, odlad jord för höskörd 1,74 och ren träda 0,72. Huset var då och fram till 1955 uppdelat i två bostäder med vardera två rum och kök. Det finns också en stor vind som numera är delvis inredd.
Ålderdomshem
De första som bodde där var: änkan Maja Greta Svensdotter (1795), dör här 1882; soldatänkan Brita Maja Roos (1800), dör här 1877 av bröstsjukdom; änkan Gustava Carlsdotter (1812), dör här 1884 av astma; änkan Catharina Nilsdotter 1810), dör här 1892 av bröstlidande och ålderdom; och hennes dotter Albertina Emilia (1853), som flyttar ifrån Lugnet 1869. De fyra änkorna angavs i husförhör 27/11 1863 vara utfattiga och tre var sjukliga. Att vara utfattig var en uppgift som fanns i husförhörslängderna och som betydde att man var befriad från mantalspenning (skatt) av orsaker som hängde ihop med ålder och skröplighet. Det var prästen som gjorde denna bedömning. Albertina Emilia var den enda som var läskunnig.
Lugnet var från början mest ett hus för änkor. På 1860- och 70-talet bor där mellan fyra och sex änkor samtidigt. Änkorna levde länge och bodde under lång tid på Lugnet. De fyra första bodde där i genomsnitt tjugotvå år och var i genomsnitt sjuttionio år när de dog. 1877 bodde det nio personer här; sex änkor, en änkling och ett par. Åldern varierade mellan femtioåtta och åttiotvå år. Successivt blev änkorna färre, den sista dör före sekelskiftet, och det blir vanligare att familjer och ensamma män flyttar in. Ett exempel på en familj är torparen Karl Robert Karlsson (1865) som bodde här mellan 1895 och 1914 med sin hustru Maria Matilda Pettersson (1867). De får fem döttrar: Helga Maria Elisabet (1894), Hulda Mathilda Karolina (1897), Judit Sofia (1901) (som dog efter 11 dagar av okänd anledning), Nanny Elvira Viktoria (1905) och Ruth Elsa Margareta (1910). Dessutom hade de sonen Erik Thure Wilhelm (1895). På 1910-talet bodde här två familjer som vardera hade åtta barn.
Hot från kommunalstämman
1872 beslutar kommunalstämman följande: ” … att änkorna Janson (1812) och Brita Ersdotter (1811) i Lugnet, som åtnjuta extra fattigunderstöd, skola vara förbundna att, jämte Änkan Roos (se ovan) i den mån de förmår, vårda gamla sjukliga Maja Svensdotter (se ovan) i förenämnda Lugnet, såvida de ej vilja göra sig sitt understöd förlustiga”. Samtidigt beslutar man att med pengar från fattigkassan till Maja Svensdotter inköpa 12 alnar (ca 7 meter) bulan (grov, tvåskaftad vävnad av lin-, jute eller hampagarn) till madrass och kudde. Samtidigt ger kommunalstämman kyrkvärden och fattigvårdsföreståndaren Gustaf Andersson i Sörkärr i uppdrag att anteckna änkornas tillhörigheter, ”vilka efter deras död tillfaller fattigvården”.
1874 har läget blivit sämre för Maja och rotemästaren i Ödesby rote konstaterar att hon nu är så sjuklig att hon inte kunde vårda sig själv fullt ut. Kommunalstämman beslutar att de tre övriga änkorna i Lugnet, ”som åtnjuter fattigunderstöd av socknen, skulle ge henne till godo vid förefallande behov var sin vecka, och att den som ej vill ingå derpå gör sin förlustig av fattigunderstödet. Sjukvården kommer att gå i ?, så att vardera av de tre ovannämnda änkorna har att hålla sig vid hemmet och vårda gamla Maja var tredje vecka”. Man beslutar också att köpa in ett par kängor till Maja och ett par till änkan Roos. 1878 beslutar man att köpa en sommarklänning, ett linne, ett par strumpor och ett lakan till Maja.
Sjukrum
1893 disponerades två av rummen som sjukrum (se under sjukhus). Kristina Lundkvist (1835) utsågs till sjuksköterska. Hon var hustru till en fiskare och hade bott på Lugnet sedan 1883. Mannen dog 1895. På hösten 1899 anmälde godsägare Axel Jakobson på Ekeby att änkan Lundkvist som bor vid Lugnet, ”måtte beredas bostad å annat håll, emedan hennes nuvarande bostad måste upplåtas för änkan Emma Johansson (se Olstorp, 9) och hennes minderåriga barn. Detta så mycket hellre som herr Jakobson inte anser sig hava någon skyldighet till att hålla änkan Lundkvist med husrum.” Kommunalnämnden beslutade att hon ”skulle beredas plats i fattighuset därest hon själv inte kunde skaffa sig annan bostad”. Hon flyttade till fattighuset samma år och dog där. Däremot flyttade änkan Johansson aldrig till Lugnet utan till näraliggande Södra Harstugan.
När ovan nämnda fiskare Lundkvist dog visade bouppteckningen på följande tillgångar. Koppar och metall; varav 1fickur, för 9:75 kr. Bleck och järnsaker; varav kokspis med kärl, för 22:50 kr. Glas och porslin; varav 1 fotogenlampa, för 4:50 kr. Husgeråd; varav 1 skänk, 1 gammalt skåp, 1 väggur med fodral och 1 toalettspegel, för 18 kr. Linne; varav 1 duk, 6 servetter, 7 lakan och 2 dussin handdukar, för 7 kr. Den avlidnes gångkläder för 60 kr. Fiskeredskap; 1 båt, 1 större stötnät, 1 mindre not, 6 gösnät, 19 ålryssjor, diverse gös- och gäddryssjor, 6 lådor med rev och krok, 1 nätkärra, 1 kälke och 1 dragkärra, för 93 kr. Summa tillgångar 214 kr. Skulder 69 kr, varav begravningskostnader 25 kr. Behållning 145 kr (motsvarar 8 400 kr idag).
Fjortonårig fiskare med familjeansvar
1908 flyttar fiskaren Knut Hjalmar Frick (1877) hit med hustrun Anna Matilda Pettersson (1873) och barnen Ellen Albina (1898), Anders Vitalis (1899), Anna Hjalmarina (1901), Erik Olof (1903), Ture Hjalmar (1905) och Per Folke (1905). På Lugnet får de dottern Karin Elisabet (1909) och Knut Erik (1912). Ett år efter att Knut Erik föds dör Knut Hjalmar av hjärtförlamning 36 år gammal (han ligger begravd på Halla kyrkogård) och far till åtta barn, varav fyra är under nio år. Det naturliga hade nu varit att familjen hade splittrats och blivit inhyse hos andra. Men Anders Vitalis är fjorton år och har lärt sig jobbet som fiskare och tar över efter fadern. Detta innebär att familjen kan bo kvar. Den 26 december 1919 firade man dubbelbröllop på Lugnet. Då gifter sig Ellen Albina med fiskaren Erik Efraim Norström (1894) och Anna Hjalmarina med Edvard Hjalmar Andersson (1894) stalldräng på Ödesby. Ellen och Erik får en dotter, Margot Kristina två månader innan de gift sig. Denna flicka dör redan när hon är sex månader. Direkt därefter flyttar Ellen och Erik från Lugnet. Hustrun Anna Matilda och sönerna Per och Knut flyttar 1920 till Klockaregården.
Gunhild Josefina Hoflin (1901), som är tjänsteflicka på Sörkärr, får dottern Ruth Edit med Anders Vitalis (i kyrkböckerna anges han som fadern ”enligt uppgift”, vilket kanske innebär en viss osäkerhet), en månad efter systrarnas dubbelbröllop. Samma dag, 11 februari 1920, som Ruth föds flyttar hon och mamman till Lugnet. Relationen blir kortvarig. Gunhild Josefina flyttar redan 11 december tillbaka till Sörkärr. Där får hon en son, Anders Birger 2 mars 1921. Fadern till barnet anges som okänd. Dottern Ruth flyttar till Tallsätter och blir där fosterbarn hos familjen Eriksson. Anders Vitalis flyttar till Vaxholm 17 december 1920. Han dör 1988, 89 år gammal. Resten av familjen flyttar samtidigt som Anders.
Spädbarnsdöd
1942 bodde det ett ungt par på Lugnet. Han var tjugofyra och hon tjugoett. De hade gift sig på julafton året innan och hade nu en fyra månader gammal pojke. Pappan var inkallad till armén och mamman var ensam i huset med barnet eftersom den andra lägenheten i huset inte var uthyrd denna tid. Det var vinter, kallt och mycket snö. Någon gång på natten kommer hon ner till Tallsätter och berättar att barnet som låg hos henne i sängen hade dött. Mamman var alldeles förtvivlad. Dödsorsaken var kramp. De två föräldrarna flyttade på våren året efter.
Det bodde sammanlagt över hundra personer på Lugnet fram till den sista som var mantalsskriven i huset 1951. Det var änkor, inhyse, många fiskare, torpare, snickare, smeder, skomakare och lantarbetare. Den sista som var skriven här var fröken Johanna Junger (1875), som kom från Lettland men var tysk medborgare. Hon bodde här från slutet av 1948 till slutet av 1951. Hon var lite av en klok gumma som torkade örter och bär på vinden. Sådant hon lärt sig genom att bo ute i skogen i Lettland för att hålla sig undan innan de kunde fly till Sverige. Johannas bror Heinrich och hans fru hade två söner, varav en hette Wolfgang och en Gottfrid, bodde här på somrarna från 1948 till 1951. Familjen var flyktingar från Lettland. Heinrich var pastor och hade varit nära att bli arkebuserad och familjen levde i skogen flera år innan de kunde fly till Sverige. Henrich blir 85 år, Irmgard 95 år och Johanna 87 år gammal. Henrich kunde sitta på berget söder om Lugnet och spela valthorn och Gottfrid utmärkte sig genom att skriva dikter.
Sommarstuga
Mellan 1946 och 1955 hyrdes Lugnet som sommarstuga av konditor Vitalis Gonde med fru. Han drev Kumlins konditori som han tagit över efter sin frus morbror, Arvid Kumlin. Där bodde då också Gondes dotter Anna-Lisa Nettelbladt (som senare tog över konditoriet) och hennes son Tomas (som tog över konditoriet efter mamman) samt deras andra dotter Britta Hilding och hennes son Pelle. Först hyrde de den västra lägenheten och från 1951 även den östra lägenheten. 1955 friköptes huset från Ekeby av bankkamrer (Handelsbanken) Thorsten Wiklund och hans hustru Anna från Nyköping för 13 000 kr. De slog ihop de två lägenheterna till en. De byggde en lekstuga och ett garage. Ladan som syns på kartan från 1897 – 1901 revs förmodligen på 1940-talet (observera inte samma lada som hörde till Christinelund). De sålde huset (flyttade till Sundsvall) 1957 till sågverksägare Carl Sjögren och hustrun Stina i Jönåker, som ägde fastigheten i ett år och sålde det till möbelhandlare Arvid Arvidsson (1907) och hans hustru Alice (1909) som drev en damfrisering i Nyköping. Barnen heter Claes och Gunilla. 1996 tog sonen Claes Carneck med hustru Elisabeth över (barn med respektive och barnbarn på bilden).
Den gröna färgen på vindskivor och foder ligger nära den ursprungliga. Under många år var det ”nytraditionellt” vitt. Två eldstäder, en rörspis och en rörspis omgjord till öppen spis nu med kassett. Övrig uppvärmningskälla är elradiatorer. De två verandorna med överbyggnader har förmodligen byggts till någon gång i slutet på 1920-talet, kanske av snickare Karlsson på Sjölund (17) som byggt utedasset vilket fortfarande används. Innan dessa hade huset en vanlig utformning med ingång mot vägen.
Christinelund
Tidigare fanns det ett hus som hette Christinelund (ibland stavat Kristinelund) 50 meter söder om Lugnet. Huset byggdes 1786 och hörde till Ödesby. Till huset hörde också på 1850-talet större lada som låg söder om torpet. De första som bodde här var torparen Lars Nilsson (1733) och hans hustru Christina Arvidsson (1736). De kom från Sjölund. Huset är förmodligen uppkallat efter denna Christina. När det var nybyggt flyttade även änkan Kerstin Johansson (1754) och hennes son Johan (1778) in här. Under åren bodde här torpare, snickare, en sergeant, drängar, pigor och inhyse. De sista bodde här år 1870. Det var inhyse Johan Gustafsson (1830), hans hustru Clara Charlotta Pettersson (1827), hennes ”oäkta” son Carl Oscar (1859), deras gemensamma döttrar Matilda Charlotta (1864) och Clara Maria (1866).
Sergeant Welin
Sergeanten Anders Welin (1767) bor här från 1816 fram till sin död 1844, av förkylning med inflammation. Han bor här tillsammans med hustrun och barnmorskan Christina Malmström (1778), som dör här 1847 av inflammatorisk feber, och barnen Gustavia (1800), Carl (1802), Christina (1804) och Hedda (1810). Familjen har tidigare bott på Kjulsta (4 km öster om Harhålet), som ägdes av Anders syster och svägerska, Hedvig Gustava och hennes man Lars Thavenius. När Heddas kusin Hedvig (samma namn som mamman), som är gift med överjägmästare Carl Gerhard Strandberg (uppvuxen på prästgården i Stigtomta), dör 1841, gifter sig Hedda med överjägmästaren och flyttar därigenom tillbaka till Kjulsta. De två andra systrarna Gustavia och Christina gifter sig med två bröder inom den adliga släkten Sodenstierna.
Bouppteckningen efter Anders visar på följande tillgångar. Silver, bl.a. snusdosa och tumlare (mindre dryckeskärl med flat botten som användes till att dricka brännvin i, har fått sitt namn av att hur man än vänder den så tumlar den tillbaka) för 32 RB (3 400 kr). Metall och mässing, bl.a. ett fickur, för 3 RB (300 kr). Koppar, bl.a. 4 kokpannor och 2 kaffepannor, för 5 RB (500 kr). Tenn, bl.a. 2 ljusstakar, för 2 RB (200 kr). Blecksaker, bl.a. en lykta, för 32 SB (70 kr). Järnsaker, bl.a. en isbill (sam användes för att slå hål i isen), för 11 RB (1 200 kr). Porslin och andra lerkärl, bl.a. 30 tallrikar och 9 tekoppar med fat, för 5 RB (500 kr). Glas, bl.a. 10 ölglas och 2 brännvinsglas, för 1 RB och 40 SB (200 kr). Möbler; 4 bord, 2 sängar, 1 soffa, 8 stolar, 2 skåp, 1 bokhylla, 1 byrå, 2 speglar och 1 väggur, för 13 RB (1 400 kr). Linne, bl.a. 26 servetter, 15 handdukar och 9 bättre och sämre blågarnslakan (ett tyg vävt av lin som var ojämnt och strävt), för 24 Rb (2 500 kr). Sängkläder, bl.a. 2 bolstrar, för 20 RB (2 100 kr). Den avlidnes kläder; 1 friskappa (gjord av grovt ylletyg), 1gammal päls, 2 syrtuter, 5 bonjourrockar, 4 frackar, 2 svarta byxor, 2 blåa byxor, 2 corduroy (bruna) byxor, 7 bättre och sämre västar, 15 par strumpor, 2 hattar, 3 mössor, 2 par hängslen, 14 skjortor, 15 kragar, 18 nattkappor (löst, stärkt skjortbröst), 5 par stövlar varav 2 med galoscher, 1 tröja av fårskinn, 2 handskar, 8 halsdukar, 6 näsdukar, 2 par ullvantar, 1 rökmössa och 1 ögonskärm, för 71 RB (7 500 kr). Diverse; 2 åderjärn (instrument för åderlåtning eller koppning, bestående av ett knivblad som med en fjäder slår hål på en åder), 7 rakknivar, 2 striglar (läderrem som används för att få vassa rakknivar), 3 snusdosor, 1 cigarrfodral, 3 glasögon och 1 hagelbössa, 1 skjutväska, 1 resesax, 1 griffeltavla, 1 ekstock, 1 vävstol, 3 spinnrockar, 1 hyvelbänk, 1 brädspelslåda, 2 ankare och några böcker, för 43 RB (4 500 kr). Kreatur, 2 kor, 5 tackor och 10 höns, för 35 RB (3 700 kr). Totala värdet på tillgångarna var 270 RB (30 000 kr). Begravningen kostade 20 RB (2 000 kr). Församlingens fattigkassa fick 16 SB (35 kr).1820 var det tre personer på Christinelund som hade mindre sidensaker och en person som brukade tobak.