Lomyra

Ålder och namn

Första uppgifterna om Lomyra finns i mantalslängderna från 1689. Stavningarna har varierat över åren.

Låmyran i lantmäteriförrättning 1703 
Lovmyran i kyrkböcker 1726
Lomÿran i lantmäteriförrättning 1749
Långmyran eller myran i kyrkböcker från 1784 till 1940
Lomyran i lantmäteriförrättning 1793
Lomyra i häradsekonomisk karta från 1897-1901
Långmyran i Lokalundersökning 1918
Långmyren i Södermanlands läns kalender 1918
Lomyran i fastighetsboken 1937
Långmyra i Södermanlands läns kalender 1929 och 1940
Långmyran i Sveriges städer och samhälle 1947Lomyra på ekonomiska kartan från 1958
Lomyran i Sveriges befolkning 1950 och 1960

Som synes har det varit olika benämningar i kyrkböckerna kontra kartorna från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1900-talet. Frågan avgjordes slutligen 1958 då frågan prövades. Ortnamnsarkivet talade för Långmyren och menade, på tveksamma grunder, att det var den benämningen som användes lokalt. Lantmäteriets benämning Lomyra var dock den som gick vinnande ur striden. Enligt ortnamnsregistret finns inte Lomyra, men 13 Lomyran alla i Norrland. Det är myrar eller sank mark, ej boställen. Långmyran finns 1622 st., mest myrar, varav 2 äldre bebyggelser i Dalarna och Uppland. Det finns inga Lovmyran, men 13 Långmyra, varav 3 i Stigtomta (det vi forskar kring med 3 olika uppteckningar).

Efterleden -myren syftar sannolikt på det sanka område som ligger ner mot Sjövik och heter Alkärret. När de gäller förleden lo, också med stavningarna, lå-, lov och lång, skulle fyra olika tolkningar kunna vara möjliga. 1. Lo- kan betyda ”öppen plats, glänta” (se ortnamnet Lohärad). Lomyra blir då ”gläntan intill myren”. 2. Lo- kan betyda ”lågt liggande äng, ängsmark vid vatten” (se ortnamnet Los). Lomyra ligger inte lågt, så det skulle handla om området nedanför bebyggelsen mot vattnet. Lomyra blir då ”Ängen vid vattnet nära myren”. 3. Lång-, som då betyder att det var en lång myr. Lomyra blir då ”Den långa myren”. 4. Lo- i betydelsen lodjur, som fanns i trakten vid tiden för när Lomyra tillkom. Lo kan även skrivas lov (SAOB). Lomyra blir då ”Myren där lodjur vistas” myren”.

Lomyra är med ganska stor sannolikhet ett sekundärt bebyggelsenamn eftersom det bygger på naturnamn.

Areal och avstyckning

Lomyra har historiskt hört till gården Ene. 1929 hade fastigheten 4,5 ha, varav 4 ha åker. Taxeringsvärdet var 6 200 kr. Tomten avstyckades 1937 från Ene och har fastighetsbeteckningen Ene 4:2. Arealen var ca 13,6 ha, varav ca 3 ha vatten. 1940 var taxeringsvärdet 6 700 kr på en areal som var större än 1929. 1949 gjordes tre avstyckningar på mellan 0,5 och 0,7 ha som har fastighetsbeteckningarna Ene 4:5, 4:6 och 4:7. Dessa tomter är obebyggda. 1954 styckades en tomt på ca 1 500 kvm av och såldes till Verner Ekberg (se under Lilla Lomyra).

I slutet av 1940-talet ville företaget Ana i Nyköping köpa  Lomyra för att bygga semesterhem här. Det blev dock aldrig någon affär. Se närmare under avsnittet Exploatering.

Odling

1918: 6 ha fördelade enligt följande: höstvete 0,20 ha, gav 244 kg; höstråg 0,40 ha, gav 40 kg; korn 0,30 ha, gav 325 kg; blandsäd 1,70 ha, gav 1 400 kg; matärtor 0,15 ha, gav 30 kg; säd till bete och grönfoder 0,20 ha; potatis 0,30 ha, gav 2 750 kg; foderfrukter 0,12 ha, gav 3 600 kg; klöverfrö 0,10 ha, gav 20 kg; odlad jord för höskörd 1,53 ha, gav 3 000 kg; och ren träda 1.00 ha. Av arealen på 6 ha beskrivs 4 som lerjord och 2 som sandjord.

Åkern var 1945 på 3,66 ha, skog 8,46, svartmylla 0,5 och sandjord 0,5. Detta blir sammanlagt 13,12 ha. Detta stämmer med uppgifterna under avstyckning som innebär att arealen på land är 10,6 ha.

Den uppodlade arealen är idag densamma som den var på 1700-talet. Den ligger söder och öster om torpet. Från 1950-talet fram till 1982 var det Birger Larsson, på Tiggesta, som arrenderade marken. Nu är det Ene som arrenderar.

Djur

1837: 1 stut, 1 ko, 3 får

1918: 2 oxar, 3 kor, 1 ungnöt, 1 kalv, 1 får, 1 svin, 6 höns

1945: 1 ko, får, hushållsgris, höns

Det fanns också getter i mitten på 40-talet. Får hade man även på 50-talet och barn som hälsade på fick hjälpa till att klippa fåren. Bengt Wedholms franska fru hade svårt för att klippa.

Boende och ägare

1600-talet

1689 bor det en man och hans hustru på torpet. De har inga barn och det finns ingen dräng eller piga.

1700-talet

1726 hette torparen Pehr Pehrsson och hans hustru Anna Pehrsdotter. 1745 var Nils Larsson torpare och hans hustru hette Anna Nilsdotter. Vid denna tid fanns också en dräng på torpet.

Mellan 1784 och 1790 bor här torparen Jonas ? (1732) med hustrun Cajsa ? (1753) och sonen Erik (1775).

Siste torparen på 1700-talet var Jöran Pehrsson (1763) med hustrun Lena Stina Pehrsdotter (1770) och barnen Anna Catharina (1791), Peter (1794), Jonas (1796), Magdalena (1800) och Anders (1804). De bor här mellan 1791 och 1805.

1800-talet

Från 1806 består familjen av torparen Anders Jonsson (1771), hustrun Stina Jansdotter (1769), dottern Anna Stina (1801), sonen Anders (1804), Maria Catharina (1807), dottern Ulrika (1812). Anna Stina flyttar till Skåra i närheten, medan övriga familjen flyttar till Stenåsen 1820. 

Redan 1817 har en annan familj flyttat in från Vrena. Det är Anders Pehrsson (1792) med hustrun Katarina Olofsdotter (1784). De har barnen Peter (1812), Anders (1815), Kajsa Greta (1818), Erik (1820), Gustaf (1824), Olof (1827) och Maja Lotta (1830). När Maja Lotta föds är Katarina fyrtiosex år gammal. Dessutom bor dottern Stina Lisa Ersdotter (1808). Hon är förmodligen dotter till Katarina Olofsdotter i ett tidigare äktenskap. Hon flyttar 1821. 1820 har familjen ”mindre sidenpersedlar”, som man får betala lyxskatt för. Änkan Brita Ersdotter (1742) bor här också. Hon dör 1829, åttiosju år gammal, av ålderdom. Peter flyttar 1826 till granngården Tiggesta, men kommer tillbaka och beskrivs då som sjuk av lungsot och sängliggande. Han flyttar 1832 till Hummelbol på andra sidan Yngaren där han blir dräng. Kajsa Greta flyttar hemifrån 1835, Erik 1836, Gustaf 1840, Olof 1842 och Maja Lotta 1845. Men innan dess har det hänt en del på torpet.

Katarina dör

17 april 1837 dör Katarina Olofsdotter av lungsot, efter att ha varit sjuklig och vanför. Hon är då femtiotre år gammal. Bouppteckningen visar följande (1 RB, Riksdaler Banco, motsvarar idag 116 kr enligt KPI och 4 180 kr enligt LI). Tenn för 1:40 RB: bl.a. 1 stop. Koppar för 0:49 RB: bl.a. 1 flaska med lock. Husgeråd för 2:36 RB: bl.a. 1 hörnskåp, 1 soffa, 4 gamla stolar och 2 sängar. Laggkärl för 6:41 RB: bl.a. 3 gamla kistor, 2 lårar, 1 köttina och 1 spinnrock. Järnsaker för 8, 16 RB: bl.a. 1 gryta, 3 saxar, 3 gamla lie och, 2 slipstenar. Glas och porslin för 2:5 RB: bl.a. 10 tallrikar, 2 öl- och 1 snapsglas. Diverse för 10 RB: bl.a. 1 par kälkar, 4 årder, 1 järngryta och 2 trägrytor. Kreatur för 46 RB: 1 stut, 1 ko och 3 får. Den avlidnas gångkläder för 7 RB: bl.a. 3 förkläden, 2 tröjor, 1 päls, 3 näsdukar, diverse söndriga, 1 madrass och 1 kudde. Övrigt för 1:36 RB: bl.a. 3 gamla psalmböcker. Boets totala tillgångar är 91:7 RB. Boet har följande skulder: rättare Erik Berglund i Ene 25:16 RB, Anders Olsson 6 RB, Peter Pehrsson i Petterslund 4:8 RB, Änkan i Haglund 3:16 RB, en direktör 2:42 RB, nämndeman i Senesta 6.9, bouppteckningsarvode 0:24 RB och begravningskostnader 4:32 RB. De totala skulderna var på 56:72 RB. Det innebär att boets behållning av 34:47 RB. De motsvarar idag ca 3 000 kr enligt KPI och ca 100 000 kr enligt LI.

Anders gifter om sig

Anders gifter dock om sig samma år. Nu med Maja-Cajsa Jonsdotter (1797). Hon har med sig tre barn; Anna-Stina (1824), Matilda Kristina (1827) och Anders Peter (1833). Anna-Stina flyttar 1838 och Matilda 1843. 1842 får Anders och Maja-Cajsa ett gemensamt barn, Hedda Lovisa. Anders Peter flyttar till Tiggesta och Gustav till Ene. Maja Lotta beskrivs som ofärdig och går på kryckor. Hon flyttar till Helgesta när hon är tjugosex år gammal. Under 1850- och 60-talet, när de flesta av barnen flyttat hemifrån, har man under perioder dräng och piga. En av drängarna, Karl Gustaf Persson (1840) är också småskollärare vid Skåra. Under en tid har man även en fosterson, Carl Wilhelm Berglund (1849) från Nyköping. Han flyttar 1875 till näraliggande Stavstugan. De hade också kring 1850 en fosterdotter under några år, Anna Lotta Larsdotter (1834).

1870 gifter sig Hedda Lovisa med drängen Johan Erik Pehrsson (1844) på Bärsta krongård och Johan Erik blir ny torpare på Lomyra. Anders är nu sjuttiosju år gammal och har varit torpare här i över femtio år! Fyra månader efter att Johan Erik och Hedda Lovisa gift sig, får de dottern Edla Charlotta Julia. 1874 blir en glädjens och sorgens år på torpet. I januari dör Edla av bröstsjukdom och i mars dör Anders, åttioett år, av bröstsjukdom och ålderdom, men i maj får paret sonen Carl Johan Anton.

Anders bouppteckning

När Anders Pehrsson avlider 1874 visar bouppteckningen följande (1 kr motsvarar idag 53 kr enligt KPI och 1 095 kr enligt LI). Nysilver för 13 kr: 6 skedar och 1 fickur. Koppar för 13:50 kr: 2 flaskor, en panna och 1 bunke. Blecksaker för 1:50 kr: 2 tebrickor, 1 bunke och 1 rivjärn. Metall för 2 kr: 2 ljusstakar. Järnsaker för 5:75 kr: bl.a. 1 gryta, 2 stekpannor, 1 strykjärn, 2 yxor, 1 grep, 1 spade och 1 lie. Husgeråd för 3 kr: 1 skåp, 2 bord, 2 byttor, 2 skrin och 3 stolar. Linne för 3 kr: 6 lakan och 1 mindre duk. Den avlidnas kläder för 35 kr. Kreatur för 18 kr: 2 får. Uteliggande fordringar var på hela 730 kr, bl.a. till torparen i näraliggande Stavstugan C. E. Andersson på 150 kr och till Gustav Pettersson i Gustavsdal (Sjövik), som låg lite österut, på 10 kr. Tillgångarna var totalt på 840 kr och det saknades skulder. Det motsvarar idag ca 45 000 kr enligt KPI och ca 920 000 kr enligt LI.

Lyckliga tider?

De sista årtiondena på seklet verkar ha varit ganska lyckosamma. Man bygger nya ekonomibyggnader och en ny mangårdsbyggnad. Några fler barn blir det dock inte, men under perioder har man fosterbarn, drängar och pigor. Maja-Cajsa dör 1888 nittio år gammal och har då varit änka i fjorton år. Bouppteckningen efter henne visar följande (1 kr motsvarar idag 67 kr enligt KPI och 1 069 kr enligt LI). Kontanter 27 kr. 1 kaffekokare 1 kr. Möbler för 8 kr: 1 säng, 1 spegel och 1 stol. Diverse säng- och gångkläder för 25 kr. Det fanns utestående fodringar på 9 823 kr, bl.a. till Svärsonen Johan Pettersson på 254 kr, till soldaten Sköld (på Stenbacken?) på 53 kr och till arrendatorn på Senesta C. L. Nilsson på 203 kr. De samlade tillgångarna var på 1 288 kr, med få skulder blev boets behållning 1 196 kr. Det motsvarar idag ca 80 000 kr enligt KPI och ca 1.3 mkr en enligt LI.

Tredje generationen tar över

1896 tar Carl Johan Anton, nu tjugotvå år gammal över som torpare. Pappa Johan Erik och mamma Hedda Lovisa står nu som inhyse, trots att Johan Erik bara är femtiotre år gammal. Vad har hänt? Han dör 1905 av lunginflammation. Bouppteckningen visar följande mycket små tillgångar (1 kr motsvarar dag 68 kr enligt KPI och 882 kr enligt LI). Silver för 10 kr: 1 fickur. Linne och sängkläder för 12 kr. Den avlidnas kläder för 40 kr. Diverse för 0:50 kr: 2 kistor. Kontanter på 53 kr och utstående fodringar, främst från banken, på 338 kr. De totala tillgångarna är på 453 kr, skulderna är på 100 kr, vilket gör att behållningen blir 363 kr. Det motsvarar idag ca 25 000 kr enligt KPI och ca 320 000 kr enligt LI.

Carl Johan Anton gifter sig 1897 med Elin Charlotta Johansson (1872) som arbetat som piga på gården Wik på andra sidan Yngaren. De får dottern Edit Elisabeth (1898).

Tredje generationen av familjen som drivit torpet sedan 1817, blir dock kortvarig här. Redan 1901 flyttar de till Åkra i Bärbo, där Carl Johan Anton får arbete som ladugårdskarl. Varför flyttar de? Familjen har bott här i närmare hundra år och att byta från torpare till ladugårdskarl är inte att byta upp sig. Ville ägaren på Ene få slut på dagsverketorpen? Nej de verkar inte så eftersom det kommer nya torpare efter. Familjen får ytterligare två flickor: Ebba Emilia (1903) och Ester Eleonora (1905). Intressant att de tre döttrarna bara har förnamn som börjar på E: Edit, Elisabeth, Ebba Emilia, Ester och Eleonora. Mamman hette dessutom Elin. Familjen har inte bara fått sämre livsförhållanden. Ester Eleonora dör 1906, bara ett år gammal, av kikhosta. Året efter dör Carl Johan Anton av lungsot (TBC), bara trettiotre år gammal.

1900-talet

Efter att torpet brukats av samma familj under nästan ett sekel, så blir omsättningen av torpare större. Ny torpare på Lomyra 1901 blev Gustaf Aldred Eriksson (1870) med hustrun Anna Matilda Pettersson (1875) och tre barn. De flyttar redan 1908 till Björkvik och efterträds av f.d. soldaten Klas Fredrik Ljunggren (1869) med hustrun Anna Fredrika Eriksson och sex barn. De har också en dräng. Hustrun dör 1914 av lunginflammation och familjen flyttar året efter till Ludgo. 

Stor omsättning

1915 flyttar torparen Anders August Söderqvist (1866) med hustrun Augusta Vilhelmina Andersson (1875) in. De har sonen Einar Anders (1896), dottern Olga Vilhelmina (1900), sönerna Karl Helge (1902) och Nils Torsten (1904), samt dottern Karin Elisabeth (1906). Barnen flyttar hemifrån mellan 1915 och 1930, utom Karin Elisabeth som står kvar som hushållerska i hem. Hedda Lovisa, änkan efter Johan Erik, har bott kvar efter att sonen med familj flyttade 1901. Hon dör 1919, sjuttiosju år gammal av slag. Dessutom bor här änklingen och jordbruksarbetare Johan August Karlsson (1858) och hushållerskan, tidigare tjänarinnan, Emma Carolina Johansson (1881). De flyttar 1934 till Lilla Leksätter. 

Karin Elisabeth gifter sig 1936 med skogsarbetaren Yngve Sundström (1910), som spelade dragspel. Mamma Olga Vilhelmina dör året efter av Cardio scleroses (?) och då flyttar de övriga först till Lund i Bråttninge och sedan till Åsby i samma socken.

Familjen Wedholm

När fastigheten avstyckas 1937 köptes den av Bengt och Märta Frommel, för 6 500 kr. Fastigheten fördes dock efter bara några månader över till Bengts systerson, Bengt Wedholm (1919). Det var dock den tidigare fanjunkaren Karl Hjalmar Wedholm (1872) och hustrun Lilly Margareta, född Fromell (1888), som var sjuksköterska, som kom att bo i torpet. De bor här från 1937 tills de dör. Karl Hjalmar dör 1956 och Lilly 1983. De ligger båda begravda på kyrkogården i Stigtomta. Lillys föräldrar (se mera nedan) kom från Sala och var förmögna. Han står först som handlare, sedan som källarmästare och bergsman, slutligen som godsägare och bankdirektör. Anledningen till att Lomyra inte skrevs på Lilly och Hjalmar, utan på sonen, kan vara att Lillys föräldrarna inte tyckte om äktenskapet, då de tyckt att Lilly hade gift ner sig. Bengt och Märta Fromells roll i detta är dock oklar.

Under många somrar så flyttade Hjalmar ut och sov på loftet ovanför jordkällaren. Detta för att man skulle kunna hyra ut övervåningen till sommargäster. 1942-45 hyrde en familj Herrström. De hade barnen Ulla (1934) och Hans (1936). Det tyder på att familjens ekonomi av ansträngd.

Fanjunkaren Hjalmar

Karl Hjalmar var son till en korpral i Husby-Oppunda. 1890 var han trängsoldat i Stockholm, 1900 sergeant vid Kungliga Norrlands Trängbataljon i Ångermanland. 1910 är han fortfarande sergeant, men nu vid Kungliga Västmanlands Trängkår i Sala. 1913 är han kvar där, men är nu fanjunkare. I Sala träffar han Lilly Fromell, som är sjuksköterska och dotter till en bankdirektör/godsägare/bergsman på orten. Lillys föräldrar vill inte att de skall gifta sig eftersom de inte tycker att Hjalmar är tillräckligt fin. De gifter sig ändå 1916 och får tre år senare sonen Bengt. 1921 lämnar Hjalmar det militära. Familjen flyttar till Kumla och Hjalmar börjar arbeta på Statens spannmålshus i Hallsberg. 

Under första världskriget hade det uppkommit brist på livsmedel. Därför inrättades två fryshus, i Malmö och Hallsberg, samt nio spannmålslager. Detta var kolossala byggnader liknande spannmålssilos. Den i Hallsberg brann 2011 och revs två år senare. Den i Eslöv har byggts om till bostadshus. Byggnaden i Vara finns kvar och är fortfarande i drift, medan övriga är rivna. Gunnar Asplund, som ritade Stockholm stadshus, var med och skapade husen. 

I slutet av 20-talet flyttar familjen till Sörmland. De bor fram till 1937 på några platser i socknarna Husby-Oppunda och Råby-Reknare. Hjalmars föräldrar äger ön Langö i Långhalsen. När Hjalmars mamma dör 1937 använder Hjalmar förmodligen en del av pengarna till att köpa Lomyra. Kanske hade även Lilly fått ärva pengar.

Skämtaren Hjalmar

Hjalmar Wedholm ansågs vara en skämtsam person. En gång på 1940-talet så hade snickare Karlsson på Halla-Sjölund stigit på bussen hemma hos sig. Snickare Karlsson var aktiv i hemvärnet och bl.a. ansvarig för skjutövningar vid Harhålet (två km västerut) under kriget. När bussen sedan stannande vid Kjulsta steg Hjalmar på och ropade GIVAKT, varpå snickare Karlsson snabbt reste på sig. Detta upprepades flera gånger och Hjalmar tyckte det var lite roligt varje gång, men kanske inte snickare Karlsson.

Det fanns en fårfarmare som hette Viktor och som bodde vid Skogstorp nära Stigtomta. Han hade höns och tog bussen till Nyköping för att sälja på torget. Äggen hade han i en kartong. Hjalmar låtsades sätta käppen i äggkartongen. Viktor skrek och Hjalmar skrattade. Viktor brukade komma och besöka Lilly efter att Hjalmar dött.

Hjalmar frågade vad som händer om man stoppar en mus innanför bluslinningen på en kvinna. Svaret var att musen springer runt vid midjan innanför blusen. Det är oklart om Hjalmar själv provade på detta.
Hjalmar hade ett hjärtfel. Han drack en sup varje morgon och sa att det hade doktorn sagt att han skulle göra. Hjalmars hjärtfel gjorde att det var Lilly som fick gå och hämta vatten vid brunnen som låg en bit bort. Hjalmar var rak och stilig, men lite barsk. Intrycket är en ganska dominerande, charmerande och skämtsam person. Han var en person som ville vara korrekt och när han begav sig till stan var han klädd engelsk kostym.

Lilly – Lomyrakärringen

Lilly var barnhusbarn 3001 och var född 3 januari 1888 i Stockholm på barnbördshuset Pro Patria, som då låg på nuvarande Sveavägen 40. Där var det möjligt även för modern att vara anonym. Kostnaden var 300 kr. 4 maj 1888 utlämnas Lilly till arbetskarlen Carl Johan Lundholm och hustrun Anna Olovsdotter i Ulriksdal utanför Stockholm. 13 september 1891 flyttas hon till familjen Frommel i Sala (August Robert Frommel, 1860, och hans hustru Anna-Maria, född Söderström 1862). Vid en inspektion 1892 beskrivs föräldrarna som välbärgade och både fosterhemmet och Lilly får betyget A. August och Anna-Maria får senare tre barn, två flickor födda 1896 och 1901, och en son, född 1898.

Lilly kallades av en del för Lomyrakärringen, för att hon kunde vara lite barsk. Hon hade tre hundar, en ädelterrier, en riesenschnauzer och en rottweiler. En ädelterrier parade sig en gång på 40-talet med en blandras tik på Sjölund, men alla fem valparna avlivades. Rottweilern var den sista hunden hon hade och den var nästan lika stor som Lilly. När den fick vittring på något så kunde hon inte hålla emot och hunden drog omkull henne och rymde. När Jöns Hillborn på Sjövik under 60-talet skulle åka och hälsa på Johan Bråberg på Stavstugan, 1,5 km bort, så hände det flera gånger att hunden hoppade upp mot honom så att han ramlade. Någon av hundarna ligger begravd nära Lilla Lomyra. På 50-talet åkte hon spark på vintern och köpte mjölk på Kjulsta. Familjen lånade också häst där.

En del tyckte att Lilly var lite högfärdig, men många barn i trakten uppfattade henne som snäll. Hon bjöd dem på tårta och bullar. Men hon såg lite dåligt, så hon såg inte att det var mask i hallonen på tårtan och man visste inte om det var russin eller flugor på bullarna. Hon jagade och hade gevär hemma. En gång kom två killar och ville låna telefon. Hon sa nej. När de insisterade så sköt hon en av dem i benet så att han fick åka till sjukhuset. Lilly som var sextioåtta år när Hjalmar dog 1958 hade kvar på Lomyra ända till sin död 1983, då hon var nittiofem år gammal. Vintrarna tillbringade hon en tid på ett hem för sjuksköterskor i Stockholmstrakten. Sista åren bodde hon på ålderdomshem i Stigtomta och Jönåker. Hon blev tvungen att flytta från Stigtomta till Jönåker för att hon uppfattades som jobbig och anklagade andra för att stjäla hennes saker. Hon var också en bestämd kvinna.

Bengt

Bengt tog realexamen i Nyköping, men var inget ljushuvud och busade en del. Han började i restaurangbranschen hos källarmästare Burack på Standard hotell i Nyköping. 1935/36 arbetade hon på restaurang i Marstrand. Han var också kockelev på Grand hotell i Gävle. Han började arbeta på Gyllne Freden i Stockholm 1937 under den schweiziske köksmästare Henrik Perrot. Året därpå på restaurang Cecil under köksmästare Julius Karlsson. Under kriget gjorde han elva månaders värnplikt och senare två repmånader som kock. Vid mönstringen är han 172 cm lång. Efter kriget flyttade han till Paris, där han bl. a. arbetade på svenska ambassaden och på Restaurant la Chremailler. 

När Bengt återvänder till Stockholm började han arbeta på Bacchi Wapen och på   hos sin gamle källarmästare Julius Karlsson. Han köpte senare en lokal på Östermalm, där han öppnade restaurangen Östergök med hjälp av mamma Lilly, som var stolt över sin son, och senare restaurangen Muntergök.  Han var den förste som serverade pizza i Skandinavien i december 1968 på sin restaurang Östergöks pizzeria. Tore Wretman erbjöd honom att driva Gyllene Freden 1969, vilket han tackade ja till. Bengt öppnade 1973 även Östergöks fisk. Han sålde Österköksrestaurangerna 1975 för att koncentrera sig på Gyllene Freden, som han drev till 1982. Han öppnade restaurangen Wedholms Fisk vid Nybrokajen 1985. Där fick han en stjärna i Michelinguiden året efter. Han egen förklaring var: ”Enkelhet, sedan krävs det bara en djävla rutin.” Han fick 1988 Tore Wretmans Honesta Woluptate, som är svensk gastronomis förnämsta utmärkelse. Bengts motto var: ”gästen måste bli mätt.” 

Bengt gifter sig 1947 med fransyska Mariett Louisette Fiez (1918), vars far också var krögare. De skiljer sig 1978. Bengt gifter sig senare med Susanne Streiffert, vars mamma är ryska och född Tolstoj. De träffades genom att Susannes syster arbetade på Bengts restaurang. De flyttade ihop tre veckor senare. Susanne har arbetat som bildlärare. 

Bengt arbetade fram till tre veckor innan sin död 2000, åttiotvå år gammal, på sin restaurang Wedholms fisk vid Nybroplan. Restaurangen finns fortfarande kvar. På restaurangens hemsida står följande: ”Bengt beskrivs ofta son en bister gubbe som skrämde vettet ur sina nyanställda och lär enligt säkra källor ha haft en förkärlek för kraftord av allehanda slag. Flera av servitriserna som jobbar på Wedholms idag var med redan på Bengts tid och har man lite tur kan man få en anekdot eller ett bevingat citat serverat till champagnesåsen. Dessa anekdoter gör sig sällan i tryck på grund av en vis avsaknad av rumsrenhet, ett besök är därför att rekommendera för den nyfikne. De som kände Bengt intygar dock att han hade ett hjärta av guld och berättar att han upplevdes närmast som en beskyddande far av de som jobbade för honom”.

Bengts relation till mamma Lilly var god. Hennes mamma hade haft restaurang, där Bengt jobbade. Relationen till pappa Hjalmar var däremot milt sagt sval. En gång hade Hjalmar svårt att ta av sig stövlarna och Bengt som skulle hjälpa till så får inte heller han av dem. Då säger Hjalmar ”Skär upp dem pojk”. Men när Bengt inte lyckas klippa uppstövlarna i sömmarna får han stryk av pappa. Hjalmar tyckte att det där med att laga mat var kvinnogöra. Det ddröjde tolv år innan Hjalmar besökte Bengt på en restaurang och då satt han där bara i matsalen utan någon föraviserin’g.

Bengt var årsbarn med Ulf Peder Olrog, som växte upp på näraliggande Helgesta. De gick samtidigt i läroverket i Nyköping. Bengt finns omnämnd i Ulf visa ”Tjo tjim och inget annat” som börjar på följande sätt (skrevs före 1946):

Vedholm å` Tjocka Lasse, Karl-Herman å` ja (Herman å` ja,)
spelte på krogen Snuvan, var eviga da`, (eviga da`)
Först när vi ville fila på klassisk musik, (klassisk musik)
hördes det från publiken ett knorr å` ett skrik:
Handklaver och klarinett ska` de` va`
tjo och tjim och inge` annat. 
Hoppa högt och hoppa lätt ska´ vi ha, 
tjo och tjim och inge` annat.

Karl-Herman som nämns i visan syftar förmodligen på Karl Herman Malmström (1907), som också drev restauranger. Det finns också en teori att Karl-Herman syftar på Vatten-Herman, som var tillsynsman för vattenverket i Nyköping och vistades mycket i trakten. Han hette förmodligen Karl Herman Pettersson och var född 1919 (samma år som Ulf Peder Olrog och Bengt Wedholm!). Det finns en del som menar att Wedholm i visan syftar på en landsfiskal i Småland som hette Wedholm. Vem Tjocka Lasse var är oklart.

2000-talet

Efter Bengts död är det hans tre barn som äger torpet: Patrik, Carl och Clara. Det är Bengts andra hustru Susanne, som disponerar fastigheten.

Byggnader

Nu finns ett bostadshus och en mindre förrådsbyggnad. Flera husgrunder finns på tomten. Bostadshuset är förmodligen från 1700-talet och tillbyggt kring 1885. Huset består av kök med ny vedspis och stort vardagsrum med gammal rörspis på bottenvåningen, På övervåningen finns sovrum och en stor möblerad hall samt två kattvindar som kan användas till sovrum. Allt har renoverats med känsla.

Några av ekonomibyggnaderna byggdes kring 1870. En av dessa är förmodligen det hus som låg mot norr och vars tak var nedrasat redan på 1950-talet. Det andra var kanske det svinhus som låg i backen ner som sjön och som även användes till fårhus. Det brann ner innan 70-talet. Ner mot vattnet fanns en källare med ett loft ovanför. Där brukade Hjalmar ligga och sova på sommarn. Loge och ladugård byggdes 1915 och låg åt öster. Ingen av dessa hus finns kvar idag, men grunder finns. Logen/ladugården, som hade vasstak, brann ner på 70-talet när man skulle elda en lövhög och det slog in gnistor i huset. Detta skedde trots att man hade en brandkapten som stod bredvid och övervakade det hela. Det var Hjalmars bror Oskar som eldade.

Länge hade man en pump som låg 100 meter från huset. När man sedan lät borra en ny brunn nära huset på 50-talet så kom det smuts (olja?) i hålet, vilket gjorde att man inte kunde använda den på flera år. Det inget vatten eller avlopp inne i huset, men det finns ett utedass vid förrådsbyggnaden.