Namn och tidig historia
Namnet Ekeby är en sammankoppling av ekdunge och by. Det är ett av de vanligaste gårdsnamnen i Sörmland. Ekeby finns med i husförhörslängderna från slutet av 1600-talet, men byn är skriftligt belagd redan 1378 och har förmodligen funnits sedan de första århundradena e.Kr. 1378 byter Olof i Ekeby, hans hustru Elin och hennes syster Holmfrid, 4.5 ha jord i Ekeby, 2 ha jord i Väsby och hela sin ägodel i Ballersta (också i Halla socken) mot 4.5 ha jord i Fågelsund i Bettna socken som ägs av drotsen Bo Jonsson (som ägde mycket stora arealer i Sverige). De får dessutom 150 mark svenska penningar (det motsvarar 150 000 kr idag).
1399 döms vid räfsting 0.0.9 i Ekeby och ett halvt torp därunder samt jord i Bogslöt, Krognäs och Vibäck, S:t Nikolai socken, som Esbjörn Kristiernsson (Hjorthorn) har under frälse, åter under skatt och till Olof Byngerssons arvingar.
1443 är Birger i Ekeby sämjevittne vid häradstinget
1455 byter Karl i Ballersta och hans son Jöns Karlsson bort ½:0 till Svarte Åke Jönsson, nämligen 0.0.7 i östra änden och 0.0.5 i västra änden av Ekeby.
1482 får Svarte Åke Jönsson skattebönderna i Ekeby och Ellesta samt alla små skattejordar i socken som förläning av rikets råd.
1492 uppbär Svarte Åkes fogde 4 tön kronavrad av Klemet i Ekeby
1542 får Anna Hansdotter (Tott) en gård som räntar 3 tön korn, 0:3 pn och 1 ½ pund mata, vid arvskifte efter sin syster Birgitta Hansdotter.
1550 räntar Anna Klementsdotters landbo Olof i Ekeby 10 spann avradskorn, 6 lass skattved, mata om 1 pund vardera fläsk och smör samt 3:0 gästningspn.
3 – 4 gårdar
I mitten på 1550-talet fanns det på Ekeby ett skattehemman som 1559 gick över till att bli ett kronohemman på 0:4. Det fanns också tre frälsehemman, två tillhörde Anna Klemensdotter (Hogenskild) (vara ett bara under tiden 1554 – 65) och ett Lars Kafle (från 1562 Mats Kafle). Ekeby bestod vid denna tid således av 3 – 4 gårdar.
Vid Älvsborgs lösen 1571 fanns det tre gårdar vid Ekeby och ägarna (eller arrendatorerna) var Lasse i Ekeby, Erik i Ekeby och X i Ekeby (svårt att tyda namnet). Det sammanlagda antalet djur på de tre gårdarna var: 8 kor, 34 får, 21 svin, 11 ungdjur, 8 oxar och 2 stutar. Tillsammans hade de 10 lod silver, vilket är ca 130 gram, och 6 lispund koppar, vilket är ca 51 kg.
På 1600-talet och fram till mitten av 1800-talet fanns det fortfarande tre gårdar (från norr till söder): Övergård, Mellangård och Nedergård. Mellangård (Ekeby 1) var i privat ägo, medan Övergård (Ekeby 2) och Nedergård (Ekeby 3) ägdes av kronan. Var och en av gårdarna omfattade ½ mantal. De gårdar som ägdes av kronan arrenderas långa tider av ägaren till Ekeby Mellangård. Kronans båda gårdar var skallmejaboställen. Skallmejablåsare, var av kronan avlönade blåsinstrumentmusiker.
De två gårdar som tillhört kronan tillhörde båda Åkerö tidigare. Den ena gården, oklart om det var Övergård eller Nedergård, byttes med kronan 31 mars 1684 av Jacob Johan Hastfer (1647) (död 1695), som var greve, fältmarskalk och generalguvernör för Livland. Gården indelades till infanteriet. Den andra gården ägdes i mitten av 1500-talet av Mats Kafle och togs senare över av hans bror Nils Larsson till Hallarne. 1628 ägdes gården av dennes son hovjunkaren Per Kafle (1574) (död 1645) och 1636 av Erik Gustafsson Roos till Torpegården (död 1670) och vid mitten av 1600-talet av kammarherre David Stuart (1595) (död 1657), sedan mågen och häradshövdingen Erik Rosenholm (1613) (död 1672) och därefter dennes arvingar. 1684 överlät greve Erik Lindschöld (1634) (död 1690), som var kungligt råd och universitetskansler, gården till kronan. Det indelades också till infanteriet. Båda gårdarna omfattade ½ mantal.
1781 bodde regementsmusiker Carl Erik Sundbom (1759), hustrun madam Anna Chatarina (1745) och sonen Eric (1780) på Ekeby Övergård. Vid samma tidpunkt bodde vid Ekeby Nergård blanda andra herr musicant Sören Rydman (1752) med hustrun madam Chatarina Rydbom (1752) och sonen Martinus (1776). På Ekeby Mellangård bodde bonden Gustaf Eriksson (1737), hustrun Cherstin Larsdotter (1738) och sonen Gustaf (1773). Gustaf som fick efternamnet Gustafsson tog över gården och gifte sig med en bonddotter från Sörkärr. De bodde kvar på Ekeby till 1822, då de tog över Ellesta Nedergård. Gustaf hade många uppdrag i socknen och var dessutom både nämndeman och riksdagsman. På Ekeby Mellangård fanns det 1820 en person som drack kaffe eller te. Det fanns tre personer som hade mindre sidenprodukter och två som rökte tobak. Man kunde bränna trettiotvå pannor brännvin (1 panna = 2,6 l).
Major Rylander nummer ett
Ekeby Mellangård togs över av major Carl Rylander (1770). Han hade 1810 kommit till kaptensbostället Ellesta Övergård och arrenderade både Ekeby Övergård och Nergård för att sedan 1823 ta över Ekeby Mellangård. Han hade ingen hustru och inga barn. Carl Rylander var med i många krig mellan 1789 och 1814. 1813 var han kapten och chef för Oppunda kompani. På Ekeby Övergård och Nedergård fanns det 1820 tre personer som hade sidensaker och tre som brukade tobak.
Dramatisk död
Klockan 12 på natten mellan den 11 och 12 juni 1824 kör majoren och riddaren av kungliga svärdsorden Carl Johan Rylander (1770) omkull på vägen från Binklinge och krossas till döds emot en sten under vagnen. Backen kallas efter detta för ”Majorsbacken”. I ortnamnsregistret finns en felaktig uppgift om att backen skulle vara uppkallad efter en major som ägt Binklinge och som kört ihjäl sig med släde i denna backe. En uppgift finns också om att det skulle handla om backar på den lilla vägen mellan Binklinge och Vrena. Det känns dock mera troligt att det handlar om den branta backen från Binklinge ner mot Skräddartorpsån. Den backen var lite krokigare och smalare innan den breddades och rätades vid mitten på 1950-talet. Olyckan väcker flera frågor. Var han ensam i vagnen? Varför åkte han här klockan 12 på natten? Om han åkte från Binklinge mot Ekeby måste han åka färja och det fanns väl ingen sådan transport vid den tiden på dygnet? Vad orsakade omkullkörningen?
Efter att Rylander dött 1824 ägdes Ekeby Mellangård under lång tid av hans arvingar. Vid bouppteckningen efter honom beskrivs tillgångarna på tjugo sidor (det vanliga var ett par sidor). Här anges en del av tillgångarna med värdet angivet i Riksdaler Banco (RB) och med värdet i dagens penningvärde inom parentes. Kreatur fanns med följande uppsättning: 3 bruna hästar för 200 RB (27 000 kr), 8 oxar för 266 RB (35 000 kr), 5 kor för 90 RB (12 000 kr), 6 ungnöt för 30 RB (4 000 kr), 1 tjur för 24 RB (3 200), 29 får för 67 RB (9 000 kr), 12 svin för 60 RB (8 000 kr), 9 gäss för 9 RB (1 200 kr), 6 ankor för 2 RB (270 kr), 1 tupp och 6 höns för 1 RB (135 kr). Sängkläder (inklusive en hel del dun och fjäderbolster), linne och dukar värderade till 144 RB (19 000 kr). Bland kläder kan nämnas 19 rödrandiga näsdukar, 29 kragar, 1 uniformsfrack, 5 vanliga frackar, 2 syrtuter (livsydd långrock) för tillsammans 18 RB (2 400 kr) och 1 vargskinnspäls för 8 RB (1 100 kr). Klädena värderades totalt till 235 RB (31 000 kr). Bland tillgångarna fanns 160 kannor brännvin (ca 400 liter) värderade till 66 SB (9 000 kr). Boets totala tillgångar var 8 395 SB (1.1 milj. kr) medan skulderna (varav största delen till en släkting) var 2 896 RB (380 000 kr). Det innebär att nettotillgångarna var 5 499 RB (730 000 kr).
Major Rylander nummer två
1839 tog en släkting över gården. Det var majoren och riddaren Carl Fredrik Rylander (1799). Han var född i Stockholm och studerade bl.a. teologi i Uppsala innan han började sin militära bana. Han var för ung för att hinna vara med i några krig, men han var med vid flera arbetskommenderingar vid bygget av Göta kanal. När han fick avsked från armen 1870 avtackades han med orden ”en av nit, ordning och samvetsgrannhet utmärkt lång och trogen verksamhet till regementets båtnad”. Han utökade marken genom att 1843 köpa hemmanet Ödesby som låg sydost om Ekeby. Det var den mindre gården (½ mantal) som köpte den större gården (1 ¾ mantal). Dessutom byggde han ut och om huvudbyggnaden till sin nuvarande utformning. Majoren hade också många uppdrag i socknen. Han fortsätter att äga gården fram till 1868 då han och hans fru flyttar till Nyköping, där han dör 1875 av ålderdom och lungödem. De saknar egna barn men hans systers tre barn är fosterbarn hos dem. De heter Laurent i efternamn. Henrika dör aderton år gammal av tyfus 1865. Samma åt dör hennes bror Carl sexton år gammal av tbc. Äldsta sonen Henrik överlever och påbörjar studier i Uppsala.
De nuvarande bostadshusen syns ner mot höger på kartan.
Familjetragedier
Nu följer en period av korta ägarperioder och också en hel del familjetragedier. 1868 köps Ekeby Mellangård för 65 000 Riksdaler Riksmynt av fabrikören Ferdinand Sundström (1818) från Norrköping med hustrun Emilia som är aderton år yngre. De har tre söner och en dotter. Sonen Carl Victor dör 1872 nästan nio år gammal av blodslag. Familjen flyttar året efter till Råby Rönö.
1873 köps Ekeby av apotekaren Pehr Lagerholm (1813) med den tjugosex år yngre hustrun Ebba Amalia (1839). Han har två söner och två döttrar från tidigare äktenskap. Fem månader efter att de flyttat till Ekeby föder Ebba Amalia en dotter som också döps till Ebba Amalia. Mamman dör i barnsbörd en vecka efter nedkomsten. Ett år senare, efter att bara ha bott på Ekeby ett och ett halvt år flyttar familjen till Hormesta gård i Nykyrka församling på andra sidan Hallbosjön. Två år senare flyttar de till Länninga gård en bit därifrån, där Pehr avlider efter två år 1878. Dottern Ebba Amalia som betecknas som ”idiot” (en förlossningsskada?) och flyttar till Stigtomta 1879. 1888 avlider hon på pensionsanstalten Skälby i Stockholms län. Makarna Lagerholm och dottern Ebba Amalia ligger begravda vid Halla kyrkogård.
I slutet av 1874 köps gården av patron Nils Gunnar Andersson (1835) med den tolv år yngre hustrun Malvina (1847). Han har med sex barn från tidigare äktenskap. De får tre gemensamma barn men flyttar efter bara ett och ett halvt år 1876 till Linköpings län.
1876 – 1884 hette ägaren Halvar Tisell (1837) (se bilden). Han och hustrun Elsa Sofia (1844) hade fem söner och en dotter. Dottern, Eva Sofia dör 1883, elva år gammal av tvinsot orsakad av tuberkulos i tarm. Familjen flyttar 1884 till Nyköping. De fyra äldsta sönerna går på Nyköpings läroverk medan de bor på Ekeby. Eva Sofi har förmodligen mamsell Beda Wennerqvist (1855), som har följt med familjen till Ekeby som lärare. Halvar Tisell hade genom giftermålet med Elsa Sofia, som var dotter till en värmländsk brukspatron, fått en betydande förmögenhet. Han var kapten i armen och järnvägsingenjör. Det bidrog säkert till att han var tidigt ute med tekniska lösningar och låt bygga en telefonlinje mellan Ekeby och Vrena järnvägsstation till en kostnad av 250 kr exklusive virket. Han utvecklade också verksamheten på Ekeby genom att starta trädgårdsveksamheten och mejeriet. Halvar Tisell hade också stor betydelse för Nyköpings utveckling. Han blev, redan efter att ha bott där ett år, ordförande i drätselkammaren (motsvarar kommunstyrelsen idag). Han var drivande när det gäller att bygga ett vattenverk i Nyköping, att införa elektrisk gatubelysning och att se till så att järnvägen från Stockholm till Norrköping fick en sträckning över Nyköping. Han startade ett företag för tillverkning av jordbruksmaskiner. Medan han bodde på Ekeby hade han viktiga uppgifter i Halla kommun. Han var ordförande i kommunalstämman, kommunalnämnden, brandstodskommittén (ger ekonomiskt stöd efter bränder) och försäkringskommittén för hästar och nötkreatur. Dessutom var han god man vid lantmäteriförrättningar och för tillsyn över förmyndarskap.
1884 till 1887 ägs Ekeby av Friherren Erik Filip Ehrenkrona (1821) med hustrun. Därmed har Ekeby Mellangård under nitton år haft fem ägare av vilka tre drabbats av dödsfall, som kanske delvis påverkade den korta tiden på gården.
Eget mejeri
Mellan 1876 och 1902 (?) hade Ekeby ett eget mejeri. Det var den driftige Halvar Tisell som skapade även detta. I mitten på 1800-talet uppstod en mera rationell mejerihantering i Sverige. Den första mejeriskolan med statligt anslag startade 1859. Utvecklingen påskyndades av Gustaf de Lavals mjölkskumningsmaskin, som kunde separera grädden från mjölken. Det byggdes ett mejeri på Ekeby och den först mejerskan anställdes 1876. Vid mejeriet var ett rum vanligen ett mjölk- och ystrum, med en kittel, ett kar och ostpressar. Ett annat rum användes för ostlagring. Därtill hade mejerskan en bostad i nära anslutning. På Ekeby bodde dock mejerskan i en av flyglarna till huvudbyggnaden. Att arbeta som mejerska eller mejerinna som man ibland sa, var ett tungt och slitsamt arbete. Men det var också ett arbete som hade status. Att det ändå var kvinnor som hade detta yrke berodde på att det var de som skötte mjölkningen och annan hantering av mjölken på gården.
Den första mejerskan på Ekeby heter Ida Larsdotter. Hon var här mellan 1876 och 1883, då hon flyttar till Stockholm för att utbilda sig till folkskollärare. Den sista mejerskan var Augusta Matilda Törnqvist (1863), som arbetade på Ekeby mellan 1900 och 1902. Efter detta lades förmodligen mejeriet ner och man skickade mjölken till mejeriet i Stigtomta. Vad ostarna från Ekeby hade för smak kan vi bara fantisera om. Osttillverkningen i Sverige blir alltmer industrialiserad. Den första högre utbildningen för mejerikonsulenter startade 1893 i Alnarp. Industrialiseringen av osttillverkningen lede också till att yrket tas över av männen. Detta har beskrivits i en avhandling 1992 av Lena Sommerstad med titeln ”Från mejerska till mejerist: en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess”. På 30-talet (?) hade man problem med TBC-infekterade kor på Ekeby. Gudrun Strid på Olstorp (9) fick TBC i ett knä och ett barn på Sjölund (16) dog. Därför fick man inte dricka mjölken från Ekeby.
Gårdsmejerier uppstod inte bara på Ekeby utan i hela landet under andra halvan av 1800-talet. Kring år 1900 fanns det ca 1250 gårdsmejeri och ca 450 andelsmejerier, där mera gårdar samlade sig kring ett mejeri. Andelsmejerierna tog över allt mer och 1913 stod de för 60% av mjölken. Men antalet mejerier minskade totalt, från ca 1600 år 1935 till ca 35 år 2008. På senare år har det dock börjar uppstå gårdsmejerier på nytt.
70 personer varav en trädgårdsmästare
Vid sekelskiftet 1900 bodde det sextio till sjuttio personer på Ekeby (inklusive Ödesby), 1930 hade det minskat till 57 och nu bor där ingen permanent. I slutet på 1940-talet hade man följande djur: 8 hästar, 50 kor, 50 ungnöt, 1 stamtjur, 3 galtar, 230 suggor, gödsvin, m.m. Trädgården omfattade 5 ha med 5 st. växthus, ca 300 bänkfönster, ca 1500 fruktträd (plommon, äpple, päron och körsbär). Fruktträden fanns till stor del i området mellan stora vägen och huvudbyggnaden. Befruktningen av träden säkerställdes med 15 bisamhällen. Det hade uppstått en kommersiell trädgårdsnäring i mitten på 1800-talet som en följd av att den ökade befolkningen i städerna efterfrågade odlade produkter. Små anläggningar som var till för den egna gården ställdes om till affärsmässig drift. På Ekeby var det den driftige Halvar Tisell som kring 1878 startade trädgårdsverksamheten. Den första trädgårdsmästaren hette Lars Olof August Engelund (1848). Han bodde här med hustrun Johanna Wilhelmina Carlsson (1852) och barnen Wilhelm August (1878) och Hilma Johanna (1880). Den siste trädgårdsmästaren vekar ha varit Erik Valentin Kindgren (1914). Hans hustru var Sara Viktoria Elisabet Ekblom (1915). De har dottern Birgit Elisabet. Hon föds samma är som paret flyttar hit, 1943.
Det fanns en trädgårdsbostad mellan magasinet (nära stora vägen) och fruktodlingarna. Trädgårdsmästare hade en ganska stark ställning i samhället och bostaden speglade detta. Huset hade minst två lägenheter. Där bodde trädgårdsmästarens familj, trädgårdsarbetare och trädgårdselever. Huset revs på 1950-talet revs när trädgårdsverksamheten lades ner. Sista tiden var ett växthus fullt av vindruvor och ett med gurka och tomater. Man sålde produkterna till hotellen i Nyköping.
Lång stabilitet med dramatiskt slut
Från 1887 kommer gården att ägas av samma familj i trettiosex år. Detta år tar disponenten och brukspatronen Per Jakobson (1822) över gården, där han bor tillsammans med hustrun Eva Ottiliana (1825) och tre gemensamma barn och ett fosterbarn. När Per Jakobson dör av kräfta 1892 (han ligger begravd på Halla kyrkogård) tar sonen Axel Jakobsson (1862) över. Han är gift med Brita Olivia (1863). De har två söner och en dotter. Det är Brita som gör i ordning de omfattande växthusen och fruktträden. Dottern, Eva (1900) gifter sig 1920 med inspektorn på Ekeby, Rutger Jentzen (1894) som även är fänrik i reserven. De flyttar samma år till Gröningen.
Axel Jakobson var under många år ordförande i Kommunalstämman i Halla kommun och under en tid även i Kommunalnämnden. Han begär själv 1923 att få bli omyndigförklarad. En läkare intygade att han led av arteriosclerosis cerebri (åderförkalkning i hjärnan) och var ”oförmögen att själv omhänderhava sina ekonomiska angelägenheter”. Häradsrätten beslutar om omyndigförklarande och han dör ett halvt år senare av hjärnblödning. Axel Jakobson har 1906 även köpt gården Tiggesta av kronan. Tiggesta som omfattade 53 ha ligger nära sockengränsen mellan Halla och Stigtomta och var liksom de övriga två Ekebygårdarna boställe för Sörmlands regementes skalmejblåsare. Axel äger bara Tiggesta i fem år.
Kliv in i Ekebys mangårdsbyggnad i slutet av 1800-talet
Vi börjar i biblioteket. Här ser vi två bokskåp, skrivbord med stol till, brädspelsbord, ett cigarrbord plus två ytterligare bord. Vi ser vidare en jordglob, en gungstol, en chiffonjé, diverse pipor och fyra sjöskumsmunstycken i fodral. Dessutom ett ur, en marin kikare, en äldre kikare, ett mikroskop, ett mindre mikroskop och en lupp, ett cirkelbestick av mässing, två ljusstakar, två glasmästardiamanter, två förstoringsglas, två tobaksskrin, en låda spelmarker, cigarrkoppar, en oljefärgstavla, en soffa, 2 emmor och fyra stolar. Vidare en bergkompass, två alfabet stålstämplar, en revolver med patroner, en hastighetsmätare för maskiner, två bokhyllor, böcker värda 800 kr och kartor värda 75 kr. 800 kr motsvarar idag ca 50 000 kr räknat i KPI och ca 750 000 kr räknat med löneindex.
I nedre matsalen hittar vi tre mindre bord, två fönsterbord, ett bord med brickor, en skänk, ett nyckelskåp, en silverlåda på fötter, elva wienerstolar i rotting, ett väggur, en samovar med lod, två fotlampor, en taklampa, två ljusstakar, en eldgaffel, en vattenkanna med glas och bricka.
I verandarummet finns ett ovalt bord, en väggspegel, två tavlor, en spegel, en kakelugnsmatta, två vägglampor, en byst och ett fotografi.
I sängkammaren ser vi en soffa med fyra stolar, en chiffonjé, en dubbelsäng av mahogny, ett toalettbord med spegel, en toalettspegel, en kommod, en bokhylla, ett nattduksbord, ett kronometerur, ett telefonskåp och en barometer.
I kontoret möts vi av en soffa, fyra stolar, ett svarvbord, ett bord, en kompass med ställ, en Sverigekarta, två väggplanscher, en dubbelbössa med låda, en lampa, en aneroidbarometer, en termometer, ett mjölkprovningsskrin med glas, en golvhylla, en gungstol och ett salongsgevär.
När vi tittar in i tamburen ser vi en kamin, en spegel med borstar, två bord, fyra stolar, sjutton klädhängare, ett spelbord, två vägglampor, ett paraplyställ,
I tornrummet möter oss en lampa i trappan, en taklampa, sex stolar, två taburetter, två emmor, ett bord och en oljetryckstavla.
Övre matsalen är fylld med tolv skulpterade stolar, ett matbord med skivor, en bordsmatta, ett smörgåsbord, ett serveringsbord, en buffet, en taklampa, två vägglampor, två urnor, en urna av porslin, en eldskärm med ställning, en sats eldställ av mässing, ett glödetsat fat, en tallriksbricka och en vattenkanna,
I blå kabinettet ser vi en soffa, två emmor, fyra stolar, ett divanbord och två mindre bord, två blomkrukor med ställningar, en trymå (en spegel som går ända ner till golvet), en bordslampa, en taklampa, en golvmatta, en spjällkordong, en oljefärgstavla, fem antimakassar, två byster och två pallar.
I salongen finns en brysselmatta, en panelsoffa, fyra fåtöljer, en mindre soffa och åtta stolar, fyra sidenstolar, en puff, ett större divanbord, ett mindre divanbord, ett notbord, två fönsterbord med marmorskivor, två sammetsklädda småbord, en blomkruka, två piedestaler, två urnor av marmor, två alabasterkannor, två kinesiska vaser, en parianvas, ett pianino med stol, en piedestal med byst, två armstakar av brons, en lampa, två vaser av porslin, en spjälkordong, en ljuskrona, ett schackbord med pjäser, två lampetter, sex oljetavlor med ramar, en flossamatta, en mindre matta, fyra pallar, antimakassar och överkast samt en eldskärm,
I lilla gästrummet hittar vi ett toalettbord med lådor, en säng av mahogny, en järnsäng, två vaser på hylla, tre tavlor med ramar, två nattduksbord, en schäslong, en kommod med kärl, en golvmatta, två sängmattor, gångmattor, en spegel, tre stolar, en glaskrona, ett mindre bord och en kordong.
I röda rummet finns en soffa, tolv stolar, två emmor, tre korgstolar, två divanbord, två ovala bord, två sybord, en spegel med bord, ljuskrona, en flossamatta, en bordslampa med matta, div. pallar och kuddar, en golvmatta, en byst med hylla, två tavlor, två porträtt med ramar, ett par ljusstakar och en broderad matta.
I stora gästrummet möter oss två sängar av jakaranda, en schäslong, två emmor, ett divanbord, en divanmatta, en bordslampa, en taklampa, en gråbrun soffa, ett skrivbord, en länstol med broderier, ett mindre bord, ett större stereoskop, tio tavlor med ramar, en golvmatta, två sängmattor, en virkad filt, två bäddar med resårmadrasser och sidentäcken.
I övre sängkammaren ser vi två byråer, ett mindre fyrkantigt bord, två speglar, två mindre bord, mattor, två engelska järnsängar med resårmadrasser, fem tavlor, en byst med hylla och en termometer.
I nedre serveringsrummet finns en klocka, ett bord, porslin, en lampa och två brickor,
I köket anträffar vi en köksskänk, en diskbänk, ett bord, en lampa, en klocka, en kaffekvarn, fem stolar, ett bord och ett skåp med lådfack.
I kökskammaren spanar vi in en tvåmans imperialsäng av mahogny, en engelsk kamin, en kommod, blombord, hyllor med byster och blommor,
I vinkällaren finns ett parti vin, värt 100 kr (motsvarar ca 6 000 kr enligt KPI idag).
På vinden hittar vi diverse byster och paraplyer, 1/4 bal Javakaffe, fem reskoffertar, tre parklådor, nystkronor, fyra fällar, två järnsängar, en flagga, matbord, åtta trädgårdsurnor av järn, en byst, ett parti bättre stolar, fyra spinnrockar, en symaskin, rakdon, sextiotvå veckskjortor, tjugofyra nattskjortor, sju dussin kragar, fem dussin näsdukar, en necessär och ett parti strumpor.
I förstugan finns en klosett.
VÄSTRA FLYGELN
Kök. Ett skåp, ett bord, en järnspis, en limpanna och ett isskåp.
Jungfrurnas rum. Ett bord, tre stolar, två sängar, en spegel, en klocka, ett telefonskåp, en kommod och ett bord.
Mejerinnans rum. En soffa, en kommod och en stol.
Jungfruns rum. En säng, en spegel, en kommod, en trädgårdsstol med dyna och en stol.
Källaren. Div. lådor.
I reservoarens överbyggnad (syftar förmodligen på utrymmet ovanför pumphuset, som fortfarande finns). Ett parti trädgårdsmöbler, 50 kr och sex urnor,
Källaren under flygeln. Tre glasdeglar och två bord.
Bryggstugan. Laggkärl m.m. en låda med snäckor och en låda med buteljer
Vävrummet. Två vävstolar, en dubbelsäng, en mangel, mattor, ett parti bakbräden, fyra korgar och en kamin.
Svarvrummet. En järnsvarv, borrmaskin, klyvsågningsmaskin (värd 100 kr) och en hyvelbänk,
Mjölvind. Mjöllådor med div.
ÖSTRA FLYGELN
Förmaket. En soffa, fyra stolar, ett divanbord, ett fönsterbord, ett blombord, en länstol och två antimakassar,
Röda rummet. Ett spelbord, en hylla med gipsfigurer och fyra raka stolar
Lilla rummet. En tavla, en säng och en kommod,
Stora rummet. Sex stolar, två fönsterbord, en klocka, ett runt väckarur, ett skåp, en säng, två bord och sex stolar,
Frökens rum. En soffa med fem stolar, två runda bord, en byrå, en spegel, en klocka, en matta och en säng.
Vinden. Ett bord och en spegel.
?bles rum. En järnsäng, två bord, tre stolar och en kommod,
Dessutom fanns oxhus, ladugård, stall, snickeriverkstad, smedja, mejeri, magasin och loge,
Bland porslinet kan nämnas 74 champagneglas, 57 gröna fiskvinsglas, 44 sherryglas och 22 punschglas.
Allt detta finns att hämta i godsägaren Per Jakobsons bouppteckning från 1892. I sonens bouppteckning från 1924 beskrivs rummen på ett lite annat sätt: gula gästrummet, salongen, blå rummet, matsalen, tornrummet, gröna rummet, gröna gästrummet, sängkammaren, badrummet, biljardrummet, herrummet, kontoret, hallen, frökens rum, tjänarnas matrum med skafferi, jungfrukammaren, källaren, mjölkboden och flygelköket, assistentrummet, norra gavelrummet i flygeln, serveringsrummet i flygeln, flygelsalen, skära gästrummet, Gunnars rum, kontoret i flygeln långa vinden, vinden och brygghuset. Intressant att notera är att det 1924 har tillkommit ett badrum och ett biljardrum. Gården med byggnader och mark var såld året innan till Einar Matton. Det kvarstod en fordran på Matton på 34 428 kr. De var den större delen av boets behållning på totalt 48 296 kr. Änkan Brita Jakobsen hade tillgångar som hon ärvt som enskild egendom av sin mor.
Lokomobil
1892 fanns en lokomobil på Ekeby. Den värderades till 2 000 kr. Den självgående lokomobilen eller ångtraktorn, som den också kallades, var en föregångare till traktorn. Den var en flyttbar ångmaskin, som för framdrivningen hade kraftöverföring från ångmaskinen till drivhjul. Lokomobilen användes till att driva sågar, tröskverk och pumpar, samt för att dra last och jordbruksredskap. Genom att den var tung så var det svårt att använda den på åkern. Bilden visar hur en lokomobil kunde se ut, dock inte just den som fanns på Ekeby.
Ny era
Ekeby Mellangård köptes 1923 för 200 000 kr av godsägare Einar Matton (då 23 år gammal). Det var en present till honom från hans föräldrar. 1926 gifter sig Einar med Elna Scott (1888). Ekeby var då fortfarande uppdelat i tre delar (de tre gamla gårdarna), varav kronan ägde två. Kronans delar köptes av Matton 1929. Einar Matton hade viktiga uppdrag i Halla kommun. Han var ordförande i Kommunalstämman i tjugofem år, ända tills kommunen upphörde 1951. Han var också under många år ordförande i Kommunalnämnden. Vid Halla kommuns upphörande blev han i stället ordförande för Kyrkostämman. När Einar Matton 1950 fyllde femtio år beslutade kommunalnämnden att han skulle uppvaktas med en present till ett värde av högst 500 kr (det motsvarar ca 8 500 kr i dagens penningvärde). Elna var född Olsson, men bytte tillsammans med en bror till Scott. Hon var sjukgymnast, men hade kommit till Ekeby som hushållerska. Einar hade gått på Alnarps lantbruksskola och bedrivit jordsbruksstudier i Norge, England och Estland. Paret Matton får två barn, Ove (1929) och Gunilla (1931). De har två hembiträden, Karin Maria Lindhé (1915) och Ingeborg Margareta Pantzor (1919). Einar var mycket intresserad av grisavel och besökte svinstallet varje förmiddag för att inspektera. Einar och Elna Matton ligger begravda på Halla kyrkogård.
1940 bor det tjugosex personer på Ekeby. Till detta kommer de tio som bodde på Ödesby och de som bodde på de torp som hörde till gården: Sjölund, Tallsätter, Lugnet, Olstorp, Vretstorp och Karlslund. På Ekeby bodde förutom ägarfamiljen och deras två hembiträden följande familjer. Trädgårdsmästare Spiren med hustru och två söner. Stalldräng Karlsson med hustru och en dotter. Folkpensionär Karlsson med hustru och två barn. Kördräng Nilsson med hustru och sex barn. Befallningsman Eriksson som saknade familj.
Ekonomiska kartan från 1958, med olika skalor
Ekonomiska kartan från 1958 med husen kring Ekeby mera i detalj. Längst upp till vänster finns sågen, som nu är riven. Längst till vänster finns magasinet, som finns kvar idag. Huset närmast söder om vägen som ligger i vinkel är ett magasin som finns kvar idag. Nedanför detta ligger trädgårdsmästarbostaden och vänster om den växthus. Åt höger ligger herrgårdsbyggnaden och vidare åt höger ett bostadshus för två familjer där det tidigare varit mejeri och som nu används i samband med jakt och sedan smedjan som har gjorts om till bostadshus. Huset på övre sidan av vägen och åt höger är förmodligen ett vagnshus som nu är rivet.
Tom Barkman arrenderade Ekeby från 1951. Han valde mellan detta och att köpa en gård i Argentina på 3 500 ha. Tom gifte sig 1952 med Mattons dotter Gunilla och 1955 köpte han gården. Innan Einar Matton sålde gården lät han avstycka och sälja Lugnet (11), Tallsätter (13), Sjölund (17) och en tomt vid vattnet vid Sunds ägor som tillhörde Ekeby (där det tidigare varit kalkbrott, se nedan). Han genomförde också samma år en avstyckning av Vretstorp och en tomt vid udden nedanför Olstorp. När Tom Barkman tog över gården togs alla djur och hela fruktträdgården bort. Verksamheten koncentrerades till skogs- och jordbruk. Jordbruksmarken har nu varit utarrenderad under många år, t.o.m. 2009 till Väsby och från 2010 till Kjulsta. Gårdsstöd från EU utgår (2013) för åkermark med 1800 kr/ha. Fastigheten ägs sedan 1992 av Tom och Gunillas son Ulf Barkman. De övriga barnen är: Marc, Susanne och Carl. Einar och Elna Matton dog båda 1980 med två månaders mellanrum, åttio respektive nittiotvå år gamla. Tom dog 2010 och Gunilla 2017. Verksamheten drivs i form av ett aktiebolag. Gården har nu ägts av samma familj i snart ett hundra år.
2011 installerades bergvärme i husen och alla stammar byttes ut. Då byggdes också en ny swimmingpool med ett poolhus i trädgården framför stora huset. 2012/13 har de båda flyglarna renoverats. Det lilla gula ”lusthus” som är beläget på en kulle nordost om stora huset är ett pumphus, som vid början på 1900-talet drogs runt av en häst.
1950 bodde en rättare som hette Arvid Ländin (1905) i den vänstra flygeln tillsammans med hustrun Svea (1910), medan den andra flygeln vid samma tid hyrdes som sommarbostad av doktor Malmström. Något öster om stora huset finns ett bostadshus som heter ”Gamla smedjan”. Där bodde 1985 Sven Göran Fredriksson med dottern Aina och 1986 – 89 Björn och Åsa Eriksson.
I magasinet närmast stora vägen in mot Ekeby hade man fester förr i tiden (in på 50-talet). Man hade midsommarfester, lottorna hade fester och det var allmänt socknens festplats. Herrarna satt på ena sidan och damerna på andra, utanför satt de med flaska. En man spelade med fiol och en med dragspel. Kyrkvaktmästaren Knut Strid, uppvuxen på Olstorp (9) dansade jitterbug och polska. I samband med en fest pallade Lennart Lybjörk från Kälkesta jordgubbar. Einar Matton kom på honom och sköt efter honom med en hagelbössa laddad med salt, vilket sved. 1959 brann den stora ladugården på Ekeby ner. Det var lite otäckt för de som bodde vid Ödesby eftersom det blåste mot det hållet (dvs åt öster). Orsaken till branden var förmodligen damm på en glödlampa.
Den nuvarande lantbruksfastigheten, som består av marken från Ekebys tre gårdar och de tre gårdarna som ingick i Ödesby samt Sörkärr, är nu på 430 ha fördelade på: 167 ha skogsmark, 6 ha skogsimpediment (mark som bär skog, men som inte kan producera en kubikmeter virke per ha och år), 185 ha åkermark, 17 ha betesmark och 55 ha övrig mark. Gården omfattar nu 3 ¾ mantal. De två gårdar som ägdes av kronan, Övergård (Ekeby 2) och Nedergård (Ekeby 3) hade tillsammans 87 ha när de slogs ihop med Ekeby Mellangård (Ekeby 1) 1929. Nuvarande huvudbyggnad är uppförd av timmer på 1700-talet, reveterad (klädd med puts) och tillbyggd på 1850-talet. Den innehåller totalt 18 r o k. De två flyglarna har samma ålder. På 1940-talet var den ena flygeln inspektorsbostad och den andra var gästbostad. Den totala bostadsytan är 800 kvm.
Såg och smedja
Tavlan visar den gamla sågen som låg i backen mot Hasselvik, öster om stora vägen. Tavlan är målad av Vilh (Wilhelm) Matton, som var bror till Einar Matton. Vilh var född 1901 och dog 1971. Han var fotograf, förgyllare och konstnär. Han studerade vid Edward Berggrens målarskola i Stockholm. Hans konst bestod av blomsterstilleben, genremotiv och landskap. Tavlan är målad 1936 och skall enligt text på baksidan föreställa den gamla smedjan. Jag är dock övertygad om att det avbildar sågen som låg på denna plats. I fjärran syns Ellesta, med Hallbosjön åt vänster och Lillsjön åt höger. Kan det ha varit så att sågen tidigare varit smedja? Det var snickare Karlsson, se Sjölund (16), som skötte sågen. Lennart Lybjörk körde timmer till sågen. Man var mån om att spara sågspånen, som användes för att bevara is. Sågen drogs av en gammal maskin. Huset var dåligt och blåste förmodligen ner någon gång på 1960-talet.
Öster om mangårdsbyggnaden fanns en smedja. Denna byggdes 1978 om till bostadshus. Öster om detta hus fanns tidigare ett hus som rivits. Här byggdes 1984 ett garage.
Kalkbrott
Ett område väster om Karlslund ute vid Yngaren kallas Sunds udde och tillhör Sunds gård (ligger väster om Ekeby). Sunds udde hette enligt en karta från 1749 Hårsnäsudden och skogen innanför kallades för Hårsnäset. ”Hårs”, eller ”Hors” betyder ”Häst”. Varför udden har kallats så är svårt att säga, men enligt samma karta så har udden använts som fångstskog (skog som avverkades). Vid denna tid kallades i stället det område nordväst om Sunds gård, vid kalkbrottet, för Sunds udde. Kalkbrottet, som omfattade ca 1,4 h, var fram till 1883 gemensam egendom för de tre gårdarna på Ekeby och Sunds gård. Vid uppdelningen fick vardera gård en del. Tre av delarna gränsade till varandra, medan den fjärde ligger lite längre öster ut. Kalken från kalkbrottet maldes i två kvarnar och användes sedan inom jordbruket. Verksamheten upphörde 1918.
Skörd 1918
Den totala skörden på hela gården var 1917 enligt följande (kg): höstvete 1 400, höstråg 6 200, korn 9 550, havre 22 831, blandsäd 23 167, matärter 1 031, potatis 30 000, foderrotfrukter 48 000, klöverfrö 300, gräsfrö 500 och odlad jord för höskörd 240 000.
Sjösänkningen i mitten av 1800-talet innebar att de tre Ekebygårdarna fick 28 ha ny mark och ca 35 ha mark som var förbättrad. Till Ekeby hör numera också gårdarna Ödesby och Sörkärr. Räknar man även med dessa så har Ekeby genom sjösänkningen utökats med 76 ha och fått 66 ha förbättrad mark. Detta innebär att totalt 142 ha, vilket är en ansenlig del av gårdens 430 ha. De totala kostnaderna för detta var 10 975 Riksdaler riksmynt fördelade enligt följande: Ekebygårdarna 4 825, Ödesbygårdarna 5 406 och Sörkärr 743. I dagens penningvärde motsvarar detta 745 tkr enligt KPI och 21 mkr enligt LI.