Sörkärr (14)
Namn och tidig historia
Namnet är en sammansättning av ordet sör som betyder smuts, gyttja och ordet kärr. Sörkärr nämns (se under Ekeby) redan 1378 (stavas då Soderkær) såsom ett torp under Väsby.
1433 utfärdar Torsten Gudmunsson och hans hustru Ramfrid Öndsdotter en fullmakt till Jöns Nilsson (Svarte Skåning) att inlösa det pantsatta torpet Sörkärr eftersom panten förfallit.
1485 är Johan i Sörkärr faste vid häradstinget
1494 omnämns Johans hustru i Sörkärr i Åke Jönssons (Svarte Skåning) räkenskaper.
1511 uppbär Birgitta Hansdotters (Tott) fogde ett gammalt får av Jöns i Sörkärr.
1542 får Anna Hansdotter (Tott) Sörkärr, som räntar 0:2 pn och 1 får, vid arvskifte efter sin syster Birgitta Hansdotter.
1550 räntar Anna Klementsdotters landbo Bengt i Sörkärr 6 lass skattved, 3:0 gästningspn och ett får.
Sörkärr utgjordes från 1554 av ett frälsehemman som tillhörde Anna Klementsdotter (Hogenskild).
Vid Älvsborgs lösen 1571 heter brukaren Måns (eller Nils) i Sörkärr. Antalet djur var: 3 kor, 4 får, 2 svin, 1ungdjur och 2 oxar. Han hade också 10 lod silver, vilket är ca 130 gram, och 3 lispund koppar, vilket är ca 25 kg.
På 1500-talet tillhörde Sörkärr Åkerö men kom på 1600-talet att ärvas av Nils Brahe (1604) och dennes svåger Erik Oxenstierna (1624). Det är tveksamt om Nils Brahe någonsin besökte Sörkärr. Han deltog aktivt i 30-åriga kriget och hade avancerat till general när han enbart tjugoåtta år gammal dog efter skador från slaget vid Lützen 1632. Erik Oxenstierna, som blev svensk rikskansler, var fjortonde och sista barnet till Axel Oxenstierna. Erik Oxenstiernas arvingar ägde Sörkärr ända till 1680-talet. Vid slutet av 1600-talet ägdes gården av vicepresidenten vid hovrätten Henrik Georg Falkenberg (1637) (död 1709) och senare av dennes svåger, general Carl Gustaf Creutz (1660) (död 1728). Sörkärr finns med på en karta från 1677 och i husförhörslängder från 1689. Sörkärrsviken heter på karta från 1749 Sörviken. 1776 – 1782 bodde bonden Lars Nilsson (1744) och hustrun Catharina Larsdotter (1745) här med sina barn Kerstin (1766), Katarina (1773), Nils (1775) och Brita (1776). Dessutom bodde ytterligare tio personer här då. 1782 dör Lars Nilsson och då flyttar resten av familjen och de andra som bor där till Stigtomta. Då tog bonden Pehr Jönsson (1745) och hustru Brita Nilsdotter (1747) över gården.
1786 tog Johan Cederlund (1736) hustru Brita Sjöberg (1736) över gården. De har döttrarna Lina Lotta (1775) och Johanna (1779). Lina Lotta gifter sig med ägaren till Ekeby Mellangård, Gustaf Gustafsson. Johanna gifter sig med bonden Peter Pehrsson (1775), som tar över gården när Johan dör 1800. De får pojkarna Jan (1801), Lars (1805), Göran (1806) och Carl (1812). Peter dör 1816, enbart fyrtioett år gammal. Johanna får ytterligare en pojke 1818, Fredrik. Jag misstänker att fadern är drängen vid Sörkärr, Carl Eriksson (1793). Han flyttar samma år till Ekeby och Fredrik får senare efternamnet Carlsson. Det sker vid denna tidpunkt eller kanske lite tidigare en uppdelning av ägandet av gården. Kring 1825 ägs hälften av gården (1/4 mantal), som kallas A, av Peter Pehrssons barn, en fjärdedel, som kallas B, av Skräddarmästaren Nils Dahlin (1778) med hustrun Anna Greta Jansson (1795) och en fjärdedel, som kallas C, av Carl Otto Andersson (1787) med hustrun Christina Jonadotter (1784). 1839 genomfördes ett laga skifte av Sörkärr. Marken för de tre enheterna fördes samman så att det blev mera rationella brukningsenheter. Alla åbyggnader som tillhörde gården B skulle flyttas inom fyra år. Det är dock tveksamt om denna flytt av hus verkligen genomfördes.
Gården A
A tas 1831 över av Peter Pehrssons son Lars Pehrsson och hustrun Johanna Pehrsdotter (1805). De har sönerna Lars (1831) och Carl (1835). På gården bor också Lars mamma Johanna, först beskrivs hon som inhyse änka och senare som modern änkan. Hela familjen bor kvar länge. Mamman dör 1856 av lungsot och har då överlevt sin man med fyrtio år). Lars hustru Johanna dör av kräfta i magen 1874. Lars lever fram till 1884. Då tar sonen Carl över (den andra sonen, Lars, flyttade till Ellesta 1851). Carl har tidigare gift sig med dottern till en av de andra ägarna till Sörkärr, Anders Ersson (se nedan). Hon heter Charlotta Andersdotter (1840). De får tillsammans dotter Elin (1877). 1908 dör Carl av magkräfta och två år senare där hustrun av hjärtlidande. Mellan 1902 och 1910 ägs gården av Elins man Gustav Johansson (1873). De har fyra barn. Mellan 1911 och 1918 ägs denna del av gården av Erik Andersson (1871) och hustrun Emma Karlsson (1863). De har två barn.
Från 1920 till 1944 ägs hela gården av hemmansägare Emil Gunnar Carlsson (1886) och hustrun Anna Maria Eriksson 1887). De fick fem döttrar: Rosa (1911-1953), Britta (1912-1994), Inga (1913-2006), Ann-Marie (1915-1974) och Kerstin (1921-1988). Dessutom fick de sönerna Emil Gösta (1914-1919) och Gösta Gunnar (1925-2011). Emil var uppvuxen på en gård i Östergötland och van lantbrukare. Han gjorde Sörkärr känt för sina isabellafärgade hästar, som han födde upp och fick priser för. Anna var småskollärare, men på Sörkärr startade hon ett hönseri. I början av 30-talet uppfördes ett stort hönshus med hundra höns, avelskycklingar, gödkycklingar och äggproduktion. Hon fick priser och diplom för sin verksamhet.
Einar Matton som 1923 köpt Ekeby bara tjugotre år gammal och som saknade praktisk erfarenhet av jordbruk (han hade gått utbildning) kom ofta till Sörkärr och fick råd av den äldre och mera erfarna Emil. Emil och Anna fick dålig hälsa och sålde därför gården 1944 och flyttade in till Nyköping.
Gården B
B ägs från 1829 av Anders Ersson (1790) och hustrun Ulrika Lindberg (1808). De har sonen Gustaf (1831), dottern Charlotta (1840) och sonen Anders (1844). Anders Ersson dör sjuttiosju år gammal av lungsot 1855. Under en tid från 1851 bodde familjen på Kälkesta. Änkan och de tre barnen bor kvar på Sörkärr. Sonen Anders dör 1869, tjugofem år gammal, av hjärnfeber. Mamman och den ogifte sonen Gustaf bor kvar på gården. Hon dör först 1900, nittiotvå år gammal, av ålderdom. Sonen dör tre år senare av bröstsjukdom. Det är rimligt att tro att denna del av gården ärvs av Gustafs syster Charlotta, eftersom han inte har egna barn och hon är hans enda syster. Då skulle A och B förenas.
1820 finns det två personer på de två Sörkärrsgårdarna som har mindre sidensaker och två som brukar tobak. Det är ingen som brukar kaffe eller te och det finns ingen brännvinspanna.
Gården C
C har flera ägare under 1820- och 1830-talet, men från 1844 ägs denna del av gården av Carl Carlsson (1800) med hustrun Anna Stina Andersdotter (1817). De får sonen Carl (1946), som dör av stypandesjukdom (krupp), nio år gammal. Paret bor kvar och har en fosterdotter, Ulrika Åberg (1857). Carl dör 1874 av bröstsjukdom, sjuttiofyra år gammal. Det kommer nya ägare, men Anna Stina bor kvar som fördelstagerskan (med rätt att bo kvar) fram till sin död av slag 1900. Det är oklart när denna del av gården på nytt förs samman med den övriga gården.
Kartan visar att det fanns totalt tretton byggnader på gården förutom soldattorpet Flygarstugan (26). Kring 1900 fanns det två bostadshus vid Sörkärr. Nuvarande huvudbyggnaden är från 1921. Det var Emil och Anna Karlsson som lät bygga den. Det var byggmästare Johansson i Vrena som ansvarade för byggnationen. Huset fick badrum, vilket var nytt vid den tiden. Det kanske bidrog till att huset blev mycket dyrare än man tänkt sig. 1918, då ägaren heter Gustav Karlsson, hade gården 22.5 ha åker och 27.5 ha skog och hagmark, samt 0.02 ha trädgård. Av åkermarken är 17 ha lerjord, 2,5 ha mossjord och 3 ha sandjord. Åker odlades enligt följande (anges i ha): höstvete 0,50, höstråg 3,00, havre 9,00, potatis 0,25, foderrotfrukter 0,25, odlad jord för höskörd 6,30 och ren träda 3,00. På gården fanns då 3 hästar, 10 kor, 1 kalv, 2 får, 3 griskultingar och 6 höns. Sjösänkningen i mitten av 1800-talet innebar att Sörkärr fick 13 ha ny mark och 4,5 ha mark som var förbättrad till en kostnad på 743 Riksdaler riksmynt.
Gården köptes 1944 av Nils Ramstedt (1888). I slutet på 1940-talet hade gården 12 kor, 6 ungnöt, 1 tjur och 4 hästar. Den är på 46 ha. Gården drevs av sonen Viktor (1917) och dennes fru Britt (1919). Barnen heter Siv, Gun och Ulf. Ramstedts drev gården fram till 1964 då den såldes till Ekeby för 125 000 kr. Samtidigt styckades Lillstugan Sörkärr (se nedan) av. Ekeby behöll marken och sålde byggnaderna för 80 000 kr till Inga Röijersten, som byggde ut huset och renoverade det ingående invändigt med hjälp av NK i Stockholm. Inga Röijersten (1913) var född Löfström. Hon gifte sig 29 april 1968 med rytterimajoren Tore Malmquist på hans 50-årsdag och tog sig då hans efternamn. Under denna tid bodde under perioder även andra personer på Sörkärr: 1972 – 73 Karl Alvar Fredriksson med hustrun Dagny, 1973 – 74 Sune och Eva Thunman med sonen som också hette Sune och 1974 – 77 befallningsman Linus Lindberg med hustrun Ingrid.
1977 såldes fastigheten till nuvarande ägaren, Mona-Lisa Lewin Löfgren och hennes man Steve Löfgren (1932 – 2010). De har barnen Jessica och David. Inga Malmqvist dog 2010 i Hällefors nittiosju år gammal. Då hade hon varit änka, för andra gången, i fjorton år.
Det har under åren funnits många boende på Sörkärr som har haft förtroendeuppdrag inom socknen. Carl Andersson (1787) var kyrkvärd. Gustaf Pehrsson (1805) var ledamot av sockennämnden. Erik Eriksson utsågs 1852 till fjärdingsman. Gustav Larsson (1831) var kyrkvärd och ledamot av kommunalnämnden. Gustav Jonsson (1849) var sexman. Emil Carlsson (1886) var ordförande i den kombinerade fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden.
På 1800-talet fanns det en vinterväg mellan Sörkärr och Vallersta Gästgivargård (se mera om detta under kapitlet Sjöar).
Lillstugan Sörkärr (15)
Byggdes som arbetarbostad till Sörkärr 1935. Huset har kök och ett rum på nedervåningen och två rum på övervåningen. De första som bodde här var förmodligen ladugårdskarl Karl Ruben Lundin (1889) tillsammans med hustrun Ella Maria (1896), dottern Margareta Maria (1919) och sonen Karl Emil (1922). Från 1946 och fram till 1951 bodde här en dräng på Sörkärr som hette Axel Einar Pettersson (1898) tillsammans med sin hustru Gerda Matilda Andersson (1895). De hade tidigare bott på Lugnet. Från 1951 bodde pastor Heinrich Junger med fru Irmgard och systern Johanna Junger (se Lugnet) här. Mellan 1964 och 1965 bodde familjen Ramstedt här. Det köptes 1965 av Gösta (1928) och Solveig Lejon (1931): han reklamman och hon rektor. De lät bygga ett garage 1971. Barnen heter Staffan och Tommy. Lejon sålde fastigheten 2007 till Mona-Lisa Lewin Löfgren och på så sätt kom det tillbaka till sin ursprungliga tillhörighet. Hon har låtit modernisera huset. 2012 revs förrådsbyggnaderna och ett staket sattes upp runt huset.
Det finns ett hus vid denna plats på kartor (se ovan) från slutet av 1800-talet med tillhörande lada öster om vägen, men det är oklart vad det hette. Det skulle kunna vara den av de tre Sörkärrsgårdarna, förslagsvis gård C.