Ortnamn

Framtaget för studiecirkel i hembygdsforskning

Tanke

Du kommer att bli den i hela världen som kan mest om din gård/torp!

Frågor

Ortnamn kan kanske hjälpa oss att få svar på följande frågor:
– Vad betyder namnet på gården/torpet?
– Säger namnet på gården/torpet något om namnet på de första som bodde där?
– Säger namnet något om hur naturen har sett ut vid gården/torpet?
– Har gården/torpet stavats olika under årens lopp?
– Säger namnet på gården/torpet något om dess ålder?

Allmänt

Definition

Ortnamn, är inte bara namnet på en ort i vardaglig mening, utan hit räknas alla namn på geografiska objekt och områden, från stater, städer, samhällen och byar till gårdar och torp. Hit räknas också gator och torg, åkrar och ängar, sjöar och åar. Ja, även stenar, dalar, stigar och mycket annat är ortnamn. Ibland preciserar man och talar om bebyggelsenamn, sockennamn, gårdsnamn, sjönamn, etc. I Sverige finns flera miljoner ortnamn och kan ses som en historiebok.

Varför ortnamn

Ortnamn har uppkommit utifrån ett behov av att benämna platser, för att kunna prata om dem så att andra förstår vad man pratar om: jag bor i Stigtomta, jag badade vid Harhålet, min farmor var piga på Kjulsta, hästen drunknade i Hallbosjön. Man kallar det för ”spontana namn”. De som bodde i ett hus hade själva inte så stort behov av att benämna sitt eget hus. De sa att de skulle hem. Grannarna hade större behov. De behövde säga ”vi ska till Olstorp” (betyder Olofs nybygge).

Före år 1 000 så uppkom nya gårdar vanligen genom uppdelningen av äldre gårdar. Därefter tillkom nya gårdar vanligen genom uppodling. Detta berodde på att det beroende på befolkningsökningen behövdes mera mark. Dessutom stabiliserades platsen för byn först kring år 1000. Innan dess flyttade man ofta på husen. Om det handlar om gamla ortnamn har stavningen ofta ändrats under årens lopp, ibland ganska mycket.

Kulturnaman och naturnamn
Ortnamn kan delas upp i olika typer:
– Kulturnamn
  * Ägonamn. Namn på mark som använts för jordbruk och boskapsskötsel,
     t.ex. åkrar ängar och hagar.
  * Bebyggelsenamn, t.ex. tätorter, byar, gårdar och bygder.
  * Artefakter, t.ex. broar, hamnar, gruvor och gravhögar.
– Naturnamn, t.ex. vattendrag, sjöar och skogar
Många av bebyggelsenamnet har från början varit naturnamn, ägonamn eller artefaktnamn (se nedan).

Primära och sekundära ortnamn
Bebyggelsenamn kan vara primära eller sekundära. De är primära om de bildades i samband med bebyggandet. De är sekundära om det har funnits ett ortnamn redan innan det första bebyggandet. Så menar en del att Ekeby är ett sekundärt bebyggelsenamn och att det betyder Ekäng och syftar på att det fanns en äng där det växte många ekar. Ortnamnet kan alltså vara mycket äldre än den tidigaste bebyggelsen på platsen. Annorlunda är det dock vanligen om förleden är ett personnamn, då är bebyggelsenamnet ofta den primära namnet.

Förled och efterled
De festa ortnamn kan delas upp i förled, den första delen av ordet, och efterled, som är slutet av ordet. Förleden är ofta naturnamn, t.ex. sjö-, al-, ek-, berg-, eller personnamn. Efterleder är också ofta naturnamn, t.ex. -vik, -lund, -säter eller –torp, sta, -by. Vi kan då få ortnamn som Sjövik, som ligger vid Yngaren nära Tiggesta. Det betyder då ”huset som ligger vid sjöviken” eller ”platsen vid sjöviken”. Ekeby blir byn som där de växer många ekar. Henningslund blir huset där Henning bodde och som ligger vid en lund. Stensätter blir skogsängen vid berghällen. 

-torp 
-torp är den vanligaste efterleden i Sverige. Dess ursprungliga betydelse är troligen ”hägnad”, i betydelsen ”inhägnat område”. I nyare tid har –torp syftat på ”nybygge”. Några exempel på gårdar i vårt område är: Björktorp, Smedstorp, Fålltorp och Listorp. 75% har personnamn som förled, t.ex. Olstorp

–by
-by är en vanlig efterled för gårdar. Det finns flera gårdar inom vårt område: Ekeby, Eneby, Väsby och Åsby, dock inga i Bärbo eller Nykyrka. By, som hänger samman med verbet ”bo” kan från början ha betytt ”beredning, anordning” – konkret ”jordområde där man gjort anordningar (hus, röjning, odling) för att avvinna jorden nyttigheter i form av bete, gröda osv.” Även om namnet inte från början med nödvändighet syftade på bebyggelse så fick det snart den betydelsen. Den äldre betydelse var vanligen ”gård” och senare ”samling av gårdar”. –by har använts sedan vår tideräknings början. Förleden är ofta naturbeskrivningar såsom Ekeby och Eneby eller terrängbeteckningar, såsom Väsby och Ödesby. Det förekommer även personbeteckningar, men dessa ställen är ofta yngre.

–sta
En annan vanliga efterled för gårdar är – sta(d). Den finns på flera gårdar i vårt område: t.ex. Kjulsta, Ellesta, Hormesta och Tista. Det har använts under mycket lång tid, men hade sin höjdpunkt under de första 500 åren av vår tideräkning även om det var vanligt ända fram till år 1000. Den vanligaste förklaringen på betydelse av –sta är ”ställe”, ”plats”. Kjulsta blir då platsen där Kiuli bodde. En annan förklaring är att –sta betyder gränsområde. Förleden till –sta är vanligen personnamn, mest mansnamn. Men det finns också exempel på naturnamn. 

-rum

Betyder röjning eller öppen plats. Förleden är främst hämtad från personnamn, men det finns även exempel på natur- och terrängförhållanden. Används från 800-talet. Det finns tankar om att de äldsta –rumortnamnen varit genomensamt utnyttjade utmarker som varit i bruk sedan vår tideräknings början. Rum kan beteckna ”av människan skapade och utnyttjade rum, i första hand öppna ställen och betesmarker”.

-inge
Inbyggarnamn (beteckning för personer som bor i ett visst område) – ingar, som sedan har blivit –ingia för att beteckna själva bebyggelsen. Ofta kopplat till terrängbeteckning, t.ex. Mysingen. Det är inte vanligt med personnamn som förled. Vanlig från vår tideräknings början till år 1000. T.ex. Valinge, Brottningen och Rottninge.

-säter
Betyder utmarksäng, skogsäng, men ursprungligen förmodligen sitta eller vistas, platsen där någon eller någon sitter eller uppehåller sig. Från 800-talet. Mest naturförled, ovanligt med personnamn. T.ex Leksätter och Stensätter. Skrivs omväxlande med ett och två –t.

 -fäll(a)
Genom fällning av träd eller svedning uppkommen äng eller åker. T.ex. Ytterfälle.

– hag (e)
Inhägnad betesmark. T.ex. Haglund.

-vret
Mindre (inhägnad) åker eller äng (ofta omgiven av skog). Kan också betyda krök. T.ex. Vretstorp.

-lund
Skogsdunge. T.ex. Sjölund och Kristinelund.

-åkra
Plats där man drev boskap. 

-tomt (a)
Område avpassat för visst ändamål. I äldre (800-1000) namn är förleden mest en terrängbeteckning. I yngre namn finns även exempel på personnamn. T.ex. Stigtomta och Tomta.

-stugan
Detta är den vanligaste efterleden i vårt område. Den har använts från 1100-talet för torp och backstugor, men har varit vanligast de senaste århundradena. Förleden är vanligen naturnamn, t.ex. Hagstugan, terrängnamn, t.ex. Sjöstugan eller yrkesbeteckningar, t.ex. Snickarstugan. Personnamn i förleden är inte vanliga. Bara använt för bebyggelsenamn!?

Väderstreck
Om väderstreck finns med i förleden, som det gör i Väsby och Ösby i Halla, så har det funnits en äldre by från vilket man utgått när man gett de nya platserna sina namn. I det här fallet har den äldre byn förmodligen varit Ekeby.

Hitta

Äldsta skrivning

Om det är betydelsen av namnet på en gård som man letar efter, så kan man lämpligen börja i boken ”Det medeltida Sverige, Södermanland, Jönåker och Nyköpings stad, 2:3”. Den finns digitalt tillgänglig på riksarkivets hemsida. Du kan söka direkt via https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/DMS_Sodermanland_2-3.pdf. Du kan också gå in på www.riksarkivet.seoch sedan söka på Det medeltida Sverige. Klicka därefter på DMS_Sodemalnad_2-3. Gårdarna i Bärbo finns på sid 63, Halla sid 76, Nykyrka sid 116 och Stigtomta sid 168. Här hittar man den äldsta kända namnformen och vilket årtal den är ifrån, t.ex. står det för Hormesta, sid 119, att gården 1338 skrevs Hornborastum. Jag kommer vid ett senare tillfälle att gå igenom mera noggrant hur man skall tolka annan information i skriften ”Det medeltida Sverige”, som är en mycket matnyttig källa när man tittar efter gårdars historia.

Ortnamnsregistret

Institutet för språk och folkminnen i Uppsala ansvarar för Namnarkivet, som finns där. Ortnamnsregistret innehåller uppgifter om ortnamnets äldsta belägg och deras uttal. Man kan besöka arkivet i Uppsala, se deras hemsida www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret.html. för mera information. Enklare är att söka i det digitala ortnamnsregistret. Det är dock viktigt att veta att detta inte är helt uppdaterat och att felaktigheter kan förekomma.

Gör på följande sätt:
1. Gå in på ovanstående hemsida
2. Klicka på Sök i det digitala registret– på höger sida
3. Klicka på Sök i hela Ortnamnsegistreteller Klicka påSödermanland
4. Skriv in det ortnamn du är intresserad av under Ortnamn
5. Om man vill ta med alla ortnamn med en viss förled, så skriver man in det före %-tecknet. Skriv t.ex. Sten% och man får med alla ortnamn som börjar på Sten, såsom Stenbacken, Stensätter, etc.
6. Om man vill ta med alla ortnamn med en viss efterled, så skriver man in det efter %-tecknet. Skriv t.ex. %sta och man får med alla ortnamn som slutar på –sta, såsom Helgsta, Kjulsta, Hormesta, etc.
7. Om man vill kan man under följande sökfälten begränsa sökningen till viss lokal (gård, by, etc.) visst län, härad eller socken. Detta kan man vanligen strunta i till att börja med.
8. Om man vill begränsa sökningen till t.ex. Bebyggelsenamn gör man det under Välj kategori
9. Om man enbart vill få med uppgifter som hänvisar till litteratur om ortnamnet så kryssar man för rutan Visa endast tolkningar. Detta kan vara intressant att göra, men man kan vänta med det.
10. Klicka på Sök.
11. Klicka på någon av de poster som kommit upp och du får fram en bild av arkivkorten.

 Det finns en redovisning av hur man skall tolka arkivkortet på hemsidan (dvs. under pkt 1) Hur man tyder arkivkorten. På hemsidan finns det också möjlighet att gå in och titta på vad de olika förkortningarna på arkivkortet betyder, klicka på Förkortningslistan.På kortet anges också uppgifter om hur namnet uttalas. Det beskrivs med ett fonetiskt alfabet. För att förstå det går man till  Landmålsalfabetet på hemsidan. På hemsidan finns också möjlighet att gå in på Vägledning till ortnamnsregistret.

Vad betyder namnet

Titta på litteraturhänvisningarna på arkivkorten under tolkningar. Dessa böcker eller tidskrifter finns vanligen inte på biblioteket i Nyköping, men de går att beställa som fjärrlån.

Sveriges ortnamn (SO) är Namnarkivet i Uppsalas stora ortnamnsserie. Det är ett långsiktigt grundforskningsprojekt, jämförbart med till exempel Svenska Akademiens ordbok. Syftet med projektet är att systematiskt tolka och publicera Sveriges ortnamn. Projektet har pågått sedan 1906 och det finns 77 band utgivna. En del finns tillgängliga på hemsidan. Tyvärr har man ännu inte börjat med Sörmanland.

Tips

• Om ditt ortnamn har stavats på olika sätt under historien, så pröva och sök på alla olika stavningar.
  
• Tolkningen av ortnamnets betydelse bör stämma både språkligt och sakligt (t.ex. terrängförhållandena).
  
• Om du inte hittar något vid sökningen på dit ortnamn, så pröva med att söka på förleden + % enligt ovan.
  
• Platsens namn kan säga en del om hur det såg ut vid den tid då platsen först benämndes. Fyrsjö i Stigtomta betyder platsen där det växer tallar vid sjön. Det växer mest gran här nu. Hasselvik i Halla betyder platsen där det växer hassel vid en vik. Denna vik finns inte där längre efter sjösänkningen.
  
• Det finns i språket en benägenhet att orden med tiden blir kortare. Det kallas ordlängdsbalans och innebär en förkortning av lång och tryckstark vokal i första stavelsen av tre- och flerstaviga sammansättningar. Ett exempel på det är hur namnet Kjulsta förändrades, se mera nedan.
  
• Att hitta rätt ortnamn kan variera från att vara mycket lätt till mycket svårt. Sjölund är ett exempel på de som är lätta och betyder skogsdungen vid sjön. Det finns ortnamn som experter ägnar många sidor för att försöka tolka, utan att säkert komma fram till något. När man inte är säker kan man beskriva olika alternativa tolkningar.
  
  En del ortnamn är mera komplicerade än vad man från början tror. Al- som förled tror vi kanske måste vara kopplat till att det växte al på platsen. Men det kan också betyda ”tempel” från gotiska alhs, som det gör i Alsike. Det kan också vara en terrängbeteckning från fornsvenska ”al” som betyder något långsmalt eller utskjutande. Ortnamnet kan också ha sitt ursprung i fisknamnet ”ål”.
  
• Bebyggelsenamn som bygger på personnamn behöver inte betyda att det är ägarens namn som finns med. På ett torp som tillhörde en gård, kan det vara den första som bodde på torpet som gav namn till det, t.ex. Karlslund i Halla.
  
• Soldattorp har ibland flera ortnamn. Det kan vara olika i husförhörslängder och i mantalslängder. T.ex. så benämns soldattorpet på Sörkärrs ägor i Halla både Flygarstugan och Sörkärrsstugan.
  
• Om man inte hittar något i ortnamnsregistret, så kan man titta efter förleden i Svenska Akademin ordbok (obs något annat än ordlistan). Den finns på nätet under www.saob.se.
  
• Om man kör fast kan man försöka med att skriva till Institutet för språk och folkminnen och fråga om de kan hjälpa till. E-post namn@sprakochfolkminnen.se.

Lokalt

Ortnamnsforskaren Svante Strandberg besökte vid ett tillfälle Stigtomta hembygdsförening och föreläst om ortnamn. Brita Berggren skrev ner hans förklaringar till lokala ortnamn. Århammar = höjd. Djälp = sänka. Fjällskär = skälv. Fjärdaskälle = hylla, förhöjning. Öken = obebodd mark, öde. Hammar = stenhöjd, stenredskap. Länninge = landa. Kälkesta = mansnamn, kälke, käke. Tegn = förnäm man. Bärsta = björn. Baldersta = balbro, rask och duktig. Närlunda = njord. Bärbo = bergbo. Bjur = bäver. Halla = hällar. Nölsta = puckel eller knöl. 

Andra källor för att få svar på frågorna i början

– Kyrkböcker
– Historiska kartor
– Mantalslängder
– Södermanlands läns kalender
– Boken ”Sveriges städer, samhällen samt landsbygd”

Vidare läsning

– Ortnamn. Frågor och svar om ortnamn. Finns på https://raa.se/om-riksantikvarieambetet/fragor-och svar/ortnamn/
– Hellberg, L.: Kumlabygdes ortnamn och äldre bebyggelse. I Kumlabygden, forntid-nutid-framtid, del III. Kumla 1967.
– Pamp, B.: Ortnamn i Sverige. Studentlitteratur. 1988. Lund. Finns på biblioteket i Nyköping.
– Strandberg, S.: Ortnamn i språk och samhälle. 1997. Finns inte på biblioteket i Nyköping, men går att beställa via fjärrlån.
– Wahlberg, M (red.): svenskt ortnamnslexikon. Institutet för språk och folkminnen, Uppsala, 2016. Finns även i tidigare upplaga, som är tillgänglig på nätet via http://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.5850f85e15732ead0b325e/1474034387007/Svenskt%20ortnamnslexikon.pdf. På http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/publikationer/digitaliserade-publikationer.html?query=Svenskt+ortnamnslexikon. Kan man även hitta andra digitaliserad produkter om ortnamn, t.ex. ett runnamnslexikon.

Skriva

• Gården/torpets benämning/stavning 
  Ange stavning, källa och år

Ex. från Kjulsta:
Följande stavningar har funnits genom åren:
Kiulistum i Diplomatarium Suecanum 1339
Kyulaestum i Diplomatarium Suecanum 1369
Kyulstom i Stora pergamentsbrevsamlingen, Riksarkivet 1384
Kiulastom i svensk Diplomatarium 1408
Kiulastom i Stora pergamentsbrevsamlingen, Riksarkivet 1443
Kiulestae i Stora pergamentsbrevsamlingen, Riksarkivet1477
Kiulsta 1597
Kiulstad och Kiuhlstad 1743
Tjulsta i kyrkböckerna 1728
Kjulsta i lantmäteriförrättningar 1840 Kjulsta i kyrkböckerna 1865
Kjulsta har haft olika stavningar genom århundradena. Det är inte förrän kring 1850 som den nuvarande stavningen fått helt genomslag. Den avslutande ändelsen –um vid stavningarna på 1300-talet är en dativändelse. Det förekommer diakritisk (särskiljande) tecken över u (för att skilja u från n, som kunde se ganska lika ut i skrivstil) fram till mitten på 1700-talet.

Ex från Lomyra:
Låmyran i lantmäteriförrättning 1703 
Lovmyran i kyrkböcker 1726
Lomÿran i lantmäteriförrättning 1749
Lomyran i lantmäteriförrättning 1793
Långmyran i Lokalundersökning 1918
Långmyren i Södermanlands läns kalender 1918
Lomyran i fastighetsboken 1937
Långmyra i Södermanlands läns kalender 1929 och 1940
Långmyran i Sveriges städer och samhälle 1947

• Hur vanligt är ortnamnet?

Ex från Kjulsta
I ortnamnsregistret finns tre andra platser med namnet Kjulsta: ett i Stockholms län, ett i Kjula socken i Södermanland och ett i Hölö socken också i Södermanlands län. Uppgiften från Hölö är från 1361.

Ex från Lomyra:
Enligt Ortnamnsregistret finns inte Lomyra, men Lomyran, 13 i Norrland. Det är myrar eller sankt mark, ej boställen. Långmyran finns 1622 gånger, mest myrar och 2 äldre bebyggelser i Dalarna och Uppland, 13 uppteckningar bebyggelse i olika län, ej Sörmland. Lovmyran 0. Långmyra, 13, varav 3 i Stigtomta

Ex från Grindstugan på Kjulstas ägor:
Enligt ortnamnsregistret finns det 4 Grindstugan inom Stigtomta socken, varav 3 är bebyggelse namn och 1 är terrängnamn. I hela Sverige finns det 879 Grindstugan, varav 862 är bebyggelsenamn.

• Vad betyder namnet?
  
  Ex från Kjulsta:
  Ortnamnsforskaren Lars Hallberg menar att Kjulsta kan ha två möjliga bakgrunder. Det ena är terrängbeteckningen kiul- som betyder välvning, vilket Lars Hellberg tycker verkar sannolikt när det gäller Kjulsta i Kjula utifrån terrängförhållandena där. Det andra är det egenartade mansnamnet Kiuli som är runsvenska. De fyra Kjulstas tidigaste stavning skiljer sig genom att det är bara Kjulsta i Stigtomta som stavas Kiul- (medan de andra stavas Kyl-). Det gör att Kjulsta i Stigtomta kan vara unikt genom att det har sitt ursprung i mansnamnet Kiuli. Kjulsta betyder då Kiulis gård.
  
  Ex från Lomyra:
  Efterleden -myren syftar sannolikt på det sanka område som ligger ner mot Sjövik. När de gälle förleden lo, också med stavningarna, lå-, lov och lång, skulle fyra olika tolkningar kunna vara möjliga. 1. Lo- kan betyda ”öppen plats, glänta” (se ortnamnet Lohärad). Lomyra blir då ”gläntan intill myren”. 2. Lo- kan betyda ”lågt liggande äng, ängsmark vid vatten” (se ortnamnet Los). Lomyra ligger inte lågt, så det skulle handla om området nedanför bebyggelsen mot vattnet. Lomyra blir då ”Ängen vid vattnet nära myren”. 3. Lång-, som då betyder att det var en lång myr. Lomyra blir då ”Den långa platsen nära myren”. 4. Lo- i betydelsen lodjur, som fanns i trakten vid tiden för när Lomyra tillkom. Lo kan även skrivas lov (SAOB). Lomyra blir då ”Platsen där lodjur visas vid myren”.
  
  Ex från Grindstugan
  Torpet har förmodligen fått sitt namn genom att det fanns någon form av inhägnad här.
  
  
• Hur har förändringen av namnet gått till?
  
  Ex från Kjulsta:
  Kiul- har med åren blivit Kyl- (gälle även för Kjulsta i Stigtomta) på grund av ordlängdsbalans (en förkortning av lång och tryckstark vokal i första stavelsen av tre- och flerstaviga sammansättningar).
  
  Ex från Lomyra:
  Hur har förändringen av namnet gått från Låmyran – Lovmyra – Långmyran till Lomyra?

• Är namnet ett primärt eller sekundärt bebyggelsenamn?
  
  Ex från Kjulsta:
  Kjulsta är med ganska stor sannolikhet ett primärt bebyggelsenamn eftersom det bygger på ett personnamn.
  
  Ex från Lomyra:
  Lomyra är med ganska stor sannolikhet ett sekundärt bebyggelsenamn eftersom det bygger på naturnamn.