Torpet finns med i husförhörslängderna från 1776 till 1902. Detta är soldattorp nr 73 tillhörigt Södermanlands regementes livkompani från 1682 till 1902 på Sörkärrs ägor. Det kallades också ibland för Sörkärrsstugan. Huset är numera rivet, men en skylt finns uppsatt. Till torpet fanns som vanligt ett fähus och en loge. Den första soldaten hette Jonas Larsson (tog sig senare namnet Flygare) och den siste J A Ros. Ursprunget till första delen på husnamnet, flygare, hänger säkert ihop med namnet på den första soldaten. Flygare var ett ganska vanligt soldatnamn.
Dubbelt hor?
1703 blev soldathustrun Karin Joensdotter (26 år), boende i Flygarstugan, och spelmannen Lars Månsson (32 år) från Hemmingstorp i Bärbo rannsakade för dubbelt hor vid Jönåkers härad. Dubbelt eftersom båda var gifta. Straffet skulle vara döden för båda. Detta ska ha skett när mannen låg i fält. Ett barn föddes, men dog bara 10 veckor efter födelsen. Det hela ska enligt Karin ha inträffat vid ett bröllop i Fålltorp där Lars spelade för brudfolket och Karin hjälpte till. Lars ska enligt Karin ha kommit ut till brygghuset där hon arbetade och mot hennes vilja tvingat till sig henne i halmen på golvet. Lars nekade till anklagelserna och sa att han aldrig varit i brygghuset. En rad vittnen inkallades både angående vad man sett vid bröllopsfesten och för att lämna omdömen om de åtalades karaktär. Det framgick då att Lars tidigare ”lägrat” en kvinna som hette Ingrid och grannpigan Britja. Efter att Ingrid blivit med barn och Lars blivit tingsförd gifte han sig med henne. Lars inte bara nekade till brottet han anklagade i stället rotebonden för Flygarstugan Joen Larsson på Sörkärr för att haft köttsligt umgänge med Karin.
Efter att häradsrätten klargjort hur de såg på anklagelserna så yttrade sig Svea hovrätt i ärendet och ansåg att fallet på nytt skulle hanteras på ett extra ting i Nyköping och där Lars skulle tvingas svara på anklagelserna under ed. Lars vittnade där under ed att han var oskyldig. Karin erkände då att hon felaktig anklagat honom. Den rätta barnafadern var hennes mans rotebonde Joen Larsson på Sörkärr. Karin sa att hon ”gjordt lööf” i björkskogen när bonden kom dit och sa att hon gjorde det utan lov och att han skulle anmäla detta till hennes husbonde och sedan ”fattade henne om lifwet och lade henne på marchen, bedrifwandes sin otucht med henne”. Han kom sedan till henne i Flygarstugan och förgreps sig mot henne två gånger till. Bonden Joen Larsson (50 år), hans hustru hette Margaretha Nilsdotter (60 år), nekade till anklagelserna.
På frågan om varför Karin inte berättade detta tidigare sa hon att han hotat att hon skulle mista livet eftersom båda var gifta och lovat henne 100 daler om hon anklagade någon annan. Karins man, Jonas Flygare, hade nu blivit hemförlovad från armen och fanns på plats vid tinget. Han sa att han hade förmanat henne att tala sanning och sagt att om hon blev frikänd skulle han behålla henne som hustru.
Den slutliga domen innebar att Lars Månsson friades från anklagelserna och att bonden Joen Larsson fick böta 3 daler. Det framgår inte tydligt från protokollen vad som blev domen för Karin Joensdotter, men förmodligen blev hon frikänd.
Drunkning
Jonas Ekeqwist (Nilsson), som bodde här från 1718 dog genom drunkning. Detta skedde 1722 då han var 26 år gammal. Anders Wahlberg (1734) bor här från 1768 tillsammans med hustru Helena Pehrsdotter (1727) och barnen Brita (1764), Carl (1767) och Pehr (1770). 1783 begär Anders Wahlberg avsked (han är då 49 år gammal). Det konstateras då följande: ”Gammal. Tandlös, svag. Har svag hörsel och värk i vänster bröst. Begär och får avsked. Tjänt väl.”
Efter honom kommer Jonas Ek (1763) med hustrun Catharina (1753) och dottern Catharina (1781). Jonas Ek dör redan 1789. Pär Leth (1781) var soldat här under en kort tid. Han flyttade hit 1807 och drunknade i Yngaren 16 januari 1808, 26 år gammal.
1820 finns det en person på Flygarstugan som har mindre sidensaker. Det finns ingen som dricker kaffe eller te och inte någon som brukar tobak.
1835 till 1839 bodde soldaten Jonas Ström (1811) här med sin hustru Lotta Ersdotter (1810). De fick här sonen Anders Petter (1836). Äktenskapet tycks dock inte ha varit så lyckat eftersom de blev enskilt varnade 1838 för osämja i äktenskapet. Jonas fick också kyrkoplikt (skriftermål eller bikt för den som brutit mot kyrkans lära eller det världsligas lag, den dömde erkänner sin skuld offentligt och får avlösning) för tjuvnad. Han blir avförd från det militära för stöld och avlider i Nyköpings fängelse 1848.
Från 1884 till 1896 bodde Carl Johan Åberg (1863) här tillsammans med sin familj för att sedan flytta till Vretstorp (8) (se mera om honom under Vretstorp). De sista som bodde här var soldaten Johan August Lindelöf med soldatnamnet Ros (1875) och hans hustru Augusta Charlotta Arvidsson (1875). De bodde här mellan 1896 och 1902 då systemet med soldattorp upphörde. En syn på 1800-talet visar att det handlar om en stuga med vind och förkammare. Den behöver rustas på många punkter, bl.a. ska stenfoten lagas och rappas. Fähuset är odugligt och skall byggas upp på nytt med hjälp av 30 fot timmerstockar. Logen är i gott skick, men behöver rödfärgas. Gärdesgården behöver förstärkas.