Lantmäterikarta från 1766
Den norra delen av området som ligger mellan Ekeby och Ellesta vid Hallbosjön kallas Bostacken (även stavat Boostacken). Bakgrunden till namnet, som är unikt, är okänt men det talas historiskt både om Bostacken äng och Bostacken holme. En möjlig förklaring till ordet skulle kunna vara att ordet stacken kommer från stackare, som i sin tur har sin grund i ordet stav-karl vilket syftar på att tiggare brukade gå med en stav. Bostacken skulle då vara platsen där stavkarlarna, tiggarna, stannade till och bodde ibland. 1749 benämns området Broängen. Denna benämning skulle kunna syfta på att det var en äng som utgjorde en smal landremsa, bro, mellan gårdarna Ödesby (senare köpt av Ekeby) och Ellesta.
Lantmäterikarta från 1853
Från vacker till ogästvänlig
Innan sjösänkningen i slutet av 1850-talet och då området fortfarande brukades var det förmodligen mycket vackert här. Det finns här ett tio meter högt och sjuttiofem meter långt berg, som förutom några gamla ekar vid denna tid omgavs av äng och där bortanför vatten, åt öster Hallbosjön och åt väster Lillsjön. Tänk att sitta här på berget i mitten på 1800-talet eller 1700-talet och uppleva solen gå upp över Hallbosjön och sedan se fisken leka i Lillsjön. 2013 är det en ogästvänlig plats där vildsvin och ormar regerar. Här har jag mött den största svenska orm jag sett. Den var svart, lång och tjock och rörde sig inte trots att jag stod alldeles intill den, inte förrän jag kastade en pinne mot den.
Området vid Bostacken är snårigt, otillgängligt och gyttjigt. Jag höll en gång på att inte komma upp när jag sjönk ner i dyn. Men vildsvinen trivs här och deras spår syns överallt. I denna sörmländska djungel finns det kantareller på norra sidan av berget som växer sig kolossalt stora eftersom ingen kommer dit och plockar. På karta från 1677 ser inte Lillsjön ut att vara en egen sjö, utan en del av Hallbosjön. På en karta från 1689 heter sjön Hallbo Lillsjön, vilket också tyder på att det var en del av Hallbosjön då. Det skulle kunna förklara ortnamnet Bostacken holme. En holme är ju en ö.
Konflikt 1767
Bostacken nämns första gången vid en ägomätning från 1689. Den är sedan föremål för oenighet mellan Ellesta och Ödesby. 1767 anlitar man lantmätare för att lösa frågan. Ellesta hävdade att större delen av Bostacken hörde till Ellesta. De menade att det gick en gräns från en gammal gärdsgård, som fanns vid västra sidan av Lillsjön och som markerade gränsen mellan Ödesbys och Ellestas marker, sedan över Lillsjön och fram till en femstenastav där det då fanns en uppbyggd lada som låg söder om Bostacken. Lantmätaren och företrädarna för de två gårdarna hittade inga stavstenar i ladan, men däremot bredvid ladan. Det område som det gällde omfattade 1.75 ha (250 x 70 meter).
Ödesby menade å sin sida att stenstaven inte kunde ses som någon grund för delningen och hänvisade i stället till att gamla män kunde intyga att denna äng sedan uråldriga tider tillhört Ödesby hemman och sträckt sig upp till den lilla ån åt norr. Man hänvisade också till att när Ellesta tidigare brukat Bostacken så hade man betalat Ödesby för detta. Ödesby visade också på handlingar från häradsrätten där man 1759 skulle ha letat efter en stav vid Bostacken och inte hittat någon.
Ellestas anspråk om Bostacken fick inget gehör. Vid rågångsmätningen framkom också att det ca 40 meter söder om berget låg grundmurar till ett gammalt hus. Ladan, där man letade efter gränsmarkeringar, låg ca 100 meter söder om berget. Även på en karta från 1853 finns det ett hus här. Det är oklart vad huset har för bakgrund. Var det ett bostadshus, ett hus för djur eller en lada? Om det var ett bostadshus, så finns det inga uppgifter om det i husförhören, men det kan mycket väl ha blivit obebott vid tiden då dessa uppgifter är tillgängliga. Huset kanske har varit en bostad för en fiskare (även om fiskare knappast fanns som särskilt yrke vid insjöar vid denna tid). Platsen skulle vara lämplig för detta med Hallbosjön åt ena hållet och Lillsjön åt det andra. På mitten av 1700-talet fanns det fem utlopp från Lillsjön till Hallbosjön, ett längst upp i norr, där det nu finns en å, och fyra i den nedre södra delen. Ett av dessa utlopp finns kvar idag och muddrades upp lite 2011. Vill man låta fantasin flöda skulle man kunna tänka sig en koppling till Eggardsnäs (4) som bara låg 750 meter därifrån över vattnet. Jag har letat efter denna husgrund och hittat det som sannolikt är grundstenarna.
Ängsmarker
1767 beskrevs området som bestående av berg, hård-, sid- och kärrvall (se nedan). Ängsmarken bestod således av ängar som var vattenbemängda i olika utsträckning. Utan slåtter växer sådan mark igen med al, videbuskar, m.m. 1853, några år före sjösänkningen, angavs att stor del av området mellan Lillsjön och Hallbosjön bestod av starrvall, vilket motsvarar sidvall. Undantaget var, förutom berget, ett område söder om berget som beskrivs som hårdvall. På ekonomiska kartan från 1958 fanns en brukningsväg fram till Bostacken. Det området som låg över vattnet före sjösänkningen anges som ”betesmark som varit åker”. På 1940-talet användes området för djurbete.Hårdvall är samma som fastmarksäng, vilket är en slåtteräng på mark som inte är vattendränkt. Sidvall är samma som sankäng eller fuktäng, vilket är ett mellanting mellan äng och kärr. Kärrvall är ett mellanting mellan fuktäng och ängskärr.