Karta från 1677. Den sydliga sockengränsen är lite för högt dragen genom att den är dragen redan vid Sörkärr. Proportionerna är också lite fel.
Häradsekonomiska karta från 1897 – 1901. Sockengränsen går mitt i Yngaren, genom Skräddartorpsån, mitt i Hallbosjön och går sedan över näset tillbaka till Yngaren vid Stavstugan och Hånö (syns ej på kartan).
Halla socken, senare Halla kommun, sträckte sig fram till Stavstugan (22) och Lill-Kjulsta (28), som tillhörde Stigtomta kommun. Namnet Halla nedtecknades i skrift första gången 1314. ”Hall” är en beteckning för flat häll, sten eller klippa. Förmodligen var det en by som låg söder om nuvarande Kälkesta. En annan tänkbar förklaring är att namnet avser ”ön med berghällarna”. Byn Halla har också fått ge namn till sjön Hallbosjön, dvs. hallaboarnas sjö (på kartor från 1700-talet heter den Halla siö). Att denna by fick ge namn till denna förhållandevis stora sjö, som har långa stränder mot socknarna Vrena och Stigtomta, tyder på att Halla varit en betydande by.
Den första fasta bebyggelsen, i vårt område i form av en by fanns där Ekeby (2) nu ligger och härrör från de första århundradena e.Kr. Det äldsta skriftliga belägget för Ekeby är från 1378. Platser som slutar på -by (Ekeby, Väsby, Eneby) liksom platser som slutar på -sta (Ellesta, Kälkesta, Kjulsta, Helgesta, Bärsta, Tiggesta, Senesta) har ofta sitt ursprung från järnåldern. Sta betyder ställe, plats. Sörkärr finns belagt från 1300-talet. Under andra halvan av 1400-talet skedde gradvis en konsolidering av ägandet. Den man som åstadkom det var Åke Jönsson av ätten ”Svarte Skåning”, även känd som ”Svarte Åke Jönsson”. Dennes far, Jöns Nilsson, hade gift sig med Ingeborg Nilsdotter av släkten Natt och Dag, vars far ägde Åkerö. Svarte Åke Jönsson köpte successivt upp, eller oftare bytte till sig, en stor del av socknen. Till slut hela, eller delar av Eneby, Kälkesta, Ballersta, Eckersta, Väsby, Sund, Ekeby, Ösby och Sörkärr. Han köpte nästan ingenting i Stigtomta socken, så den sockengränsen spelade uppenbarligen en viss roll. Åkerns markinnehav bestod länge. Vid 1568 ägde Åkerö 12 av 23 gårdar i socknen. De två av dessa som var vid Eneby låg direkt under Åkerö, medan de andra tio, samt ett torp, låg under rytteriet Ballersta, som även hade hand om gårdar i Vrena och andra ställen som Åkerö ägde.
På 1600-talet ägde Åkerö, genom ätten Bielke hela Halla socken. Under senare häften av 1600-talet splittrades egendomarna i Halla och genom många byten med kronan minskade frälsegodsen inom socknen. Någon sätesgård för en adelsman har aldrig funnits i Halla socken, med undantag för den korta tiden som Eggardsnäs (4) fanns på 1300-talet. Det fanns inte heller så stor plats för självägande bönder, däremot landsbönder, torpare, backstugusittare och tjänstehjon. Avsaknaden av allmogekultur kan bero på detta.
1749 bodde det 235 personer i Halla. Hundra år senare hade antalet stigit till ca 300, fördelade på 62 hushåll. De fanns då sex bönder med egna hemman och två som bodde på andras hemman. 1880 nåddes en topp med 382 personer. 1920 var antalet fortfarande på en ganska hög nivå, 348, men sedan skedde minskningen i snabb takt och 1975 var antalet nere i 76 (13 av dem bodde inom Harhålsområdet, 2013 är det 17 för att stiga till 20 år 2019). Därmed var Halla då den minsta församlingen i Sörmland. Ett tecken på Hallas storhet på 1800-talet är att Vrena då var ett annex till Halla församling.