På Ekebys marker vid norra delen av Eknäset nära vattnet låg Eggardsnäs, som var ett herresäte på 1300-talet. Det låg på en kulle, men var inte befäst. Det var förmodligen bara bebott mellan 1330 och 1350. Eggardsnäs har visat sig bestå av upp till sex trähus, av vilka två ekonomibyggnader (med storlekarna 8 x 8 resp. 11 x 7 meter) låg några hundra meter från bostadshusen. Det som återstår nu är tre husgrunder, en med måtten 16 x 8 meter, en på 18 x 7 meter (vid den finns två spisrösen och den kan vara Sveriges äldsta parstuga) och en på 10 x 10 meter. Det finns också en källargrund på 8 x 6 meter. Enligt ortnamnsregistret finns 1877 upptecknat att udden där ruinen ligger skulle ha kallats för Källarudden. Här finns en 700 år gammal ek som mäter 7.20 meter i omkrets. Mot vattnet finns en kajanläggning på 14 x 3 meter och ner till den går en stenramp på 7 x 1,5 meter. 2013 har en bred gångväg, som är markerad med röda band, röjts fram till Eggardsnäs. Tyvärr så är det mycket sly kring husgrunderna, vilket gör att platsen inte har den utformning den förtjänar.
Kyskhetslöfte
På Eggardsnäs bodde Katarina som var dotter till heliga Birgitta och Ulf Gudmarsson. Hon var född 1331 eller 1332. På pappans uppmaning gifte sig Katarina med riddaren Eggard Lydersson van Kyren, som ägde Eggardsnäs gods. Det anges i medeltidsbreven att ”Birgitta Birgersdotter och hennes måg Eggard (van Kyren) bortbyter 1 ½ attung i Myklarby till Linköpings domkyrka mot gods i Ekebyborna, varpå fasta gives.” Han var född i Norge och hans far hade genom sin tyska släkt från Holstein ärvt besittningar i Sverige. Katarina var vid giftermålet 13 år (Eggard var 22 år, det florerar också felaktiga uppgifter om att han skulle ha varit 40 år) och äktenskapet skulle fullbordas när hon blev 18 år. Katarina förmådde Eggard att avge ett kyskhetslöftepå bröllopsnatten dvs. inget sexuellt samliv dem emellan. För att kunna hålla detta sov de på det hårda golvet även vintertid, vilket ådrog dem hånfulla förebråelser från hennes världslige broder Karl. Under de sex år de levde tillsammans bodde de här vid Eggardsnäs. Katarina levde ett mycket asketiskt liv här. Hon uppges ha avhållit sig från att bruka praktfulla kläder och skall även ha lyckats förmå broderns hustru att sluta med sådant, vilket ådrog henne ytterligare klander från denne.
Digerdöden
Kort efter giftermålet dog Katarinas pappa och mamman Birgitta for till Romför att få sin klosterregel godkänd. Katarina fick sin mans tillstånd att resa till Rom då hon var 18 år. Efter några veckor i Romville Katarina återvända till Sverige och sin man. Birgitta får då uppenbarelser att Katarina snart ska bli änka. Katarina har en svår tid då hon brottas med önskan att komma hem till man och vänner eller lyda mamman och stanna. Hon var en vacker ung kvinna – lång och blond, troligen lik sin far. Detta var inte så lätt i Rom och hon tvingades att leva instängd i huset de hyrde. Det gick så långt att hon funderade på självmord. Snart kommer det besked om att Eggard har avlidit (1350). Det är troligt att Eggard dog digerdöden med tanke på att denna sjukdom kom till Sverige vid den tiden och att kanske så mycket som 1/3 av befolkningen dog. Katarina väljer att stanna i Rom. 1359 testamenterar Eggards bror Werner van Kyren 2.96 ha mark i Västerrekarne härad till domkyrkan i Strängnäs ”mot att domkyrkas tjänare ihågkommer honom och hans avlidne broder herr Eggard i sina böner.”
När Birgitta dog i Rom 1373 var Katarina 41 år. Hon ordnade så att kroppen fördes till Sverige och följde själv med hem. Hon kom nu att stanna mindre än ett år i sitt gamla hemland. Hon ville åter till Rom för att arbeta på Birgittas helgonförklaring.
Katarina stannade i Rom i fem år. När Katarina sedan återvände till Sverige var hon redan sjukoch dog vid 49 års ålder 1381. Katarina blev saligförklaradi Norden 1482 och det gällde också i alla birgittinkloster i världen. Författaren Alexandra Coelho Ahndoril har skrivit en roman om Birgitta och Katarina, som boken också heter.