Stenbacken (27)

Ena bostadshuset, gamla soldattorpet, 2013

Stenbacken var från 1678 fram till 1895 ett soldattorp (nr 91, tillhörigt Södermanlands regementes livkompani) och hette då Stenbacka. Den första soldaten heter Lars Larsson och den sista Carl Albert Sköld (Brandtberg). Jonas Kjulman (Persson) var soldat här från 1714 till 1718. Han ansågs då för kort och fick bli trossdräng i stället. Om Erik Godvän (1685) (Olsson), som var soldat här 1719 till 1740 konstateras det 1740 ”har fel på högra ögat, benet avbrutet, oduglig, får avsked”. Han flyttar då till Lill-Kjulsta. Anders Öberg (1727), som var antagen 1758, rymde 22/9 1767.

Tillfångatagen

Gabriel Trygg (1773) bor här mellan 1800 och 1810 tillsamman med hustru Anna Andersson (1773) och fyra söner. En av sönerna är blind och en dör av bröstvärk bara några år gammal. Gabriel blev tillfångatagen 16/4 1807. Det bör ha varit i det Pommerska kriget när svenskarna skulle försvara ön Rügen. 

Pehr Blid (1788) flyttar in från Nykyrka tillsamman med hustrun Maria 1812. De har sönerna Anders Petter (1811) och Carl Gustav (1816). Pehr drunknar 1822. Vid bouppteckningen fanns det följande tillgångar. Koppar och tenn: bl.a. 1 tennstop och 1 kopparpanna, för 2.20 RB. Järnsaker: bl.a. 2 skyryxor, 1 spett och en gryta, för 2.20 RB.  Husgeråd: bl.a. 1 soffa, 1 säng, 3 karmstolar, 1 oxok och en liten slipsten, för 10.30 RB. Gångkläder: bl.a. syrtuter, 1 par stövlar och 1 par skor, för 6.20 RB. Kreatur: 1 ko, 1 kviga, 3 får och 1 gris, för 34 RB. De totala tillgångarna var värda 55 RB. Skulderna var på 31 RB, varav största delen var en revers till befallningsman Grönvall. Fattigprocenten var 4 SB. Boets behållning blev 24 RB, vilket motsvarar ca 3 000 kr idag enligt KPI.

1820 finns det en person på Stenbacken som har mindre sidensaker. Det finns ingen som dricker kaffe eller te och inte någon som brukar tobak.

Far och son drunknar

Anders Gustaf Tern (1792) bor här från 1822 tillsammans med hustrun Maria Persdotter (1794) och sönerna Anders (1817) och Carl Petter (1822). Sonen Anders blir trumslagare i armén 1832. Tolfte januari 1833 drunknar Anders Gustaf och Anders i Hallbosjön. Åtta och en halv månad senare (26 september) föder änkan Maria en dotter, Stina Catharina. Familjen bor kvar och yngsta sonen blir trumslagare vid livkompaniet. Han blir dock straffad för stöld och familjen flyttar 1839.

Karta 1855

Bostadshuset är huset till vänster på kartan och det som finns på fotografiet. Till torpet hörde då 3 ha mark

Sex av tio barn dör tidigt

Abraham Sköld (Kleen) (1817) bodde här 1839 – 1870 med hustru Johanna Fredrika Pehrsdotter (1817). De får tio barn under tjugotre år. Två tvillingflickor, Hedda Lovisa och Ella Fredrika, dör efter några veckor av svaghet. En son, Anders Gustaf, dör ett år gammal. En dotter, Anna Sofia, dör fem år gammal, En son, Edvard Theodor, dör 11 år gammal av scharlakansfeber. En dotter, Maria Charlotta, anses som sinnessvag, sjuklig och lytt. Hon dör tjugotre år gammal. Sonen Car Abraham (1847) får jobb som tjänstegosse på Bergstugan 1863. Han beskrivs som ”svag till förstånd”. Abraham fick 1847 sitta i arresten 8 dagar för fylleri. Familjen bestående av Abraham, hustrun och yngsta dottern Amanda Lovisa (1862) flyttar till Lill-Kjulsta 1870 som inhyse.

Ny hustru

Den siste soldaten på Stenbacken var Carl Albert Sköld (Brantberg) (1846), som bodde där mellan 1870 och 1896. Han är först gift med Anna Sofia Andersson (1849), som dock dör 1878 av maginflammation. Innan dess får de tre barn: Anna Matilda (1872), Carl Oskar (1874) och Rosina Wilhelmina (1878) som föds en månad innan mamman dör. Carl Albert är nu ensam med tre små barn. Samma år flyttar en ny hustru in, Johanna Kristina Karlsdotter (1858). De får en son tillsammans 1879, Johan Einar, som dock dör redan efter en månad av torsk (svårartad infektion i munhålan som gjorde att barnet inte kunde äta). De tar en fosterson Anton Einar (1881) från Stockholm och får senare en son Fritz Halvar (1893) tillsammans. Familjen flyttar till Bettna 1896. Anton Einars sonson, Hans Sköld, äger nu Valsta gård i Bettna.

Häradsekonomiska kartan 1897-1901

Stenbacken är husen åt söder.

E-flickor

F.d. soldaten Gustav Robert Strid (1853) bodde här 1902 – 07 här med hustrun Johanna Matilda Jonsson (1855). De hade sex barn och flyttade till Olstorp (9) i Halla. 1907 till 1912 bodde en familj här med fyra E-flickor: Edla, Elna, Elsa och Elin. Detta kanske inspirerade Alfred Björklund på Lill-Kjulsta (se Lill-Kjulsta). 1917 – 21 bodde en av Björklundssönerna här.

1918 hade fastigheten en areal på 1.75 ha och arrenderas av Gunnar Björklund på Lill-Kjulsta. Från 1929 till 1942 bor Karl Algot Dahlgren (1875) med hustrun Augusta Wilhelmina Broberg (1874) här. De har dottern Sara Cecilia (1901), sonen Leander Laurentius (1903) som är jordbruksarbetare, ochdottern Selma Carolina (1915) som beskrivs som hemmadotter, samt dottern Gerda Maria (1919). Selma gifter sig senare med Vilhelm Björklund på Lill-Kjulsta. 1932 till 1943bor Axel Einar Pettersson (1898) här tillsammans med hustrun Gerda Matilda f. Andersson (1895), dottern Nancy, Gerda Cecilia (1921) och dennes dottern Gun Cecilia. Axel och Gerda flyttar 1943 till Lugnet (11) och senare till Lillstuga Sörkärr (15). 

Prosten Esking 

Från 1944 blev huset sommarbostad. Prosten Erik Esking (1905), hustru Anna (1893) och två fosterdöttrar Kerstin Viola Vilhelmina och Ingegerd bodde här mellan 1944 och 1961. Han var teologie doktor med avhandlingen ”Glaube und Geschickte in der theologischen Exegese Ernst Lohmeyers”. Esking var kyrkoherde i Stigtomta från 1939 och kontraktsprost från 1952 till 1953. Sedan blev han kyrkoherde och prost i Örebro. Han hade söndagsskola på Stenbacken för barn i trakten och var scoutledare. Tomten avstyckades och såldes till Esking 1947 för 1 500 kr. Familjen Sköld, Sten Ludvig (1900) och Greta (1893), bodde här 1961 – 62. De flyttade också till Bettna, men är inte släkt med de ”Sköldar” som bodde här på 1800-talet. Sten Ludvigs pappa, var betjänt hos landshövdingen i Nyköping. 

Familjen Schnittger

1962 köptes huset av revisor Bror Schnittger (1923) och hustrun Brita (1921) för 14 000 kr. Det fanns då även ett litet hus på tomten där Lill-Kjulsta tidigare hade grisar. Det brann ner och ett nytt hus byggdes år 1968. Familjen Schnittger köpte till en del mark från Kjulsta 1963 och ytterligare lite mark 1970. Bror och Britas två döttrar heter Monica och Lollo. De tog över huset 1980. Från 2012 är Monica ensam ägare.