Alla boende på gården vid fem tillfällen under två hundra år
Att ta med alla boende på gården under alla år innebår ett mycket omfattande arbete. Vi har i stället valt att ta med ägarfamiljerna och arrendatorerna samt boende på torpen. För att ändå få en bild av alla som bodde på gården har vi gjort nedslag vid fem tillfällen under de senaste två hundra åren, med femtio års mellanrum (med visst undantag för de två sista beroende på tillgång till information). Här har vi tagit med alla som bodde på gården.
1826
Vid denna tid var 41 personer skrivna på gården. 26 var vuxna, 15 barn. 13 bodde kring huvudbyggnaden och resterande 28 på de fem torpen (Stenbacken, Lill-Kjulsta, Bergtorp, Grindstugan och Ahlstugan).
På gården bor Överjägmästare Carl Gerard Strandberg (1791), hustrun Hedvig Charlotta Thavenius (1801), deras son Carl Gustaf (1825) och Hedvigs mamma änkefru Hedvig Gustava Thavenius (1769) som äger gården. När hon flyttade till gården 1818 efter makens död följde även mamsell Kristina Iversen (1798) med. De övriga som bor på gården är pigorna Stina Kajsa Eklund (1805) och Greta Jonsdotter och Kajsa Hemström (1800). Den sistnämnda har också sin ”oäkta” son Jan (1825) där. Dessutom bor där änkan Ruth Flodberg (1783), hennes son Anders (1815), drängen Erik Andersson (1795) och Lars Boström (1804) med okänd titel.
På Stenbacken bor soldaten Anders Tern (1792) med hustrun Maria Pehrsdotter (1794), sönerna Anders (1817) och Carl (1822). På Lill-Kjulsta bor torparen Erik Hormstedt (1788) hustrun Brita Persdotter (1780) och fyra barn Hedda (1815), Sofia (1817), Carolina (1818) och Carl (1821) samt drängen Anders Larsson (1796). På Bergtorp bor torparen Lars Jonsson (1768) med hustrun Stina Andersdotter (1777) och de fyra barnen Anna (1808), Anders (1812), Greta (1815) och Eva (1819). På Grindstugan bor torparen Carl Jansson (1778) hustrun Maria Andersdotter (1775), de tre barnen Jan (1805), Maja (1813) och Carl (1817). På Ahlstugan bor torparen Nils Larsson (1791) med hustrun Medvig Gustafsson och dottern Sofia (1823). Här bor också pigan Malena (1804) och de två änkorna Anna Andersdotter (1763) och Kajsa Nilsdotter (1751).
1876
57 är nu skriva vid gården. 32 vuxna och 25 barn. 46 bor kring huvudbyggnaden och resterande 11 på de tre torpen (Stenbacken, Lill-Kjulsta och Bergstugan).
På gården bor ägarfamiljen Jonas Olof Åhmansson (1830), Augusta Wilhelmina Tideman (1835), Hilda (1855), Carl (1858), Ernst (1860) och Augustas syster mamsell Fredrika Tideman (1824). Pigorna Anna Pehrson (1852), Ulrika Olsson (1855), Anna Pettersson (1858) och Sofia (1859). Dessutom drängen August Skald (1862) och trädgårdsmästaren Carl Nilsson (1822) vars hustru och fyra barn vistas i Stockholm. Dessutom finns flera familjer. Fördrängen (en förman för de övriga drängarna) Per Petersson (1835) med hustrun Carolina Björklund (1838) och de fem barnen Augusta (1864), Johanna (1865), Clara (1865), Adolf (1671) och Carl (1874). Statardrängen Johan Löfqvist (1849), hustrun Johanna Ersdotter (1849) och de tre barnen Hulda (1872), Anna (1874) och Carl (1876). Statardrängen Anders Claesson (1831), hustrun Josefina Tant (1838), sonen Carl (1863), dottern Johanna (1866), sönerna Johan (1871) och Pehr (1875). Statardrängen Anders Andersson (1845), hustrun Anna Larsdotter (1844) och dottern Augusta (1875). Statardrängen Daniel Gustafsson (1840), hustrun Klara Ersdotter, dottern Klara (1867), dottern Johanna (1872) och sonen Karl (1875). Statardrängen Per Persson (1814), hans hushållerska Anna Persdotter (1829) och hennes son Anders Petersson (1863). Statardrängen Anders Karlsson (1827), hustrun Sofia Bergström (1833), barnen Klara (1862) och Johan (1866).Dagkarlen (hade inte fast anställning, utan avlönades per dag) Erik Karlsson (1809), hans hushållerska Erika Gustafsson (1846) och hennes son Carl (1868).
På Stenbacken bor soldaten Carl Sköld (1846) med hustrun Anna Andersson (1849), barnen Anna (1872) och Carl (1874). På Lill-Kjulsta bor torparen Carl Wahlberg (1838), hustrun Fredrika Jonsdotter (1839), fosterdottern Josefin (1865) och drängen Claes Jansson (1857). På Bergtorp bor f.d. soldaten Abraham Sköld (1817) med hustrun Johanna Persdotter (1817) och dottern Lovisa (1862).
1926
45 personer är nu skrivna på gården. 24 vuxna och 21 barn. 39 bor kring huvudbyggnaden och 6 i de två torpen (Stenbacken och Lill-Kjulsta).
Ägaren Emil Johansson (1872) och sonen Arne (1905). Där bor också tre syskonbarn med efternamnet Magnusson: lantbrukseleven Gustav (1905), bokhållaren Karl (1900) och husföreståndaren Lizzy (1899). Dessutom Emils syster Adele Johansson (1875) och tjänarinnan Ebba Eriksson (1900).
Fem andra familjen bor på gården. Kördräng/grovarbetare Karl Svartling (1884), hustrun Ebba Johansson (1893), hennes ”oäkta ” son Karl (1815), deras gemensamma barn Algot (1817), Ebba (1919), Gunhild (1923) och Karin (1924) samt Sven (1911) från tidigare äktenskap. Kördräng Johan Gustavsson (1904) med hustrun Signe Eriksson (1904). Fiskare Karl Mårtensson (1880), hustru Julia Fredriksson (1881), sonen Axel (1908) och dottern Karin (1924). Ladugårdskarl Edvard Andersson (1877), hustru Anna Björk (1882) sonen Nils (1903), dottern Elin (1904), sonen Erik (1909), dottern Signe (1911), sonen Gunnar (1914), dottern Alma (1920), dottern Anna (1923) och Elins ”oäkta” barn Jenny (1924). Kördräng Klas Nygren (1877), Eva Nylund (1880), med barnen Edvard (1903), Karl (1904) Astrid (1912), Ingeborg (1913), Nils (1917) och Rut (1921).
På Stenbacken bor torpare Ivar Gustavsson (1895), hustru Ester Karlsson (1900), hennes ”oäkta” son Gustav (1919) och deras gemensamma dotter Dagny (1921). På Lill-Kjulsta bor torpare Vilhelm Björklund (1895) med hushållerskan och systern Edit Björklund (1900).
1950
24 personer är nu skrivna på gården. 15 vuxna och 9 barn. 18 bor kring huvudbyggnaden och 6 vid torpet Lill-Kjulsta. Stenbacken är nu sommarstuga.
Ägarfamiljen Otterström: Rolf (1909), Helny (1908) och Gunilla (1940). Rättare Johan Einar Qvist (1923), med hustrun och biträdet Gunnel Anna Elisabeth (1927) och dottern Anja (1950). Här bor också lagårdsförman Karl Gustaf Larsson (1905), med hustru Margit Maria (1906) och sonen verkstadsskoleleven Bror Göran Gustaf Larsson (1933). Traktorskötaren Karl Gösta Andersson (1927), hustrun Gertrud Margareta (1930) och dottern Gunilla (1949). Chauffören Per Gustaf Ragnar Persson (1902), hustrun Aina Maria Katarina (1900) och sonen Lars Gustaf Alvar (1937). Dessutom bor änkan Agnes Matilda Fredriksson (1871) på gården.
På Lill-Kjulsta bor fortfarande torpare Vilhelm Björklund (1895) nu med hustrun Selma (1915) och de fyra i-barnen: Ingvar, Ingegerd, Irene och Ingrid.
2017
12 personer är skrivna på gården. 7 vuxna och 5 barn. Ingen bor på torpen, men två bor på det nybyggda Kalkungsbacken. Av de 12 arbetar bara två på gården. Till detta kommer inhyrd arbetskraft som bor på gården i perioder.
Analys
Så här förändrades boendeförhållandena på gården:
1826 1876 1926 1950 2017
Antal boende 41 57 45 24 12
– därav på torpen (%) 68 19 13 25 0
– därav barn (%) 37 44 47 38 42
Antal boende totalt på gården nådde sitt maximum vid 1876 och har sedan dess minskat successivt samtidigt som produktionen ökat. Detta som en följd av mekaniseringen av jordbruket. Andelen boende på torpen sjönk drastiskt på 1870-talet när dagsverketorpen upphörde. Andelen barn på gården har varit ganska konstant.
Befattningarna på gården har också ändats mycket under åren:
1826. Torpare. Tre pigor och en dräng på gården.
1926. Torpare. Bokhållare, husföreståndare, tjänarinna, tre kördrängar, fiskare, ladugårdskarl. Hustrurna till männen arbetar också på gården.
1950. Torpare. Rättare, ladugårdsförman, traktorskötare och chaufför. Hustrurna arbetar vanligen inte längre på gården.
Arbetsuppgifterna och därmed titlarna blir alltmer specialiserade.
Hur långt ifrån sin födelseort hade man kommit?
Här jämförs de som bodde på Kjulsta 1826 (25 personer, det saknas uppgift om en person) och 1926 (24 personer):
Födda 1826 1926
– Stigtomta 6 3
– Socknar nära, t.ex. Halla, Bettna, Vrena 9 6
– Övriga socknar inom Sörmland 8 4
– Utanför länet 2 11
Det syns här en klar trend att man flyttar längre ifrån födelseorten, även om en del av förklaringen finns i att ägarfamiljen 1926 kom från Östergötland och tog med sig en del släktingar och arbetare.
Viktiga personer för Kjulsta
Kiuli: Gårdens upphovsman och namngivare
Familjen Thavenius: Två gårdar blir en. Lång ägarperiod.
Familjen Forsman: Bygger ny mangårdsbyggnad och ny ekonomibyggnad. Avslutar till stor del systemet med torpare som bor på torp med torparkontrakt och gör dagsverken på gården. I stället byggdes statarlängor närmare gården och Höjden som arbetarbostad.
Arne Eriksson: Den som drivit gården under längst tid och gjort stora utökningar och moderniseringar av verksamheten.
Hallbosjön – fiske
Hallbosjön är en mycket grund sjö, vilket förstärktes vid sjösänkningen på 1850-talet. Sjön är grundast i den östra delen. Öster och söder om Eknäset, som ligger på Ekebys ägor, finns det inget djup över 3 meter. Fram till slutet av 1800-talet fanns det inga specialiserade fiskare i dessa trakter. Fisket var en integrerad del av gården. Detta syns på två sätt. Det finns mycket fiskeutrustning i böndernas bouppteckningar och yrkesbenämningen fiskare kommer inte förrän denna tid. På Kjulsta på fanns det tre fiskare mellan 1924 och 1932 som var verksamma under två år vardera. Den siste fiskaren, fram till slutet av 1932 hete Gustaf Hjalmar Karlsson (1888). Fisket har inte arrenderats ut under familjen Erikssons tid på gården.
Vid Hakholmen, ca 800 meter från Kjulstas strandängar, bedrevs notfiske den 25 februari varje år sedan slutet av 1500-talet. Det gick under benämningen Hakvarpet och var en stor folkfest med flera tusen åskådare. Regementsmusiken spelade och på isen fanns stånd uppsatta där det utskänktes mat, varma drycker och brännvin. På gårdarna runt om hölls festligheter i samband med fiskedagen. En normal fångst med i huvudsak braxen hade den enorma mängden på 18 000 kg. De stora inkomsterna gjorde att verksamheten togs i beslag som kronoegendom. Efter sjösänkningen i mitten på 1800-talet minskade fisktillgången i Hallbosjön och notfisket upphörde.
I mitten på 1700-talet benämndes den vik som går in längst i söder för Gropviken. Efter sjösänkningen fick den namnet Alstugeviken. Man kan tänka sig att det inte längre såg ut som en grop efter sjösänkningen. Udden åt öster kallades Näsudden och viken därefter för Giärdesviken och udden senare för Giärdesudden. Första ön hette Storholmen och är efter sjösänkningen inte längre en ö och heter följaktligen Storudden. Ön österut kallades Lillholmen. Storudden kallas också Minkudden. Här har det alltid funnits mycket mink. Greta Eriksson började med att sätta ut minkfällor här, en tradition som Bodil Eriksson tog över under 1970-talet.
Fornminnen
– Grav- och bostadsområde. Gravfält omfattande 210×15-60 m. Består av 2 rösen (10-11 m resp. 18 m i diameter och 0,7 resp. 1,4 m), 9 runda stensättningar (3-10 m i diameter och 0,2-0,45 m höga) och 1 skärvstenshög (4,5-5 m i diameter och 0,2-0,3 m hög). Datering: stenålder, bronsålder, järnålder. Placering: 1 km åt V på stora vägen från infarten vid Kjulsta och 100 åt N. Gränsar till Senestas gamla mark (nu Enes).
– Gravfält omfattande 120×60 m. Består av 8 högar (6-12 m i diameter och 0,6-1,5 m höga) och 27 runda stensättningar (4-8 m i diameter och 0,1-0,4 m höga). Datering: stenålder, bronsålder, järnålder. Placering: 1 km SSO från Kjulstas mangårdsbyggnad. Största delen ligger på Senestas gamla mark (nu Enes).
-Skärvstenshög, rund 7 m i diameter och 0,6 m hög. Datering: bronsålder. Placering: 200 m S om Bergstugan, 125 m VNV om Grindstugan. En skärvstenshög utgörs främst av eldsprängd sten, men också kol, sot, hushållssopor och föremål som verkar vara nedlagda som offer.
– Stensättning (grav). Vid 1958 års inventering var den 17 m i diameter och 1 m hög. Vid senare inventering var stensättningen borttagen. Datering: bronsålder, järnålder. Placering: 700 V om Kjulstas mangårdsbyggnad.
– Stensättning (grav) med 5 m i diameter och 0,2 m hög. Datering: bronsålder, järnålder. Placering: 100 m S om Bergstugan.
– Förvaringsanläggningar. 5 potatisgropar med 2,5-3 m i diameter 0,6-1,3 m djupa. Datering: järnålder, medeltid, nyare tid. Placering. 100 m S om Bergstugan. Syftet med potatisgroparna var att vinterförvara potatis. Man hade flera gropar för att inte behöva öppna upp för all potatis samtidigt.
Husgrunder räknas också som fornminnen, dessa behandlas under respektive torp. Närmare information om alla fornminnen finns på Riksantikvarieämbetets hemsida Fornsök.
Kvarstående frågor
Följande frågor har vi inte funnit svar på:
1. Vilka ägde Kjulsta under perioden 1300-talet till 1500-talet och under 1700-talet?
2. Namn på flera av de som bodde på gården under 1600- och 1700-talet. Namnen är svåra att läsa.
3. Det finns brev från Greve Lewenhaupt i Riksarkivet. Finns det några som handlar om Kjulsta?
4. Placering på olika byggnader. Var låg t.ex. smedjan och brännvinsbyggnaden som nämns i bouppteckning från 1841?
5. 25 augusti 1893 meddelar högsta domstolen sin dom i ett ärende mellan K. E. Anell, Hjulsbro och Arvid Ritzell, Kjulsta. Vad gällde domen och hur blev utslaget?
6. Byggdes mangårdsbyggnaden upp direkt efter branden 1888?
7. Finns några av de gränsmarkeringen som anges i lantmäteriförrättning från 1743 kvar?
8. I en lantmäteriförrättning från 1749 finns namngivet en ”grindstuga” vid den dåvarande gränsen mellan Kjulsta och Helgesta. Vad är det som åsyftas?
Källor
- Andrén, Elof. 1986. En Sörmlandsbygds historia.
- Andersson, Kent & Anderö, Henrik. 2007. Ordbok för släktforskare.
- Björksten. S.R. & Stenberg. D. 1947. Södermanland. I Sveriges städer och samhällen jämte landsbygd. Del 1.
- Bouppteckningar. http://www.svar.ra.se/
- Ericson Wolke, Lars. 2022. Svenska knektar.
- Eriksson, Peter & Wallerstedt, Sven & Bernardsson, Peter. Thavenius. En sörmländsk släkt med mytiskt ursprung. Släktforskarnas årsbok 2010.
- Frigivna straffarbetsfångar. http://www.svar.ra.se/
- Fornlämningar. http://www.raa.se/hitta-information/fornsok-fmis/
- Geologiska kartor. http://www.sgu.se/sgu/
- Janzon, Kaj. 2013. Det medeltida Sverige 2:3 Jönåkers härad och Nyköpingsstad. Riksarkivet.
- Hellberg, Lars. Kumlabygden: forntid – nutid – framtid 3. Ortnamn och äldre bebyggelse. 1967.
- Kyrkoarkiv. http://www.svar.ra.se/
- Lantmäteriverkets historiska kartor. http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/
- Lokalundersökningar. http://www.svar.ra.se/
- Mantalslängder 1642 – 1820. http://www.svar.ra.se/
- Ortnamnsregister.http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/
- Personhistorisk tidskrift
- Prisomräknare http://www.myntkabinettet.se/web/rakna_ut_penningvardet.aspx
- Rötter – Sveriges Släktforskarförbund. Anbytarforum och Faktabanken. http://www.genealogi.se
- Soldater i Sörmland. http://soldatregister.p10.se
- Svenska adelns ättartavlor
- Svenska ättartal
- Svenskt biografiskt lexikon
- Södermanlands läns kalender. Flera år. Södermanlands läns hushållningssällskap.
- Tidningsartiklar via kungliga bibliotekets digitala tidningstjänst. http://www.tidningar.kb.se
- Wikipedia.http://sv.wikipedia.org
Dessutom skriftligt och muntligt material från ägarfamiljerna Eriksson, Otterström och Johansson. Fotografier från Svenskt Porträttgalleri, Porträttgalleri från Södermanland och privata foton.