– ett torp vid Helgesta i Stigtomta
Namn
Namnet Fiskarstugan kan ge intrycket att detta är ett torp där det alltid bott fiskare och som tillkommit för att fiskare skall bo här. Så verkar dock inte vara fallet. Den första fiskaren kom hit 1913. Vid insjöarna i Sörmland tycks fiskare som renodlat yrke har tillkommit först mot slutet av 1800-talet. Innan dess var fiske något som var en bisyssla.
De som bodde på torpet var till stor del torpare. En möjlig förklaring till namnet är att torpet låg intill vattnet där de på gården som fiskade hade sina båtar och sin fiskeutrustning. Hakholmen, som har gett namn till det stora fisket Hakvarpet, ligger alldeles utanför. Det fanns således mycket gott om fisk i närheten, åtminstone fram till sjösänkningen (ca 2 meter) i mitten på 1800-talet.
1825 har torpet två namn, förutom Fiskarstugan även Näs. Näs, som anges först, syftar förmodligen att stugan ligger på ett näs. Detta var tydligare innan den sjösänkningen.
Ålder och hus
Torpet är från 1767, men förmodligen är det inte det bostadshus som byggdes då som finns kvar idag. 1825 fanns det en stugbyggnad bestående av stuga och förstuga med tak av halm och torv. Det fanns också en bod, ett fähus, en lada och ett svinhus. 1866 är det tre byggnader vid torpet. Kring sekelskiftet 1900 fanns det ett bostadshus och en ekonomibyggnad, förmodligen en lada som haft samma placering vid de tre tillfällena.
Bostadshuset verkar hela tiden ha haft samma placering som det har idag. Det är dock förmodligen ombyggt, kanske flera gånger.
Boende
Det är främst torpare som bott i torpet. Det är bara tre familjer som bott här längre tid är tio år. Från 1783 var det Carl Ersson (1752) med hustrun Sara Ersdotter (1750) och barnen Erik (1774) och Anna Lena (1787). Anna Lena dör sex år gammal av mässlingen. Sara dör 1802 av blodstörtning. 1806 står Carl som inhyse och sonen Erik har tagit över tillsammans med hustrun Beata Olofsdotter (1776). De har barnen Carl (1801), Anna Lena (1804), Sara Beata (1806) och Maja Stina (1810). Familjen bor kvar till 1820, då de flyttar till Hagstugan.
Nästa torpare är Per Andersson (1791) som bodde här från 1826 tillsammans med sin hustru Maja Andersdotter (1792), dottern Maja Stina (1823) som dör tre år gammal av bröstvärk, sonen Anders (1825), sonen Carl (1828) och den ofärdige sonen Gustav (1833). Per var torpare här i trettio år innan sonen Carl tar över. Per står då som f.d. torpare och ”överårig”. Anders har flyttat hemifrån och Carl gifter sig med Anna Stina 1856.
I början på 1860-talet händer det mycket något på torpet. Först dör Maja 1860 av frossa. Året efter flyttar Carl och Anna Stina till Eneby Hagstuga i närheten, där de står som inhyse. Varför byter de ner sig från torpare till inhyse? Den ofärdige Gustav arbetar som ambulerande skolmästare och låter bygga Sjövik (även kallat Gustavslund) vid Tiggesta, dit han flyttar 1865. Per bor kvar i Fiskarstugan fram till sin död 1867 och står då som inhyse.
I början på 1900-talet benämns inte de boende som torpare, utan som stalldräng eller arbetare. 1913 kommer den förste fiskaren hit med hustru och fem barn. Det är Karl Gustav (Pettersson) Lönnborg (1872). De stannar till 1917. Näste fiskare och den siste som bott permanent på torpet är Gustav Hjalmar Karlsson (1888), som tidigare varit fiskare vid näraliggande Kjulsta. Hans hustru heter Hilda Matilda Andersson (1880). De ha sönerna Stig Verner Gunnar (1916) och John Folke Edvin (1913). Den senare erkänner 1935 faderskap till tjänarinnan Elsa Margareta Gustavssons son, Folke Alvar. De tre flyttar tillsammans till gården Brink i närheten. Gustav Hjalmar och Hilda Matilda flyttar till Vrena 1947.
Under perioder har det även bott drängar och pigor på torpet.
Efter 1947 har torpet varit sommarstuga. Nu och sedan många år tillbaka är det Tomas Persson är varit hyresgäst. Torpet avstyckades från gården Helgesta 1977 i samband med ett arvskifte och ägs sedan dess av Mats Nordblom.
Djur
1880 fanns det 3 kor, 2 ungnöt och många höns på torpet. Detta är relativt mycket för ett torp. Det vanliga för torp vid den här tiden var att man hade en ko.
Skrivet av Claes Carneck inför en gökotta ordnad av Stigtomta hembygdsförening 30 maj 2019 på initiativ av Siv Nordblom.