Leksätter

Ålder och Namn

Torpet inte på lantmäterikartor 1703, men 1749. Den finns inte med i kyrkböckerna 1745. Bör således ha tillkommit mellan 1746 och 1749. Finns med i kyrkböcker från 1783 (det finns inga kyrkböcker mellan 1745 och 1783).

Namnet Leksätter är unikt och finns ingen annanstans i Sverige. första benämningen var Leksätterstugan. Stavningen varierar över tid mellan Leksäter och Leksätter. Efterleden -sätter betyder skogsäng.  Betydelsen av förleden lek är osäker. Det kan syfta på fåglars lek, som i Lekåsa, eller människors lek (dans). Leksätter blir då skogsängen där fåglar eller människor lekte. Förmodligen är ortsnamnet ett sekundärt bebyggelsenamn, vilket innebär att namnet fanns innan man byggde hus här. En kuriositet i sammanhanget är att fastigheten på elräkningarna från Vattenfall benämns Stora Leksätter.

Areal och avstyckning

1929 består jordbruksfastigheten Leksätter av 5.5 ha, varav 5 ha åker. Taxeringsvärdet var 6 200 kr. 1940 har åkerarealen sjunkit till 4.8 ha, medan taxeringsvärdet har stigit till 6 600 kr. 1954 utgörs Leksätter av 20 ha, varav 8.5 åker och 10.8 produktiv skogsmark. Taxeringsvärdet var 21 000 kr. I slutet av 1930-talet planeras en avstyckning av fastigheten på ca 20 ha och det finns gränsmarkering för detta vid Solstubacken (se under avsnittet Vägar). Varför denna avstyckning och försäljning inte blev av är oklart. Den första avstyckningen från Ene sker i stället 1955. Sedan sker ytterligare en avstyckning 1964. De två delar är tillsammans på ca 4 300 kvm. Säljare var Nils Johansson (1896), ägare till Ene. Fastighetsbeteckning Ene 4:14.

Odling

1918: 6 ha fördelade enligt följande: höstvete 0,40 ha, gav 423 kg; höstråg 0,50 ha, gav 213 kg; korn 0,15 ha, gav 414 kg; havre 2,20 ha, gav 1 050 kg; matärter 0,20 ha, gav 40 kg; säd till bete och grönfoder 0,20 ha; potatis 0,20 ha, gav 3 000 kg; foderfrukter 0,10 ha, gav 3 800 kg; odlad jord för höskörd 1,45 ha, gav 5 200 kg; och ren träda 0.60 ha. Leksätter verkar vara mera produktiv än Lomyra. Av arealen beskrevs 5 ha som lerjord och 1 ha som sandjord.

Djur

1836: 2 kor, 1 kalv, 2 får med lamm

1859: 1 mindre oxe, 1 tjur, 4 får

1891: 1 ko, 2 höns

1918: 2 oxar, 4 kor, 1 ungnöt, 1 kalv, 1 får, 1 lamm, 1 svin, 12 höns

Boende och ägare

1700-talet

1783 till 1789 bor torparen ? (1749) med hustrun ? (1754), dottern ? (1783) och sonen ? (1779), samt en pigan ? (1752) här.

Från 1789 heter torparen Pehr Nilsson (1731). Han har hustrun Brita Ersdotter (1736) och sönerna Lars (1769) och Nils (1772). Lars har också en dotter, Brita Cajsa (1787). Lars flyttar 1793 till Halla och dottern till Lunda. Nils är från 1797 gift med Catharina Olofsdotter (1770) och har med henne dottern Brita Catharina (1798) och sonen  Peter (1803). Familjen med sex medlemmar bor kvar till 1805, då de flyttar till Sjölund, som ligger 250 meter norrut.

1800-talet

1803 flyttar Pehr Andersson (1743) med hustrun Maria Ersdotter (1744) och sonen Erik (1789) in. Det är oklart om han börjar som dräng, men från 1806 är han i alla fall torpare. 1809 flyttar deras dotter Brita (1782) in. Det är oklart var hon bott innan. Brita flyttar till Halla 1813. Erik gifter sig med Ingrid Jonsdotter (1784) och får sonen Karl Erik (1814). Sedan kommer en period av glädje och sorg. 1816 föds Maja-Stina. Men året efter dör farfar Pehr, som nu står som inhyse och fattighjon, av lungsot (TBC). Inte nog med detta. Karl Erik dör året efter, bara fyra år gammal, av halsfluss.

Erik är nu den nye torparen och får tillsammans med hustrun Ingrid ytterligare fem barn: Erik (1820), Anna Brita (1822), Carl (1824) och tvillingarna Peter och Gustav (1827). Dopvittnen vid tvillingarnas dop var: bonden Peter Ersson med hustru i Tiggesta, torparen Anders Persson med hustru i Långmyran, sonen Fredrik Carlsson i Kjulsta Grindstuga, drängen Jan Andersson i Sjölund med dottern Anna Maja Larsdotter och pigan Anna Stina Ersdotter i Senesta. De betyder att många av gårdarna i närheten var representerade. Men glädjen var inte total. 1825 hade barnens farmor Maria Ersdotter dött av ålderdom, åttiofyra år gammal och 1827 dör Erik av bröstvärk, fyra år gammal. Året efter dör de båda tvillingarna, Peter av kikhosta och Gustaf av mässlingen. Under perioder har man också en dräng på torpet. 1820 har man på torpet ”mindre sidenpersedlar”, som räknas som lyx och innebär skatteplikt.

Ingrid dör 53 år gammal

Erik och Ingrid fortsätter sitt liv på gården, nu med tre barn, som blir två efter att Maja Stina flyttar 1832. 1836 dör Ingrid, som varit ständigt sängliggande, femtiotvå år gammal, av lungsot (TBC). Bouppteckningen visar på följande tillgångar ( 1 RB, Riksdaler Banco, motsvarar idag 123 kr enligt KPI och 4 180 kr enligt LI). Silver för 0:36 RB: 2 fingerringar och 1 örhänge. Koppar för 2:28 RB: bl.a. 1 flaska med lock. Tenn för 6:36 RB: bl.a. 3 fat, 1 stop. Smidda och gjutna järnsaker för 10:26 RB: bl.a. 2 grytor, 1 stekpanna, 1 strykjärn, 1 täljyxa, 2 sågar, 1 rasp. Husgeråd för 13:20 RB: bl.a. 1 väggur, 1 skänkskåp, 1 bord, 5 karmstolar, 1 hörnskåp, 1 soffa, 1 dricktunna, 2 ämbar, 1 par vävstolar, 2 lårar. Fiskeredskap för 4:4 RB: 1 gammalt nät, 1 norsnät, 1 ålredskap, 1 ökstock, 1 juster, 1 brännjärn ((för märkning av redskap)). Kör- och åkredskap för 4:8 RB: 1 vagn, 1 par kälkar, 2 årder, 1 gammal harv. Kreatur för 31:8 RB: 1 sto, 1 ko, 1 kalv 2 tackor med lamm. Den avlidnas kläder för 10 RB: bl.a. 1 svart klänning, 2 bomullsklänningar, 1 ylleklänning, 2 gamla tröjor, 2 lintyg, 1 fäll av lin, 4 sämre lintyg, 1 kudde. Diverse saker för 6 RB: bl.a. 1 ljusstake, 13 hyvlar, 5 huggjärn, 1 bössa, 1 ljuslykta, 2 par kardor, diverse pottor, 1 skottkärra, diverse böcker, 3 par bordsknivar, 2 slipstenar. Boets totala tillgångar var 88:34 RB. Skulderna var: begravningskostnader 8:32, direktör Stavström 20:20, Hennes nåd på Övervalinge 2, drängen Jonas i Kisäng 4, Erik Andersson i Senesta 3, till änkan i Haglund 2:32, bouppteckningsarvode 0:24, Fattigprocenten 5:6. Summa skulder 45:16 RB. Summa behållning 43:22 RB. Det motsvarar idag ca 5 400 kr enligt KPI och ca 200 000 kr enligt LI.

Carl flyttar till Lunda 1840, kommer tillbaka en tid, men flyttar slutgiltigt till Halla 1842. Nu är det bara Erik och dottern Anna Brita kvar på torpet. Hon dör, tjugoett år gammal, 1843 av vattensot och han dör, femtiosju år gammal, 1846 av sten. Han hade varit torpare på Leksätter i tjugoåtta år.

Edla dör 43 år gammal

Ny torpare från 1845 är Anders Persson (1825). Han gifter sig 27 november  1846 med Maja Stina Ersdotter (1816). 6 april året efter får de sonen Anders Gustav. Därefter kommer döttrarna Maria Lovisa (1850), Eva Christina (1854) och Edla Sofia (1858). Åtta månader efter att Maja Stina fött Edla Sofia, så dör hon av tärande sjukdom enbart fyrtiotre år gammal. Bouppteckningen visar följande, beloppen är i riksdaler riksmynt (där 1 idag motsvarar 65 kr enligt KPI och 1 967 kr enligt LI). Guld för 4: fingerring. Silver för 1:50: tumlare. Koppar för 4: 2 flaskor och 1 kaffekokare. Tenn för 3:50: 1 skål med lock och 1 stop. Diverse glas, porslin och stenkärl för 2. Järnsaker för 7: 1 större gryta, 1 mindre med lock, 3 kokpannor, 2 gjutna stekpannor, 1 eldtång, 1 grep, 2 långpannor. Lårar och laggkärl för 11:50: bl.a. 3 lårar, 3 kistor, 3 skrin, 1 hemkvarn, 2 1 vattentunna, 3 såar, 1 drickstunna, 1 par vävstolar med tillbehör, 1 hyvelbänk, 4 yxor och 1 hållhake. Kör och åkredskap för 7:75: 1 vagn, 1 par kälkar och 1 årder. Kreatur för 72: 1 mindre oxe, 1 tjur, 1 gumse och 23 tackor. Säng och linnekläder för 11: bl.a. 2 madrasser och 2 lakan. Den avlidnes kläder för 27. Diverse för 11. De totala tillgångarna var 194:50. Det fanns skulder på 207:28, bl.a. till herrgården på 74:16. Det innebär att boet visade en brist på 12:78 riksdaler riksmynt. Det motsvarar idag ca 8 000 kr enligt KPI och ca 25 000 kr enligt LI.

Anders är nu ensamstående far med fyra barn mellan 6 månader och elva år gamla. Dessutom saknar han tillgångar. Anders står några år senare som f.d. torpare, inhyse och lösdrivare. Vid drygt fyrtio års ålder står han som inhyse på socknen skriven tillsammans med döttrarna Eva Kristina och Edla Sofia. Dottern Maria Lovisa har samma år flyttat till Lunda och sonen Anders Gustaf året innan till Wik och senare till Senesta.

Gustav från Lomyra

Gustav Andersson (1824) är ny torpare från 1864. Han är född och uppvuxen på Lomyra och gift med den femton år äldre Anna Maria Persdotter (1809). De har sonen Anders Gustaf (1849). Man har en piga och en dräng för det mesta. En av drängarna heter Gustav Ludvig Sköld (1854) och kommer från soldattorpet Stenbacken i närheten. Sonen Anders Gustav flyttar till Sättersta 1882. 

1884 står Gustav som f.d. torpare och den nye torparen är Johan August Karlsson (1858). Han har gift sig på julafton 1882 med Anna Charlotta Hagström (1859). Redan sextonde mars året efter får de sonen Johan Arvid. Därefter får de barnen Karl Gustaf (1887) och Elin Victoria (1890). Den tidigare torparen Gustav och hans hustru Anna Maria bor kvar på torpet. Hon dör 1890, åttioett år gammal, utan angiven orsak. Gustav fortsätter att bo här, nu med änkan Kristina Persdotter (1826) som hushållerska. Gustav dör 1899 av bröstlidande, sjuttiofem år gammal. Året innan har Kristina flyttat. Även under denna tid finns det en dräng och en piga på torpet. 

Bouppteckningen efter Anna Maria visar på följande (där 1 kr idag motsvarar 64 kr enligt KPI och 988 kr enligt LI). Koppar för 12 kr (inklusive glas, porslin och diverse blecksaker): 1 kittel, 1 flaska, 1 bunke, 1 kokpanna och 1 kaffepanna. Husgeråd för 16:50: 1 väggur, 1 dragkista, 1 skänk, 1 säng, 1 soffa, 2 bord, 6 stolar och 1 spegel. Laggkärl för 15:25: 1 så, 4 ämbar, 1 stäva, 2 mjölvackar, 1 lår, 2 kistor, 1 skrin 1 kärra och 1 kälke. Järnsaker för 9:50: bl.a. 1 gryta, 1 panna, 2 stekpannor, 2 spadar, 2 yxor, 2 sågar, 6 par knivar och gafflar. Kreatur: 1 ko och 2 höns. De totala tillgångarna var på 124:25 kr. Det fanns inga skulder.

1900-talet

Johan August fortsätter som torpare tillsammans med hustru Anna Charlotta. Sönerna Johan Arvid och Karl Gustav flyttar 1902 respektive 1905. Dottern Elin Victoria flyttar 1909. Under en period har de en man med hustru som inhyse. De fortsätter att ha en dräng, men ingen piga. Johan August och Anna Charlotta har nu inga barn kvar hemma och flyttar själva till Goglunda 1912, där Anna Charlotta dör 1923 av gallsjukdom. Johan August flyttar 1929 till Lomyra (se ovan) och 1934 tillbaka till Leksätter. Då har han med sig hushållerskan Emma Carolina Johansson (1881).

Familjen Björklund

Ny torpare 1912 är Knut Anton Björklund (1886). Han var uppvuxen på näraliggande Lill-Kjulsta och hans moster Maria Charlotta (1848) bodde på Sjövik alldeles intill. Knut Anton var gift med Alma Vilhelmina Tunholm (1889). De har barnen Knut Gösta (1909), Greta Adelin Vilhelmina (1911), Bengt Evert (1913), Margit Linnéa (1916), John Valter (1918) och Sven  Åke (1920). Under en tid arbetar  Knut Antons bror Elmer Emanuel Björklund (1892) som dräng på Leksätter. Han hamnar senare på hospitalet i Nyköping med diagnosen sinnesslö.

Enligt uppgifter på baksidan av fotot är mannen vid dörren arrendatorn Anton Björklund, sittande fru Alma Björklund, född Tunholm, med barnen Gösta och Evert samt döttrarna Margit, gift Blom, och Adel (syftar förmodligen på Adelin), gift Gustafsson. Dessutom en okänd tant. 

Familjen Björklund flyttar 1922 till Kvalstret. Ny torpare mellan 1922 och 1926 är Knut Magnus Karlsson (1891) med hustru Augusta Lovisa Johansson (1896) och tre barn. 

Siste torparen

Leksätters sista torpare blev Axel Gotthard Fredriksson (1890). Han är gift med Elsa Charlotta Johansson (1893). De gifter sig 1919, men det verkar som om de då redan har två barn (markerade med f.ä.s., som förmodligen betyder före äktenskapet son) Erik Folke (1911) och Karl Bertil (1917). De får senare ytterligare fyra söner och en dotter; Axel Einar (1921), Axel Rune (1924), Axel Gunnar (1925), Sven Åke (1931) och Inger Elise (1927). Erik Folke flyttar 1932 och Karl Bertil 1934. Familjen kom till Leksätter från Lugnet i Halla, 2 km västerut. Axel Gotthard hade varit statardräng på gården Ekeby i Halla. Familjen flyttar 1942 till Fröberga i Ludgo. Folke var duktig cyklist. Rune jobbade på Senesta och hans fru hade korvkiosken vid sporthallen på öster i Nyköping.

Sommargäster

Efter 1942 verkar det som om det bara bodde sommargäster på Leksätter. Sommaren 1945 hyrde veterinär Ekegårds familj från Nyköping med dottern Kristina. De sista som hyrde Leksätter var familjen Edvin Åkerberg (1909) från Enstaberga, ägare till VVS-företaget Åkerberg & Son i Enstaberga senare i Jönåker. Hustrun hette Dagmar och barnen Barbro och Monica. De bodde här fram till 1955 och var erbjudna att köpa huset när det avstyckades, men tyckte att det var för dyrt. Pappa Edvin gillande inte heller att ha utedass. De var också erbjudna att köpa Sjölund i Halla får 14 000 kr av Einar Matton på Ekeby.

Första ägare efter avstyckningen 1955 var Bengt Brunner (1920). Han var civ.ing. och vägingenjör vid vägförvaltningen i Sörmland. Han är gift med Ulla Häggström (1924) och har barnen Göran och Margareta. De säljer sedan fastigheten 1963 till greveparet Stina (1916) och Fredrik (1909) Taube för 28 500 kr. Familjen, som även bestod av fyra söner, hade tidigare två motorbåtar, men efter att den andra (hette Fresita = Fredrik Stina Taube) gått på grund så ville Stina inte vara på sjön längre. När de var och tittade på Leksätter och tittade in genom fönstret, så sa hon ”Fredrik, det här vill jag ha”. Fredrik Taube var kommendör inom och expert på minmor och chef för Minbyrån inom Kungliga flottan. Han var kort och tjock, hon lång och smal. Sonen Johan var här mycket. Under många år ansåg de att det var höjden av lycka att inte ha elektricitet eller andra moderna bekvämligheter. Man hade gasolspis, fotogenlyktor, fotogendrivet kylskåp och värmeelement. Men när grannarna (Vedholm och Ekberg) skulle skaffa elektricitet så övertalade barnen föräldrarna att haka på. Man fick även rinnande vatten. Sonen Johan var under många år på Leksätter med sin familj och de var mycket besvikna när torpet såldes. Stina dog 1982 och Fredrik 1993.

1981 såldes torpet till Per och Elisabeth Lindeberg för 240 000 kr. De beskriver sin tid i Leksätter så här.

Det var i mitten av september 1981, som vi tillträdde Leksätter. Äppelträden bar så mycket frukt att grenarna hotade att knäckas och den första natten vaknade vi med ett ryck varje gång ett äpple dunsade i marken utanför de öppna fönstren. Under höstveckorna som följde blev skogen ner mot Yngaren full av Karljohansvamp, kantareller och taggsvamp. På den tiden hade vi ingen bil, så resorna från Stockholm och Nyköping fick göras med tåg, buss och taxi, i längden både dyrt och obekvämt. till Stigtomta och Nyköping tog vi oss på cykel för att handla.
Först sommaren därpå kunde vi bekanta oss med trädgården, torpet och Hallalandets vindlande stigar och vägar. En stor kattuggla bodde i ett vädringshål i ladan. tornseglarna häckade under takpannorna utanför våra fönster och tre gamla grävlingar dök punktligt upp i skymningen under det stora körsbärsträdet mitt i trädgården för att plocka i sig bären på marken, utan att bry sig om att vi stod helt nära och iakttog dem. Lärkan sjöng över fälten på våren när vi kom ner från stan, näktergalen hördes nerifrån sjön under ljusa försommarkvällar och efter regnet sjöng koltrasten i björkarnas toppar. Gälla skrik och morrningar nere i strandskogen lät som en uppgörelse på liv och död, innan vi insåg att det var rävungar som grälade utanför grytet. Harungar övade springstart på gräsmattan och dåsade efteråt under rabarberbladen. Ormvråksparet seglade pipande högt över åkrarna i sällskap med årsungen.

Under de mer än trettio år som gått har landskapet förändrats. Där det förut fanns högstammig skog breder nu åkermark ut sig eller täta slybestånd och ungskog efter de ofta hårdhänta avverkningarna. Älg och rådjur ser vi numera inte lika ofta. I stället har vildsvinen gjort sig hemmastadda i trakten och både i Jönåker och Stigtomta ha man sett skygga vargar på nära håll. Soliga höstmorgnar betar hundratals tranor på det gulbruna fältet mellan Leksätter och Sjölund. Svarta skarvar patrullerar en och en eller i rote mellan Yngaren och Hallbosjön. 

Elisabeth Lindeberg gick först igenom Konstfackskolans utbildning i dekorativ målning. Hon deltog flera år i rad i Nationalmuseums årliga tecknarutställning och har senare också haft akvareller med på Läkarstämmans återkommande konstutställningar. I stället för att följa sin huvudlärares uppmaning att söka in på Konstakademin, bestämde hon sig för att komplettera sin tidigare utbildning och söka in på läkarlinjen vid Karolinska Institutet. Som läkare erhöll hon först specialistkompetens i rättsmedicin, där hon bl.a. deltog i internordiskt forskningssamarbete kring plötslig spädbarnsdöd (SIDS) Därefter skaffade hon sig specialistkompetens inom allmänpsykiatri och arbetade sedan i den rollen fram till sin pensionering. Elisabeth avled 2020.

Per Lindeberg är journalist och författare. Miljöfrågor och forskningsinformation var under flera år hans huvudinriktning. Ett stipendium från Brottsförebyggande rådet i mitten på 90-talet väckte hans intresse för rättsjournalistik och resulterade bl. a. i två uppmärksammade böcker om en svensk rättsskandal, det s.k. da Costafallet.

2000-talet

Sommaren 2021 säljer Per Lindeberg torpet till Andreas Nyström och Munir Wanda.

Byggnader

Det ursprungliga torpet är gammalt och består av kök och ett rum. I köket har gamla vedspisen, som var söndereldad, bytts mot en ny liknande modell och i rummet en murad spis. Någon gång på 1940-talet gjordes torpet om till sommarstuga, varvid den gamla intilligganse visthusboden kom att innehålla två sovrum som senare fick inbyggda sängar som byggts av Bengt Brunner. Under perioden 1955-65 byggde Bengt också glasverandan som sammanbinder de båda husen. Vid denna tid byggdes också en farstukvist till det mindre huset och ett fönster mot vägen. Torpet hade en farstukvist, som var i dåligt skick och ersattes av en något större plus ny dörr och ett smalt fönster intill dörren i början på 2000-talet. Gårdshuset fick en farstu kring 2008.

Ladugården är också gammal. Där finns fem koplatser och plats för en häst. Hästplatsen användes som bar av familjen Taube och kallades ”The Ta` Inn” (Ta för Taube). Byggnaden kortades med ca fem meter på 1980-talet. Till huset hör en gammal jordkällare. Ett lusthus tillkom 2001sedan en byggnad för förråd, svinhus och utedass rivits.. Ett särskilt litet hus för bastu och dusch byggdes 1992. Sedan 1981 har alla tak lagts om. Det finns en borrad brunn.