– en gård och ett torp vid Yngaren i Stigtomta socken
Inledning
Denna lilla skrift har tagits fram till ett besök vid Tiggesta och Sjövik i Stigtomta Hembygdsförenings regi 30 juli 2016. Underlaget är hämtat från husförhörslängder, mantalslängder, krigsarkivet, ortnamnsregistret, fornsök, lokalundersökningar, boken Gods och gårdar, en skrift om gården Drögsta, Kungliga Södermanlands regementes historia, m.m. Uppgifter har lämnats av bl.a. Susanne Åkerman, Jöns Hillborn, Gudrun Johansson, Siv Nordblom och Arne Larsson. Kartor från Lantmäteriverket.
Tiggesta
De första uppgifterna om gården är från 1384 (omkring) då det talas om en Tyrgils i Tixtom som var vittne vid häradstinget. 1398 var Håkan och Lars, båda från Tiggesta vittne vid tinget och 1423 omnämns Sifwardh i samma uppgift i Jönåkers häradsting. Under årens lopp har gårdens namn varierat lite. Det är inte förrän på 1930-talet som den nuvarande stavningen fått helt genomslag. Tiggesta är ett ganska unikt namn med oklar betydelse. I ortnamnsregistret finns ingen annan plats med namnet Tiggesta. Ticksta finns på en annan plats, en gård i Rö socken i Stockholms län, med uppgifter från 1595.
Följande stavningar har funnits genom åren (med angivande av källa):
1384 Tixtom Jönåkers häradsting
1398 Tixtum Jönåkers häradsting
1423 Thikxstom Jönåkers häradsting
1642 Tigsta Mantalslängd
1693 Tickstad Lantmäteriförrättning
1726 Tiggsta Husförhörslängder
1806 Tiggestad Lantmäteriförrättning
1855 Ticksta Bouppteckning
1863 Tiggsta Lantmäteriförrättning
1873 Tiggesta Bouppteckning
1877 Tiggesta Generalstabskarta
1900 Tiggesta Häradsekonomisk karta
1905 Tiggesta Lantmäteriförrättning
1911 Ticksta Husförhörslängder
1921 Ticksta Husförhörslängder
1930 Tiggesta Husförhörslängder
Det verkar som om kyrkan via husförhörslängderna var sist att anamma den nya stavningen, medan staten med sina myndigheter var snabbare.
1300- och 1400-talet
Ett antal män från gården är vittne vid häradsrätten: Tyrgils ca 1284, Håkan 1398, Lars 1409 och Sigvard 1423.
1500-talet
I mitten på 1500-talet ett kyrkohemman som låg under Tå rättardöme (utanför Nyköping) med 4 öresland, vilket motsvarar 5 ½ ha. Gården sår då 6 spann (ca 300 liter) korn och råg, har äng till 12 lass hö, fiskevatten till nödtorften samt lite skog och mulbete. Det räntar 0:2 avradspn (dvs. 3 öre penningar), ½:0 gengärdspn (dvs. 4 öre penningar), 6 spann korn, ½ pund smör, 6 dagsverken och fodring.
1600-talet
1639 ägs Tiggesta av kronan, men säljs detta år till Silverpatron på Helgesta, som också ägde flera andra gårdar i trakten, Senesta, Kjulsta, Eneby och Skåra. Tiggesta ärvdes senare av hans svägerska fru Kerstin Tuvesdotter Hökenflycht. Hon sålde gården 1657, tillsammans med några andra gårdar, till Schering Rosenhane på Helgesta. Han var landshövding, ambassadöri Paris, riksråd, friherre av Ikalaborg och rikskansler. Schering Rosenhane avled 1663 på sin ärvda egendom Torps Säteri i Södermanland, där han också var född.
Ingen av dessa personer bodde på Tiggesta. 1642 bodde däremot en Lars i Tigsta på gården tillsammans med hustrun och en piga. Någon gång före slutet av 1600-talet när Tiggsta blev militiebostad måste ägandet av ha gått tillbaka till kronan. Det finns en osäker uppgift om att gården på 1600-talet skulle ha hetat Pielestad.
I slutet av 1600-talet bodde en skalmejablåsare på Tiggesta som hette Göran Giers. Han var gift med Catharine Jonsdotter Håse. De fick sonen Erik 1697. Erik gifte sig med 1725 med Eva Amalia Palbritzki. Det ansågs från släkten Palbritxkis, som ägde Julita, vara ett nergifte, vilket gjorde att de kära tu fick fly till Norge. Erik dog i Örebro 1772. Pappa Göran stupade vid slaget i Fraustadt i Polen tredje februari 1706, vilket annars räknas som en av de största svenska segrarna under stora nordiska kriget 1700-1721. Svenska armen utgjordes av 9 400 man, varav 800 kom från Södermanlands regemente, medan motståndarna (sachsisk-rysk-polsk-litauisk) hade 20 000 man. Trots denna ojämna numerär stupade bara 424 svenskar mot motståndarnas 7 377.
1700-talet
Från 1728 (minst) till åtminstone 1768 bodde bonden Jöns/Jonas Björkman på Tiggesta med hustrun Maria. Under första halvan av 1700-talet bor också Clemens Lilliegren, hans hustru Margareta Samuelsdotter och sonen Lars här. Det är möjligt att Clemens är militärmusiker.
Från 1771 och till 1780 bodde valthornisten Erik Blomberg här. Från 1780 till 1783 musikanten Jens/Lars Blomberg (1752) tillsammans med hustrun Greta Christina Bolin. Hon dör 4 april 1782. Bouppteckningen visar följande saker där värdet anges i Riksdaler Specie (1 Specie motsvarar idag 371 kr enligt KPI och 9747 kr enligt löneprisindex, LI): 4 kopparföremål 0.44, 8 tennföremål 3.80, 7 metallföremål 0.54, 29 järnföremål 2.28, 13 kör- och åkredskap 4.38, 7 glas- och porslinsföremål 0.25, 5 böcker (bl.a. bibeln och Gullivers resor) 0.41, sängkläder 4.2, 11 kvinnokläder 5.0, 3 linkläder 2.32, 38 husgerådssaker 5.16, 25 laggkärl (runda eller ovala behållare som består av stående sammanfogade stavar, s.k. laggar) 1.21, 4 fiskeredskap 2.1 och 7 kreatur (1 tjur, 1 ko, 2 får, 1 galt, 1 sugga och 1 ?) 9.16. De totala tillgångarna var värda 43.36 specie. Skulderna var dock på hela 103.12, bl.a. till mjölnaren i Åkfors, en dräng och musikanten Jonas Blomberg. De fanns således en brist på 59.27 specie, vilket 2016 motsvarar 21 889 kr enligt KPI och 575 073 kr enligt LI.
Från 1784 bodde bonden Rutger Jonsson (1747), hustrun Cherstin Olofsdotter (1745) och dottern Anna här. 1791 flyttar Annas man Jonas Ragvaldsson (1768) hit. Han och Anna får fem barn; Pehr, Maja Stina, Jonas, Gustaf och Peter. Från 1806 är det Jonas och Anna som tar över gården och Pehr och Cherstin blir kvar som inhyse. Under hela denna tid finns det också några drängar och pigor på gården.
1800-talets första hälft
1840(?) Tar bonden Carl Nilsson (1806) och hans hustru Cajsa Lena Svensdotter (1812) över gården. Jonas och Anna bor kvar som inhyse. Jonas dör av ålderdom 1844, sjuttiosex är gammal. Carl och Cajsa Lena får först nio barn: Hilda, Carl, Clara, Claes (dör av okänd sjukdom när han är sex år), Anna Sofia (dör av okänd sjukdom när hon är ett år), Johan, Axel och tvillingarna Anders och Eva (som dör av svaghet bara några år efter födelsen). Fyra av barnen dör inom loppet av fem år. 1848 föds en son till som även han får namnet Clas. Trettionde januari 1855 dör Carl fyrtionio år gammal. Cajsa Lena är gravid i tredje månaden. Bouppteckningen visar på följande tillgångar (angivna i RB= Riksdaler banco, 1 RB 1855 motsvarar ca 90 kr 2016 enligt KPI). Silver, bl.a. 6 matskedar, för 16 RB. Koppar, bl.a. 3 kokpannor, för 28 RB. Tenn, bl.a. 1 drickstop, för 4 RB. Blecksaker, bl.a. 1 brödkorg, för 2 RB. Glas och porslin, bl.a. 2 brännvinsflaskor, för 6 RB. Järnsaker, bl.a. 3 gjutna stekpannor, för 9 RB. Husgeråd, bl.a. 1 väggur, 1 bättre soffa, 2 sämre soffor, 2 drickstunnor, 1 köttina, för 42 RB. Slöjd- och smedjesaker, bl.a. 3 liar, div. sämre liar, 1 flåhacka, 1 hyvelbänk, för 20 RB. Kör- och åkredskap, bl.a. 2 kärror med säten, 3 oxvagnar, 1 släde, för 74 RB. Kreatur, 4 oxar, 1 stut (yngre oxe), 5 kor, 1 kviga, tackor, 1 sugga, 1 galt, för 310 RB. Diverse, bl.a. 1 sädesharpa (maskin för rensning och sortering av frön och säd), 1 besman, 2 vävstolar, 1 spinnrock, för 26 RB. Säng och linnekläder, bl.a. 1 fjäderbolster, för 18 RB. Den avlidnes kläder, bl.a. 1 blå kapprock, 1 skinnkappa, 1 klädd päls, 10 västar, 5 par stövlar, för 60 RB. Till detta kommer värdet av säd (70 RB) och utlånade pengar (66 RB). Boets totals tillgångar, efter att man dragit av för skulderna på 61 RB, blev 693 RB. Detta motsvarar ett värde idag på ca 60 000 kr enligt KPI. Skulle man i stället utgå ifrån löneindex skulle det motsvara nästan 2 mkr.
1800-talets andra hälft
1856 bor Cajsa Lena kvar med sina fem söner som är mellan ett och tretton år gamla. De två döttrarna har flyttat hemifrån. 1861 är dottern Clara (1836) tillbaka, nu med sin man Jonas Erik Andersson (1833), som står som brukare. Cajsa Lena bor kvar medan hennes söner successivt flyttar. Clara och Jonas får sju barn; Clara, Erica, Carl (dör efter två år av bröstsjukdom), tvillingarna Ida och Edla, samt tvillingarna Alfred och Albert. Clara dör 1873, trettiosex år gammal av maginflammation. Bouppteckningen visar att det skett vissa förändringar i kreatursuppsättningen sedan 1855. Det finns nu sju stutar men inga oxar. De har en häst (ett sto), fyra kor, fyra kalvar, en kviga, nio får, tre svin och tre höns. Jonas är nu ensamstående pappa med sex barn. Jonas svärmor, Cajsa Lena, dör av slag åtta månader efter dotterns bortgång. Jonas mamma, Maria Kristina Persdotter, som numera också bor på gården dör året efter, nittiofyra år gammal. Nästan tre år efter Claras död gifter sig Jonas med den tjugotre år yngre Hedda Sofia Andersdotter från närliggande Goglunda. Han är fyrtiotvå och hon nitton (lika gammal som Jonas äldsta barn). De får sönerna Gustaf och Karl. Det rådde ett gott förhållande mellan barnen och styvmodern. Hon brevväxlade kontinuerligt med dem efter att de flyttat till Amerika.
Jonas beskrivs som en klok, sparsam och arbetssam man. Han åtnjöt stort förtroende från folk i trakten och anlitades som ”veterinär” av gårdarna i bygden och som uppköpare av oxar på kreatursmarknaden i Skänninge åt de stora herrgårdarna. Taxeringsvärdet för gården var 1876 10 000 kr, vilket idag motsvarar 541 652 kr enligt KPI och 10 663 463 kr enligt LI. Arrendeavgiften var mellan 1889 och 1909 (man hade tjugoåriga arrendekontrakt) 370 kr/år, vilket idag motsvarar 24 600 kr enligt KPI och 353 112 kr enligt LI.
Båda tvillingparen flyttar till Nordamerika. Ida flyttar först 1884, tjugo år gammal. Hennes tvillingsyster Edla utbildar sig först till småskollärarinna och flyttar sju år senare. Tvillingbröderna Alfred och Albert flyttar till Nordamerika samtidigt, 1890, tjugotre år gamla. Kanske blev de två tvillingparen inspirerade till flytten av drängen Gustav Rundqvist (1845) som arbetade på gården och som emigrerade till Amerika 1869. Det finns en uppgift att även tvillingparens äldre syster Erika flyttade till Amerika. Alla barnen kom och hälsade på i Sverige kring 1910.
1900-talet
1900 dör Jonas älsklingsson Karl, som skulle ta över gården, av difteri aderton är gammal. Ungefär samtidigt tar den fyra år äldre brodern Gustaf (1878) över arrendet och pappa Jonas står nu som f.d. arrendator. Gustaf gifte sig med Kristina Elise Ljungström (1878), som hade kommit till gården som jungfru, och får barnen Ellen och Erik. Gustaf fick lära sig att arbeta hårt. Han har berättat att han, endast halvvuxen, kunde få gå upp mitt i natten under den mörka årstiden och ensam köra sädlass till kvarnen för malning. Han var teknisk begåvad och det var meningen att han skulle gå på Karlskoga praktiska skola och bli ingenjör. Men efter broderns död måste han ägna sig åt lantbruk. Han var musikalisk, lärde sig spela fiol och var spelman vid ungdomens danser på lördagskvällarna. De flyttar1906 tillsammans med Gustafs föräldrar till gården Drögsta (på norra sidan av Hallbosjön), som de köpt.
Gården blir privat
1906 säljer staten det tidigare militiebostället till Axel Jakobsson, som sedan tidigare äger gården Ekeby i Halla (fem km väster om Tiggesta). Axel Jakobsson äger bara Tiggesta i fem år. Gården byter sedan ägare ganska ofta. Göran Andersson (1872) med hustrun Maria Nyberg (1876) med åtta barn är ägare 1911 – 1913. De är födda i Bergshammar, kommer närmast därifrån och återvänder också dit. Gustav Selander (1870) med hustrun Charlotta Ljungberg (1872) från 1913 till 1919 tillsammans med tre egna barn och en fosterdotter. De kommer från Tystberga.
1919 till 1924 ägs gården av byggmästaren Oskar Fredrik Reuterwall (1860) och hustrun Emmy Engström (1876). De har fyra barn; Stig (1906), Ingrid (1907), Oskar (1909) och Rolf (1911). Rolf ägde senare Björkeberga i Halla tillsammans med hustrun Lissi. Barnen gick inte i skolan utan hade informator tillsammans med barnen Olrog på Helgesta. Vid denna tid fanns det också en trädgårdsmästare på Tiggesta. Oskar Fredrik säter igång flera byggprojekt. Han bygger den nya mangårdsbyggnaden, rättarbostaden, nytt magasin och utbyggnad av ett magasin. Hans byggnationer, blir enligt uppgift dyra och leder till att familjen måste lämna gården.
I början på 1900-talet var det både stor omsättning bland ägarfamiljerna, rättare- eller arrendatorfamiljerna, förutom att det som vanligt var stor omsättning av arbetare på gården. För att få en bild av det totala antalet boende på gården kan man titta på vilka som bodde där vid årsskiftet 1921/22. Förutom ägarfamiljer Reuterwall bodde här rättarfamiljen Svensson, med pappa Johan Ferdinand (1884), hustrun Elvira Johanna f. Karlsson (1889), barnen Herbert (1909), Maria (1910), Karl (1912) och Sara (1915). Det innebär att det vid denna tidpunkt fanns åtta barn mellan sex och femton år på gården. Dessutom fanns tre tjänarinnor: Ava Maria Olsson 19 år, Signe Linnea Gustavsson 17 år och Gunhild Sofia Andersson 21 år. Slutligen fanns också en dräng, Ernst Sigrid Erikson, 19 år.
1925 till 1935 ägs gården av den norske grosshandlaren Wilhelm Johansson (1869) tillsammans med hustrun Jorgine Bonnivie (1869) och dottern Margit (1912). Hustrun dör av tbc 17 december 1934. Fyra månader senare flyttar Wilhelm och dottern till Stockholm. De var de senaste ägarna som bodde året runt på gården.
Mellan 1935 och 1957 ägs Tiggesta av civilingenjör Ernst Roesler (vars mamma kom från Tyskland) och hustrun Brita. De är katoliker och under flera somrar i mitten på 1940-talet har de italienska präster som bor i skalmejabostaden. Dessa bor i det ena rummet och har andakt varje dag i det andra rummet, där man ställt in ett altare. Ernst dör 1947. Från 1957 tar familjen Pontin (Birgit och Magnus samt barnen Jan, Agneta och Eva) över gården. De gör en omfattande ombyggnad av mangårdsbyggnaden. De är ägare fram till 1982 då civilingenjör Iwan Åkerman köper den tillsammans med hustrun Ellen. Då sker det också en avstyckning av marken kring husen som säljs först till lantbruksnämnden och sedan till närliggande gården Ene. Iwans dotter Susanne Åkerman tog över 2010.
Rättare och arrendatorer
Från 1600-talet och fram till 1906 ägdes Tiggesta av kronan och gården brukades av en arrendator, se mera om detta ovan. Från 1906 till 1982, då marken runt gården såldes till Ene, har de privata ägarna antingen haft rättare eller arrendatorer som skött själva gården. En rättare är en förman på gården och avlönas av ägaren, medan en arrendator betalar ett arrende och själv står för gårdens kostnader och intäkter. Axel Jakobsson hade 1909-1910 Gustaf Adolf Karlsson som rättare. Han bodde på gården med hustru och fem barn. De kommande två ägarna Andersson och Selander driver själva gården utan varken rätare eller arrendatorer. När Reuterwall köper gården 1919 stannar Selander kvar ett år som rättare. Därefter blir Johan Ferdinand Svensson rättare mellan 1920 och 1922. Han har hustru och tre barn. De kommer från Vadsbro, vilket även Reuterwalls gjorde. Johan Ferdinand står där som byggnadsarbetare/arbetskarl, kanske jobbade han åt Reuterwall, som var byggmästare. Familjen Svensson flyttar dock tillbaka till Vadsbro och Erik August Johansson tar över som rätare fram till slutet av 1925. Därmed är rättartiden över och gården kommer framöver att drivas av en arrendator. Den första blir Erik Anton Eriksson med hustru, vilka arrenderar under två år. Han ersätts av Knut Valfrid Vestberg med hustru. De som stannar ett år. Från 1928 kommer en ny arrendatorfamilj, som kommer att driva gården ända till 1982, då arrendet upphör och Ene tar över marken. Det är Elin Larsson f. Jonsson (1879), som flyttar dit med sina fem barn från Husby-Oppunda. Hon blev änka redan 1914. Vid Tiggesta står hon i husförhörslängderna först utan titel och sedan som f.d. arrendator. Elin har följande barn: Simon (1900), Anna (1901), Birger (1904), Samuel (1906) och Rut (1915). Efter mamman tar först Simon över som arrendator. Från 1932 till 1936 tar de andra bröderna, Birger och Samuel, över arrendet. Från 1936 har Birger arrendet själv. Han är gift med Karin och de har barnen Gudrun och Arne. Karin dör 1958, Gudrun flyttar hemifrån på 60-talet, men Arne stannar kvar och hjälper pappa att driva gården ända till 1982. Nu bor Kerstin Sabelsson i rättarbostaden.
Gårdens storlek, odlingar och djur
Gården har hela tiden (åtminstone sedan 1600-talet) varit på ½ mantal. 1863 görs en lantmäteriförrättning, där det talas om piparbostället Tiggesta, för att bedöma vilka vinster gården gjort genom sänkningen av Yngaren. Resultatet blev en landvinning på 4.5 ha. För att betala detta får Sjöföreningen, som ansvarade för sjösänkningen, 1.0 ha vid Sjövik.
1918 omfattade den 53 ha, varav 28,5 var skog. Det odlades då mest havre och 0,35 ha användes till potatisodling vilket gav 3 535 kg. Höstvete gav 225 kg, höstråg 735 kg, korn 385 kg, havre 6250 kg, blandsäd 2350 kg, foderrotfrukter 8000 kg, och odlad mark för höskörd gav 12000 kg. Vid denna tid hade gården fyra hästar (en valack, två ston och ett föl), nio kor och en ungnöt, fem baggar och åtta lamm, tre grisar och trettiotvå höns. På fyrtiotalet hade gården fyra hästar, tio kor, tre ungdjur, en tjur, fyra svin och tjugofem höns. Medelmjölkmängd 3 171 kg.
Vilka djur man har haft på gården har skiftat genom åren:
1782 1855 1873 1918 ca1945 ca1980
Tjurar 1 – – – 1 –
Oxar – 4 – – – –
Stutar (yngre oxe) – 1 7 – – –
Hästar – – 1 4 4 –
Kor 1 5 4 9 10 16
Kvigor (ungdjur) – 1 1 1 3 6
Kalvar – – 4 – – 2
Får (inkl. lamm) 2 4 9 13 – –
Grisar 2 2 3 3 4 –
Höns – – 3 32 25 30
Några saker är intressant att notera:
– Oxarna ersattes i slutet av 1800-talet av hästar, som i sin tur ersattes av traktorer
– Den höga andelen stutar 1873 beror förmodligen på den dåvarande arrendatorn Jonas Erik Anderssons stora intresse och kunskap om oxar,
– Antalet kor har ökat regelbundet
– Antalet grisar har varit ganska konstant utom på slutet
– Fåren försvann helt på 1940-talet
– Hönsen tillkom ganska sent
Lantmäteriförrättningar – byggnader
1693 gjorde lantmäteriet en geometrisk mätning av gården. Syftet kan ha varit att det skulle antas som ett infanteriboställe. 1806 gjordes en ny lantmäteriförrättning. Gården beskrivs då som ett hautboistboställe. Det finns en kryddtäppa och en humlegård. 1886 görs en ny ägomätning, av det indragna militiebostället, inför att gården ”ånyo” skall utarrenderas. 1905 gjordes en lantmäteriförrättning, förmodligen kopplat till att staten skulle sälja gården.
En sammanställning av gårdens olika byggnader finns ovan (observera att avstånden från bostadshus till ekonomibyggnaderna inte stämmer i bilagan och att bostadshus är markerade med kryss). Från den framkommer följande:
1806
– Ett bostadshus. Det är skalmejabostaden, som fortfarande finns kvar idag. Den verkar ha haft samma storlek som idag.
– En ekonomibyggnad, som ligger nära bostadshuset. Finns inte idag.
– Tre ekonomibyggnader som ligger som ett uppochnedvänt U (sett från sjön), där de flesta ekonomibyggnaderna ligger nu. Det är osäkert om någon av dessa byggnader finns kvar idag, möjligen den översta.
1886
– Två bostadshus. Förutom skalmejabostaden finns ett mindre bostadshus strax nordost om skalmejabostaden.
– Ett mindre hönshus som ligger nära bostadshusen, men nu med ena kortsidan mot skalmejabostaden. Det är förmodligen denna byggnad som finns kvar idag. Det var en rödfärgad bod med tre avdelningar och tegeltak. Den var ombyggd efter 1868.
– Tre ekonomibyggnader, som ligger som ett uppochnedvänt U, där de flesta ekonomibyggnaderna ligger nu.
* En loge med två golv och tak av halm. 22,7 meter lång, 9,2 meter bred och 3,6 meter hög. Ombyggd efter 1868.
*Rödfärgat stall, fähus, redskapshus, fårhus, foderlada och skulle över. 23,2 meter lång, 8,9 meter bred och 3,6 meter hög. Nybyggt efter 1868.
* Rödfärgat svinhus av timmer. Tak av spån, på bräde och läkt. 5,2 meter lång, 5,9 meter bred och 2,4 meter hög. Ombyggt efter 1868. Det är förmodligen detta hus som finns kvar, men utökat, som den norra ekonomibyggnaden.
– Ett båthus nere vid sjön.
1905
Samma hus som 1886, med två undantag. Det mindre bostadshuset är rivet och ett nytt byggt väster om skalmejabostaden. Detta rödfärgade hus byggdes 1890 och var 11,28 meter långt, 8,31 meter brett och 3,73 meter högt. Det byggdes av nytt timmer på kilad sten, med tak av tegel på brädor. Nedre botten har en förstuga, sal, två kammare och kök. Det finns ett vindsrum och en liten källare under förstugegolvet. Kostnaden var 1 604:50 kr, vilket idag motsvarar 104 863 kr enligt KPI och 1 496 617 kr enligt löneindex.
1921 – 2016
– Två hus är till stor del intakta jämfört med 1905:
* Skalmejabostaden, 15.55 x 5.80 meter. Det kan ha varit grästak tidigare med tanke på den svaga lutningen av taket. Det lilla köket som ligger mellan de två stora rummen har renoverats 1957, då också ett VC tillkom. Det östra rummet har två vackra inbyggda sängar med skåp för sängkläder på ena kortsidan. I det östra rummet har en dörr sats igen mellan rummet och köket. Båda rummen har mycket vackra och stora öppna spisar, där den ena har en horisontell öppning och den andra en vertikal. Det västra rummet kan ha tillkommit efter det östra, men i så fall förmodligen på 1600- talet. Detta med tanke på att innertaket har annorlunda utformning och att de öppna spisarna ser olika ut.
* Hönshuset intill Skalmejabostaden, 10,20 x 5,30 meter
– Tre hus tillkom mellan 1918 och 1921 under Oskar Fredrik Reuterwalls tid:
* Mangårdsbyggnad i trä i tre våningar på 17,35 x 8,90, med delvis utgrävd källare. Den totala boendeytan bör vara ca 300 kvm. Huset byggdes delvis på platsen för det bostadshus som byggdes 1890. Huset beskrevs som ett Corp de Logi och är ritat av arkitekten Axel Viktor Forsberg (1871-1937). Han har bl.a. ritat Ulricehamns pampiga sanatorium (som tyvärr är rivet nu), villor i Djursholm, Äppelviken och Gävle. En del villor hade blandade stildrag av nationalromantik och jugend.
o Källaren: stort badrum, slöjdrum och källare.
o Bottenvåningen från öster:
’mot gården: herrum, hall med trappa och fina trädetaljer i
jugendstil, serveringsrum och kök
’ mot vattnet: vardagsrum, matsal med speciell öppen spis och en inglasad
altan och jungfrukammare med ingång från köket.
o Övre våningen från öster:
’ mot gården: herrns sovrum, hall och trappor, sovrum
’ mot vattnet: fruns sovrum, sovrum med balkong, sovrum
o Vind: två sovrum och en stor öppen yta däremellan
Huset har nu en gråvit färg på ytterväggarna och en grå färg på knutar och dörr- och fönsterfoder.
1957 gjordes större ändringar av huset. Dörr till pigkammaren öppnades upp, så att det nu finns tre rum i fil på bottenvåningen mot sjön. Pigkammaren blev salong. Altan och balkong revs. Många kakelugnar togs bort. Oljeeldning och vattenburen värme installerades. Badrum och toaletter gjordes om, fönster byttes. Det har tidigare funnits gröna fönsterluckor.
Senare har bergvärme installerats, fönster bytts ut och 2016 görs en totalrenovering av köket.
* Rättarbostad lite längre bort åt nordväst. Den har senare utökats.
* En stor lada i ostvästlig riktning på 13.0 x 7.0 meter i två plan.
– Två hus utökades ca 1921 av Oskar Fredrik Reuterwall:
* Grishuset utökades åt väster, med utrymme för fordon. Den är nu 16,25 x 5,80 meter.
* En stor lada i nordsydlig riktning format som ett uppochnedvänt L. Den nordsydliga delen är nu 31,0 meter lång och den ostvästliga 22,8 meter.
– Ett grönt badhus nedanför mangårdsbyggnaden vid vattnet har tillkommit, förmodligen på Reuterwalls tid.
– Båthuset har ersatts av ett nytt hus, kanske på 1950-talet.
Något torp har inte funnits på gårdens ägor. Det finns stenblock nere vid vattnet som ser ut som en kaj, som förmodligen är från tiden före sjösänkningen i mitten på 1850-talet. Med tanke på Tiggestas läge var transsporterna via vattnet säkert viktiga under långa tider. Några hundra meter från Tiggesta vid vattnet har scouterna haft båtar under många år. 2012 utspelade sig stor del av filmen ”Der Tag am See” på Tiggesta. Filmen är en i den långa raden av filmer för TV inom den tyska serien ”Inga Lindström”, som alla utspelar sig i svensk herrgårdsmiljö på sommaren. Filmen går att se på YouTube.
Fornminnen
Inom området finns två fornminnen.
– Ett gravfält som ligger 9 m NV om rättarbostaden. Det omfattar 40×20 m och består av 5 fornlämningar från stenålder, bronsålder och järnålder. De består av 2 högar och 3 runda stensättningar.
– En stensättning som ligger ca 200 m SO om Sjövik. Den är 5 m i diameter och 0.35 m hög. Bronsålder, järnålder.
Skalmejaboställe
Som ett resultat av det svenska indelningsverket så disponerades Tiggesta från 1683 av kronan som boställe för 1:e skalmejablåsare. Två av Ekebygårdarna Halla socken) blev samtidigt boställe till 2:e och 4:e skalmejablåsare, medan en av Väsbygårdarna (Halla socken) blev boställe till 3:e skalmejablåsare. Södermanlands regementes musikpersonal skulle vid denna tidpunkt bestå av sexton trumslagare, åtta pipare och fyra skalmejablåsare. Dessa hade uppdrag både under krig och i fredstid. I krig användes de olika instrumenten för att ge signaler som kunde höras långt bort. Tiggesta beskrivs omväxlande som skalmeja- och hautboistboställe. En hautboist var en musiker som spelade oboe. Ordet oboe kommer från franska hautbois som ordagrant översatt betyder högträ. Oboe är ett träblåsinstrument med konisk borrning och dubbelt rörblad i sopranläge. Det utvecklades i Frankrike under 1660-talet från det enklare skalmejainstrumentet (se bild). Det fanns även boende på Tiggesta som beskrevs som valthornister.
Det är inte under så lång tid som det bott militärmusiker på Tiggesta, förmodligen bara 1600- och 1700-talet. Regementschefen för Sörmlands regemente erhöll ganska snart rättighet att förfoga över boställena för att utarrendera dem och använda överskottsräntan till musikens underhåll. För de fyra hautboistboställena fick man 1773 tillsammans 66 skillingar silvermynt. Musikerna kunde få bo på boställena och/eller få del av de pengar som kom från boställenas överskottsränta. 1807 fick musikanterna 13 riksdaler och 16 skillingar banco specier i lön. I 2016 års penningvärde motsvarar det 2 963 kr enligt KPI och hela 126 347 kr enligt LI. 1831-35 anges gården som en kronogård på ½ mantal och som ett oboistboställe som arrenderas. 1866 står Sörmlands Regementes löningsfond som innehavare av gården.
Musikernas finuniformer hade hattar försedda med silvergaloner, tränsar, röda plymer och gula sultaner. Klädesrockarna hade försilvrade knappar, röda uppslag, revärer, foder samt vita snören. Dessutom hade de gula västar med försilvrade knappar, vita byxor, armvapen med band, skorosetter och kängband. Beväpningen bestod av sabel i vitt livgehäng med sölja.
I början på 1800-talet hade musiklärljungarna ett års övning i musikskola eller längre om det behövdes för att uppnå tillräcklig färdighet.
Flera av musikanterna som bodde på Tiggesta hette Blomberg. Kan det har varit en tillfällighet, var de släkt eller följde namnet med uppdraget, som det gjorde för soldater? En Valthornist Blomberg var musikdirektör för hela musikkåren vid regementet mellan 1794 och 1801.
Sjövik – Gustavsdal
Innan sjösänkningen på 1850-talet fanns det en liten vik vid den västligaste delen av Tiggestas ägor och lite in på Enes marker. Denna vik kallades förmodligen Sjövik. Denna vik försvann till stor del som en följd av sjösänkningen, som var på ca två meter. Som ett resultat av förrättningen efter sjösänkningen 1863 fick Sjösänkningsföreningen tre områden av Tiggestas mark som ligger närmast Lomyra (från Yngaren och uppåt). Det var dels en landvinning på ca 0.5 ha (själva sjöviken) och dels hagmark på 0.5 ha. Dessutom en liten ”oduglig backsluttning” däremellan.
Detta område köptes först från Sjösänkningsföreningen av ägaren till näraliggande Kjulsta, Lars Peter Forsman. Denne säljer det direkt vidare till Gustaf Persson från Helgesta Fiskarstuga, se följande köpebrev.
”Till Gustaf Pehrsson i Helgesta Fiskarstuga försäljer jag härmed den mig tillhöriga mark, som från Tiggesta Boställe i Stigtomtas socken i Jönåkers och Nyköpings län blivit till ersättning för båtnad, som hemmanet tillskapats av sjön Yngarens sänkning genom mätismännens beprövande enligt protokoll av den 9:de juli 1862 bestämd vad därefter av Herr Andre Landtmästare J. Hjelmerud den 24 juli nästa år utbruten och rörlagd, utgörande 11 quadratrev 45 stänger eller 2 tunnland 1,5 kappland för en överenskommen och betingad köpesumma stor trehundra /300/ Riksdaler Riksmynt och som Gustaf Pehrsson denna köpesumma till fullo erlagt alltså avlämnader jag mig härmed berörda mark och till densamma bemälte Gustaf Pehrsson att genast tillträdas och med full äganderätt besitta”.
Kjulsta den 2 april 1864
L.P. Forssman
Gustaf Persson (1833) lät bygga ett hus här 1865 och ändrade namnet till Gustavsdal (det heter sedan under lång tid både Sjövik och Gustavsdal). Gustaf, som beskrivs som illa ofärdig, flyttade in från Fiskarstugan i Helgesta där han var son till inhysen och f.d. torparen och änklingen Pehr Andersson (1791). Gustaf står som ägare till torpet och är verksam som skomakare.
Redan 1870 får Gustaf sällskap av arbetskarlen Johan Erik Karlsson (1846) och hustrun Maria Björklund (1848). Hon kommer från Nordnäset som är ett torp på Yngerdals ägor på andra sidan av Yngaren. Hennes bror Alfred Björklund är torpare på närliggande Lill-Kjulsta. Johan och Maria har barnen Ida Charlotta (1869), Carl Johan (1871), Erik (1877), Elin Sofia (1880) som dör av okänd orsak efter bara två veckor, Elin Josefina (1881) som också dör av okänd anledning efter två veckor, August (1883), Edla (1885) och Klas (1889) som dör av okänd anledning när han är fyra år. Johan och Maria gifter sig först två månader efter att Ida föds, men det antecknas att de är trolovade.
Johan och Maria med barn flyttar till Ödesby i Halla 1873, men är tillbaka året efter. Under denna tid bor en annan familj på Sjövik. 18 december 1874 köper Johan torpet av Gustaf för 330 kr. 75 kr betalas kontant och resen regleras med en revers på 255 kr. Gustaf dör 1895, utan dödsorsak angiven, sextiotvå år gammal. Vi denna tid beskrivs han som inhysehjon. Bouppteckningen efter Gustaf visar att det skett en avräkning på 200 kr i samband med bouppteckningen. Dessa 200 kr inkluderar begravningskostnader och gäld till Johan samt mat under många år och skötsel och vård under senare år. Då det inte fanns några övriga tillgångar i boet får brodern resterande 50 kr efter avdrag för upprättandet av själva bouppteckningen.
Johan och Marias fem överlevande barn flyttar successivt hemifrån fram till sekelskiftet. Nu beskrivs Maria som svagsint och sinnessjuk. Hon blir intagen på Uppsala hospital 1905 och dör på ålderdomshemmet i Stigtomta 1926, sjuttioåtta år gammal av ålderdomsavtyning.
Det skedde en avstyckning från Tiggesta 1909 på ca 0.5 ha.1910 flyttar sonen Erik hem igen och står som ny ägare medan pappa Johan står som inhyse. Johan dör av magsjukdom 1921. Från 1913 är Klas Alfred Östlund (1867) ny ägare tillsammans med hustrun Ana Petersson (1870). 1918 fanns det vid Sjövik en ko, ett ungnöt, en gris och elva höns. Den totala arealen var 1.75 ha, varav 1.3 åker och annan odlad jord. Man skördade 30 kg höstvete, 400 kg havre, 1100 kg potatis, 800 kg foderrotfrukter och 900 kg från odlad jord för höskörd.
1919 tar Gustav Emil Larsson (1873) och hustrun Klara Sofia Gustavsdotter (1865) över tillsammans med fostersonen Gustaf Andersson (1907). Vid denna tid har Sjövik ett taxeringsvärde på 3 000 kr, vilket idag motsvarar 54 855 kr enligt KPI och 491 397 kr enligt LI. 1928 dör Klara av cancer och samma år flyttar hushållerskan Sofia Jansson (1910) in. De bor där till 1934, då Ernst Gunnar Björklund (1889) med hustru och fem döttrar flyttar in. Ernst var uppvuxen på Lill-Kjulsta och brorson till ovannämnda Maria Björklund. De bor där till 1936.
Det är oklart vilka som bor på Sjövik efter 1936, men 1942 köps det av Gustav Bertil Larsson från Nyköping. Huset används mest som sommarstuga av sonen Bertil Jerström, hans hustru Maj och barnen Berit och Jan. 1955 köps huset för 19 000 kr av Hans och Laine Hillborn från Stockholm, han var uppvuxen i Valla och var väg- och vattenbyggnadsingenjör. Familjen använder torpet som sommarstuga. De har barnen Jöns, Hans, Lisa och Malin, vilka nu äger huset.
Det ursprungliga huset finns kvar med mycket intakt. Det består av två rum och ett kök, samt en vind som nu inretts med två rum. I köket finns en murad spiskåpa, som säkert har funnits sedan huset byggdes. Detsamma gäller den enkla rörspis som finns i ett av rummen. De två rummen och köket har pärlspont i taket och väggarna i köket är också pärlspont. Allt detta är säkert original liksom golvet, dörrarna, dörrfoder och takteglet. Från husets första tid finns också en källare med en bod ovanpå, där själva boden bytts ut. En tvättstuga fanns nere vid sjön och har ersatts av en ny byggnad med samma mått. På tomten finns också grunden för en lada, som revs någon gång på 50- eller 60-talet. Nära huset finns en gammal krikonlund.
Kvarstående frågor
Följande frågor har jag inte funnit svar på:
1. Vad betyder Tiggesta eller Ticksta?
2. Varför ändrades stavningen och uttalet till Tiggesta?
3. Vilka ägde Tiggesta på 1400- och 1500-talet?
4. Fanns Tiggesta före 1384?
5. Varför finns det så få fornlämningar på gården? Med tanke på det höga läget borde det finnas mera?
6. Vem ägde Sjövik mellan 1936 och 1942