Från väster till öster
Stenbacken
Så här såg det ut vid soldattorpet vid en lantmäteriförrättning 1855. Till torpet hörde då 3 ha mark. Bostadshuset är huset till vänster på kartan och det som finns på fotografiet.
Stenbacken var från 1678 fram till 1895 ett soldattorp (nr 91 tillhörigt Södermanlands regementes livkompani) och hette då Stenbacka. Den första soldaten heter Lars Larsson och den sista Carl Albert Sköld (Brandtberg). Jonas Kjulman (Persson) var soldat här från 1714 till 1718. Han ansågs då för kort och fick bli trossdräng i stället. Om Erik Godvän (1685) (Olsson), som var soldat här 1719 till 1740 konstateras det 1740 ”har fel på högra ögat, benet avbrutet, oduglig, får avsked”. Han flyttar då till Lill-Kjulsta. Anders Öberg (1727), som var antagen 1758, rymde 22/9 1767.
Gabriel Trygg (1773) bor här mellan 1800 och 1810 tillsamman med hustru Anna Andersson (1773) och fyra söner. En av sönerna är blind och en dör av bröstvärk bara några år gammal. Gabriel blev tillfångatagen 16/4 1807. Det bör ha varit i det Pommerska kriget när svenskarna skulle försvara ön Rügen.
Pehr Blid (1788) flyttar in från Nykyrka tillsamman med hustrun Maria 1812. De har sönerna Anders Petter (1811) och Carl Gustav (1816). Pehr drunknar 1822. Vid bouppteckningen fanns det följande tillgångar. Koppar och tenn: bl.a. 1 tennstop och 1 kopparpanna, för 2.20 RB. Järnsaker: bl.a. 2 skyryxor, 1 spett och en gryta, för 2.20 RB. Husgeråd: bl.a. 1 soffa, 1 säng, 3 karmstolar, 1 oxok och en liten slipsten, för 10.30 RB. Gångkläder: bl.a. syrtuter, 1 par stövlar och 1 par skor, för 6.20 RB. Kreatur:1 ko, 1 kviga, 3 får och 1 gris, för 34 RB. De totala tillgångarna var värda 55 RB. Skulderna var på 31 RB, varav största delen var en revers till befallningsman Grönvall. Fattigprocenten var 4 SB. Boets behållning blev 24 RB, vilket motsvarar ca 3000 kr idag enligt KPI.
Anders Gustaf Tern (1792) bor här från 1822 tillsammans med hustrun Maria Persdotter (1794) och sönerna Anders (1817) och Carl Petter (1822). Sonen Anders blir trumslagare i armén 1832. Tolfte januari 1833 drunknar Anders Gustaf och Anders i Hallbosjön. Åtta och en halv månad senare (26 september) föder änkan Maria en dotter, Stina Catharina. Familjen bor kvar och yngsta sonen blir trumslagare vid livkompaniet. Han blir dock straffad för stöld och familjen flyttar 1839.
Abraham Sköld (Kleen) (1817) bodde här 1839-1870 med hustru Johanna Fredrika Pehrsdotter (1817). De får tio barn under tjugotre år. Två tvillingflickor, Hedda Lovisa och Ella Fredrika, dör efter några veckor av svaghet. En son, Anders Gustaf, dör ett år gammal. En dotter, Anna Sofia, dör fem år gammal, En son, Edvard Theodor, dör 11 år gammal av scharlakansfeber. En dotter, Maria Charlotta, anses som sinnessvag, sjuklig och lytt. Hon dör tjugotre år gammal. Sonen Car Abraham (1847) får jobb som tjänstegosse på Bergstugan 1863-6. Han beskrivs som ”svag till förstånd”. Abraham fick 1847 sitta i arresten 8 dagar för fylleri. Familjen bestående av Abraham, hustrun och yngsta dottern Amanda Lovisa (1862) flyttar till Lill-Kjulsta 1870 som inhyse.
Den siste soldaten på Stenbacken var Carl Albert Sköld (1846) (Brantberg) som bodde där mellan 1870 och 1896. Han är först gift med Anna Sofia Andersson (1849), som, dock dör 1878 av maginflammation. Innan dess får de tre barn; Anna Matilda (1872), Carl Oskar (1874) och Rosina Wilhelmina (1878) som föds en månad innan mamman dör. Carl Albert är nu ensam med tre små barn. Samma år flyttar en ny hustru in, Johanna Kristina Karlsdotter (1858). De får en son tillsammans 1879, Johan Einar, som dock dör redan efter en månad av torsk (svårartad infektion i munhålan som gjorde att barnet inte kunde äta). De tar en fosterson Anton Einar (1881) från Stockholm och får senare en son Fritz Halvar (1893) tillsammans. Familjen flyttar till Bettna 1896. Anton Einars sonson, Hans Sköld, äger nu Valsta gård i Bettna.
F.d. soldaten Gustav Robert Strid (1853) bodde här 1902-07 här med hustrun Johanna Matilda Jonsson (1855). De hade sex barn och flyttade till Olstorp i Halla. 1907 till 12 bodde en familj här med fyra E-flickor: Edla, Elna, Elsa och Elin. Detta kanske inspirerade Alfred Björklund på Lill-Kjulsta (se Lill-Kjulsta). 1917–21 bodde en av Björklundssönerna här.
1918 hade fastigheten en areal på 1.75 ha och arrenderas av Gunnar Björklund på Lill-Kjulsta. Från 1929 till 1942 bor Karl Algot Dahlgren (1875) med hustrun Augusta Wilhelmina Broberg (1874) här. De har dottern Sara Cecilia (1901), sonen Leander Laurentius (1903) som är jordbruksarbetare, ochdottern Selma Carolina (1915) som beskrivs som hemmadotter, samt dottern Gerda Maria (1919). Selma gifter sig senare med Vilhelm Björklund på Lill-Kjulsta. 1932 till 1943bor Axel Einar Pettersson (1898) här tillsammans med hustrun Gerda Matilda f. Andersson (1895), dottern Nancy, Gerda Cecilia (1921) och dennes dottern Gun Cecilia. Axel och Gerda flyttar 1943 till Lugnet (11) och senare till Lillstuga Sörkärr (15).
Från 1944 blev huset sommarbostad. Prosten Erik Esking, hustru Anna och två fosterdöttrar bodde här mellan 1944 och 1961. Han var teologie doktor med avhandlingen ”Glaube und Geschickte in der theologischen Exegese Ernst Lohmeyers”. Esking var kyrkoherde i Stigtomta från 1939 och kontraktsprost från 1952 till 1953. Sedan blev han kyrkoherde och prost i Örebro. Han var också scoutledare. Tomten avstyckades och såldes till Esking 1947 för 1 500 kr. Familjen Sköld, Sten Ludvig (1900) och Greta (1893), bodde här 1961-62. De flyttade också till Bettna, men är inte släkt med de ”Sköldar” som bodde här på 1800-talet. Sten Ludvigs pappa, var betjänt hos landshövdingen i Nyköping. 1962 köptes huset av revisor Bror Schnittger och hustrun Brita för 14 000 kr. Det fanns då ett litet hus på tomten där Lill-Kjulsta tidigare hade grisar. Det brann ner och ett nytt hus byggdes år 1968. Familjen Schnittger köpte till en del mark från Kjulsta 1963 och ytterligare lite mark 1970. Bror och Britas två döttrar heter Monica och Lollo. De tog över huset 1980. Från 2012 är Monica ensam ägare.
Lill-Kjulsta
Så här såg det ut vid torpet vid en lantmäteriförrättning 1855. Till torpet hörde då 6,4 ha mark. Huset till höger är ladan.
Lill-Kjulsta finns i husförhörslängder från mitten på 1700-talet. Stavas Tjulsta fram till mitten på 1800-talet. 1890 heter den Kjulstastugan. Det är dock troligt att Lill-Kjulsta fanns redan i mitten på 1550-talet och beskivs som skatteutjord. Lill-Kjulsta finns med i mantalslängden från 1653.
Soldaten Erik Godvän (1685) flyttade hit 1740 från Stenbacken (se mera om honom där) tillsammans med hustru Brita Olofsdotter och barnen Margareta, Erik, Olof och Christina. Från 1793 bor torparen Jan Andersson (1744) här med hustrun Anna Jonasdotter (1748) och sonen Jan (1773) här. Senare flyttar sonen Jans hustru Maria Catarina Andersdotter (1777) in. De får Jan Peter (1802), Anna Sofia (1804) och Gustaf (1811). 1806 har sonen Jan tagit över och föräldrarna står som inhyse. Pappan dog 1814 och mamman något tidigare. Familjen flyttar 1815 till Björkvik. Under de sista åren borhär även två änkor, Brita Larsdotter (1738) som flyttar till Fattighuset och Katarina Samuelsson (1744) som dör 1812. Under perioder bor det också drängar på torpet.
Under många år, från 1829 till 1865, bodde torparen Erik Andersson (1795) hustrun Kajsa Stina Larsdotter (1799) med barn här. 1875 tog deras son Erik August (1831) över torpet. Han var gift med Eva Andersdotter (1820) som hade en son Anders Gustaf (1846) sedan tidigare. De fick också en gemensam dotter, Hedda Charlotta (1858) och en son Karl Erik (1863) som är artisten Ulf Lundells farfars morfar.
Från 1893 bodde torparen Anders Alfred Björklund (1849, dör 1923) med hustru Mathilda Kristina Jakobsson (1858, dör 1924) här. De hade fem söner, Knut Anton (1886), Ernst Gunnar Walfrid (1889) som en tid på 30-talet bor med hustru och fem barn på näraliggande Sjövik, Elmer Emanuel (1892) som hamnar som sinnesslö på Nyköpings hospital, Wilhelm Gottfrid (1895) och Sven Georg (1898) samt två döttrar, Elsa Matilda (1888) och Edit Emilia (1900). Sonen Vilhelm, tog sedan över huset och bodde där först tillsammans med systern Edit, åtminstone fram till 1930. Han arbetade på Kjulsta gård och hon var hushållerska. Senare gifta han sig med den tjugo år yngre Selma, som vuxit upp på Stenbacken. På 40-talet får de inom fem år fyra I-barn: Ingvar, Ingegerd, Irene och Ingrid. Familjenbodde kvar på Lill-Kjulsta till 1961, då de flyttade till Vrena. Där dör Vilhelm 1975 och Selma 1988.
Vilhelm var en hårding. Han fiskade mycket på Hallbosjön. En gång skulle han flå en ål hemma. Han får då kroken djupt in i handen, som han drog ut den med tång utan att försöka ta bort hullingen och sedan hällde han hett vatten på handen. Anders Björklund kom från Nordnäset på andra sidan Yngaren, där hans far var torpare. Han hade en äldre syster Maria (1848), som flyttar till Sjövik och bildar familj där. Han hade också en yngre bror Johan Albert Björklund (1858), som satt i Långholmens centralfängelse 3 ½ år från 1906, dömd för ”mened och bedrägeri mot borgenärer”. Han hade brunt hår och skäggväxt, blå ögon, rak näsa, vanlig mun, blek hy. Han var 1,70 cm lång och hade stark kroppsbyggnad.
1918 beskrivs torpet som ett dagsverketorp. Det har 4 ha odlad mark. Den är uppdelad på följande sätt (första talet är ha, det andra är skörd i kg): höstvete 0.25 – 105, höstråg 0.35 – 200, havre 1.50 – 1110, säd till bete 0,25, potatis 0,30 – 2400, foderrotfrukter 0,10 – 700, odlat jord för höskörd 1,0 – 1500 och ren träda 0,25. Torpet hade vid denna tid följande kreatur: 2 oxar, 2 kor, 1 ungnöt, 1 kalv, 3 får, 1 lamm, 1 gris och 12 höns. 1937 hade oxarna ersatts av en häst. Det fanns då även 3 kor, 1 ungdjur och 45 höns.
1961 till 1963 hyrdes torpet av familjen Oehme från Nyköping. Pappan hette Hans och var advokat . Hustrun hette Britt-Marie och barnen Lisa och Per. Från 1963 till 1972 hyrde familjen Rosmark. Han hade egen målerifirma. De hade tre barn. Därefter hyrdes Lill-Kjulsta av tre äldre par: 1972-74 av paret Risberg, 1974-82 av paret Gustav och Märta Karlsson och 1982-88 av paret Österling.
När Arne Eriksson 1971 tog över gården fick broder Rune Lill-Kjulsta, som då styckades av. Han bor där tillsammans med sin hustru Liane sedan 1988. Då revs det gamla huset och ett nytt byggdes, en Värsåsstuga med vardagsrum och kök i ett plus två sovrum och ett sovloft. Här finns det luftvärmepump, en öppen spis och elelement.
2000 byggdes ytterligare ett hus på tomten, en Grisslehamnsstuga, det som ligger lite längre från sjön. Huset har ett kombinerat vardagsrum och kök, ett sovrum och två sovloft. Värme från elelement. 2011 revs den gamla ladan, som hade genomgått en om- och tillbyggnad 1935, och ett nytt förråd – garage byggdes. I detta hus finns också en bastu med relaxavdelning och en stor vind.
Bergtorp – Bergstugan
Så här såg det ut vid torpet vid en lantmäteriförrättning 1855. Till torpet hörde då 6,4 ha mark. Ursprungligen benämns torpet för Bergtorp. I mitten på 1850-talet är benämningen Bergtorp = Bergstugan. Vid lantmäteriförrättningen 1855 är namnet Bergstugan. Namnet har torpet fått för att det ligger vid ett berg.
Första uppgifterna är från kyrkböckerna 1783 till 1790 (Bergstugan finns också med 1726-45, men den finns med under Hielma rote och är förmodligen ett helt annat torp, något torp finns inte heller med på lantmäterikartan från 1743) då Catarina Olofsdotter (1754) bor här med man (1749), två söner (1779 och 1783) och en dotter (1787).
Mellan 1790 och 1815 heter torparen Olof Andersson (1767), med hustrun Cajsa Nilsdotter (1751), hennes dotter Cajsa (1781) som dör av lungsot 1799, deras gemensamma dotter Anna Stina (1792) som gifter sig med Anders Andersson (1788) inflyttad från Ellesta i Halla och får 1815 dottern Anna. Mellan 1804 och 1810 har de pigan Katharina Andersdotter (1771) som har dottern Katarina Kristina (1798). Olof dör på Alstugan 1826 samtidigt som Cajsa flyttar till fattighuset.
Därefter flyttar Lars Jonsson (1768) och hustrun Stina Andersdotter (1777) hit och bor här fram till 1835. De har barnen Jonas (1800), Stina (1804), Anna Kajsa (1808), Anders Peter (1812) som senare flyttar till Kjulsta, Greta Lisa (1815) och Eva Brita (1819). Sista åren är Stina sjuklig och svag. De flyttar till Wallastugan på Vallersta ägor.
1839 till 1844 bor Per Nilsson (1798) och hustrun Anna-Kajsa Andersdotter (1793), båda från Bärbo, här tillsammans med barnen Anders Peter (1826), Anna Stina (1829) och Carl Isac (1835). Familjen flyttar till Alstugan 1844, där de står som inhyse. Per dör av lungsäcksinflammation 1849. I sexton år, fram till 1860, bor sedan torparen och änklingen Lars Petter Pehrsson (1808) här med en dräng och en piga. 1856-60 är det en gift dräng som bor här med en familj med fem barn. Det anges att Lars Petter läser förskräckligt. Han flyttar1860 till Höjden på Kjulstas ägor.
Från 1860 bor torparen Carl August Nyström (1831) från Kila här tillsammans med hustrun Johanna Pehrsdotter (1825) från Östra Vingåker. De har fem söner, Carl Gustaf (1856), Claes August (1859), Johan Fredric (1862), Per Erik (1864) och Axel Fredrik (1869). Johan Fredrik dör av böld när han är fem år. Claes August dör 22 april 1869 av scharlakansfeber, vilket sex andra barn i Stigtomta också gör mellan april och juni detta år. Ett halvår senare, en vecka efter att hon fött Axel Fredrik, dör Johanna i lunginflammation 44 år gammal.
1875 kommer torparen Erik August Eriksson (1831) hit med familjen från Lill-Kjulsta. Hustrun heter Eva Andersdotter (1820). Tre månader efter att de gift sig får de dottern Hedda Charlotta (1858) och senare sonen Karl Erik (1863). De flyttar tillbaka till Lill-Kjulsta 1877 och vidare till Höjden året efter. F.d. soldaten och inhysen Abraham Sköld (1817) med hustrun Johanna Fredrika Pehrsdotter (1817) och dottern Amanda Lovisa (1862) flyttar från Stenbacken till Kjulsta 1869 och sedan till Bergtorp 1872. De flyttar 1876 till Höjden, där föräldrarna dör 1878 med två veckors mellanrum, hon av okänd orsak och han av lunginflammation..
Det verkar som om Familjen Sköld var de sista som bodde på Bergtorp och att huset revs därefter. Huset finns inte med på kartor från 1897. Beskrivning i Fornsök. ” Torplämning, ca 50×30 m (Ö-V), bestående av 2 husgrunder varav en med spisröse och 1 stenmur. Boningshusgrunden är 11×5 m (VNV-ÖSÖ) och intill 0,4 m hög, kallmurad. NNÖ långsidan ett spisröse, 2 m diam. och 0,5 m hög. Ca 30 m V om är grunden efter ekonomibyggnaden, 13×5 m (NNÖ-SSV). Den NNÖ delen, 5×3 m (Ö-V) har syllisten runt kanten, intill 0,2 m hög, av 0,2-0,4 m stora stenar. Den resterande delen har enstaka stenar i kanten. Stenmuren, som utgår från boningshuset NV hörn, är 12 m lång (NNÖ-SV), 1-1,5 m bred och 0,2-0.7 meter hög.”
Grindstugan – Lilla Grindstugan
Så här såg det ut vid torpet vid en lantmäteriförrättning 1855. Till torpet hörde då 7,4 ha mark. Torpet har förmodligen fått sitt namn genom att det fanns någon form av inhägnad.
Grindstugan finns i kyrkböckerna från 1783. Då bodde här en familj med tre barn (det är svårt att tyda deras namn). Från 1790 till 1798 bor Peter Pehrson (1748) här med hustrun Catarina Olovsdotter (1754), sonen Nils (1783), dottern Anna Cajsa (1787), sonen ? (1792) och dottern Maja Stina (1795).
Från 1798 till 1809 bor här fyra familjer under kortare perioder. 1809 till 1837 är det samma familj som bor på torpet. Det är Karl Adam Johansson (1778), hustrun Maria Andersdotter (1775), sonen Johan Fredrik (1805), dottern Maja Stina (1811) som avlider 1812 av frossan, dottern Maja Stina (1813) och sonen Carl Erik (1817). Pappa Karl Adam avlider av vattusot 1828. Mamman beskrivs som sjuklig från 1831 och dör 1838, också hon av vattusot. Sonen Johan Fredrik tar över som torpare, men flyttar 1837 till Leksäter. De två syskonen flyttar till Halla. Under perioder finns det också en dräng och en piga på gården.
Bouppteckningen efter Karl Adam 1828 visar på följande tillgångar (i Riksdaler): koppar och mässing 1.36 (t.ex. mässingskittel, tobaksask och snusdosa i mässing), tenn – tallrikar 0.32, husgeråd 24.12, åker och körredskap 12.30, kreatur 79,16 (varav 2 små oxar 40, 2 små kor 25, 1 kalv 2 och 1 bagge med 7 tackor 10.32), mannens kläder 16,42 (t.ex. 1 grå vadmalskapprock, 3 par strumpor, 1 par skinndamasker, 1 par stövlar, 1 par skor och en hatt), diverse 1,26 (t.ex. 1 rakkniv, 1 bessman, 5 fat, 5 tallrikar och 4 skålar). De totala tillgångarna var 139. Skulderna, främst utestående lön till två barn, var 35. Återstår så 104 riksdaler, vilket omräknat i dagens penningvärde motsvarar 11 884 kr enligt KPI och 410 628 enligt LI.
1837-52 bor här torparen Gustaf Larsson (1804) och hustrun Magdalena Larsdotter (1804), sönerna Lars Gustaf (1825) och Erik (1831) samt dottern Anna Lotta (1835). Familjen flyttar 1852 till Stavstugan, men då har redan Lars Gustaf flyttat hemifrån.
Härefter bor det tre familjer på Grindstugan. Den sista är torparen Anders Fredrik Karlsson (1827), hustrun Sofia Mathilda Bergström (1823), sonen Carl Leonard (1859), dottern Clara Mathilda (1862) och sonen Johan Albert (1866). 1876 flyttar familjen till Kjulsta, utom dottern som flyttar till Senesta. Anders går från att vara torpare till att bli statardräng.
Från 1876 är det inga som bor på Grindstugan, men den finns med på häradsekonomisk karta från 1897 och revs först därefter. Beskrivning i Fornsök. ”Bebyggelselämning, sentida, bestående av 1 grund efter boningshus, 12×8 m (Ö-V) med två spisrösen i centrala delar. Beväxt med fem granar, fem lövträd, enbuskage samt trädgårdsbuskar. S om lämningen är fruktträd.”
Mellan 1783 och 1815 finns det också boende på Lilla Grindstugan, som förmodligen ligger intill Grindstugan. Huset kan ha funnits kvar även senare, men då inte haft en egen sida i husförhören utan finns med under Grindstugan. Jöns Svensson (1734) bor här med en son (1773) och en person till, född 1732, mellan 1783 och 1788.
Mellan 1791 och 1800 bor Carl Pehrsson (1747) här med hustrun Elsa Gustafsdotter (1749) och dottern Stina (1780) samt Brita Jonsdotter (1782). Från 1791 till 1808 bor målaren Peter Sandström (1761) här med hustrun Greta Broman (1748) och sonen Jan (1789). Deras efternamn skiljer sig från de vanliga efternamnen som vanligen slutar med –son eller –dotter. Jan flyttar 1805 och föräldrarna dör 1808. Han av lungsot och hon av okänd (ej angiven) sjukdom.
1811 till 1815 bor pigan Katarina Andersdotter (1771) här med dottern Katarina Kristina (1798) och sonen Carl Gustaf (1810).
Alstugan – Lilla Alstugan
Så här såg det ut vid torpet vid en lantmäteriförrättning 1855. Till torpet hörde då 1,7 ha mark. Namnet kommer från att det växte mycket al här. Torpet har också gett namn åt viken som ligger intill, Alstugeviken. Viken hette tidigare Gropviken. Innan sjösänkningen på 1850-talet måste torpet ha haft en vacker utsikt över vattnet.
Alstugan finns med i kyrkböckerna från 1783. Då bor Anders Österberg (1755) här med hustrun ? Olovsdotter (1750) och dotter (1781). Dessutom bor här en änka född 1712.
Från 1787 bor änkan Stina Andersdotter (1734) här tillsammans med sin dotter Anna-Stina Andersdotter (1763), dennes man född1763 och deras barn Carl Henrik (1784) och Maja Stina (1788). Mannen dör 1789. De två änkorna, mamma och dotter, försätter att bo på torpet resten av 1700-talet och ytterligare en änka tillkommer, Maja Andersdotter (1732), som kan vara syster till Stina. Det finns också en dräng på Alstugan, Anders Larsson (1761). Han gifter sig med Anna-Stina och de får sonen Lars Peter (1803). Carl Henrik och Maja Stina flyttar 1806 och 1808 dör Stina, sjuttiotvå år gammal av hetsig feber. Anders dör 1816 av lungsot och Anna-Stina blir änka på nytt. Hon får dock bo kvar till 1829, när det kommit nya torpare, medan sonen Lars Peter har flyttat till Lill-Kjulsta.
Det är två familjer som bor här (inte samtidigt) under perioden1816 till 1828. Från 1827 får torpet en familj som bor där under lång tid. Det är Anders Andersson (1795) som är född i Bettna och hustrun Anna Olovsdotter (1803) som är född i Lunda. De har sonen Anders Peter (1826) som flyttar till Halla 1847, sonen Carl Johan (1828) som dör av icke angiven orsak elva år gammal, dottern Anna Lena (1831) som flyttar till Fyrsjö 1848, sonen Lars Gustaf (1835) som har fel på talorganet, dottern Charlotta (1836) som dör av bröstfeber tio år gammal, dottern Christina Josefina (1841) som dör av okänd sjukdom två år gammal, och Carl Erik (1844) som dör vid fyra års ålder av mässling. Av de sju barnen var det bara tre som blev tonåringar. Pappa Anders dog själv 1857, sextiotvå år gammal lungsot. Mamma Anna flyttar 1860 till Stenbacken.
Från 1851 finns också en backstuga som kallas Lilla Alstugan. Där bor, mellan 1851 och 1860, gårdsarbetare Henric Olsson (1806) med hustru Ulrika Andersdotter (1812) och barnen Gustaf Adolf (1844) som flyttar till Halla 1858, Mathilda Christina (1846) och Carl Otto (1851). Familjen flyttar till Kjulsta 1860.
När trädgårdsarbetaren Pehr Andersson (1812) på Kjulsta dör 2 november 1860 av bröstsjukdom, har familjen hunnit bo på Lilla Alstugan en månad. De hade flyttat till Kjulsta från Kvarsebo samma år. Familjen består nu av änkan Cajsa Pehrsdotter (1814), sonen Anders Peter (1840) som läser ”förfärligt”, dottern Anna Lovisa (1845) om vilken det anges att ”hon inte är hitflyttad, utan skriven här av misstag”, dottern Johanna Mathilda (1848) som flyttar till Halla 1862, dottern Catharina Charlotta (1850) som flyttar till Lunda 1864, dottern Christina Sofia (1854) som flyttar till Kila 1869 och dottern Clara Wilhelmina (1857) som flyttar till näraliggande Haglund tillsammans med mamman 1869. Cajsa blev således ensamstående mamma till sex barn.
Från 1861 är ordet Lilla i namnet Lilla Alstugan struket, vilket måste betyda att det nu är Lilla Alstugan som nu är Alstugan och att gamla Alstugan inte längre finns.
1870-73 bor skräddaren Carl Erik Florin (1824) här tillsammans med hustrun Engel Sofia Ersdotter (1830) gemensamma dottern Lotta Matilda (1868) och hans son Carl Gustaf (1848). Familjen, förutom Carl Gustaf, har flyttat hit från Goglunda. Carl Gustaf har flyttat hit från Sörkärr och flyttar 1871 till Ödesby i Halla. Han har 16 december 1870 låtit kyrktaga pigan Margareta Ullström som sin blivande hustru. Det finns drängar på torpet under kortare perioder under 1870-talet.
De sista som bor på Alstugan är före detta torparen Daniel Gustafsson (1840) och hustrun Klara Johanna Ersdotter (1834) med dottern Klara Josefina (1867), dottern Johanna Matilda (1872) och sonen Carl Gustaf (1875). De bodde här från 1873 och till 1876. Det anges att de avträtt torpet och flyttar till Kjulsta. Daniel går från att ha varit torpare till att bli statardräng.
Alstugan finns med på häradsekonomisk karta från 1897, men det verkar inte ha bott några människor här efter 1876. Beskrivning i Fornsök. ”Husgrund svåravgränsad, ev. 10X5 m (ÖNÖ-VSV). Möjligen två spisrösen i Ö, 5×3 m (NÖ-SV) och 0,3-0,4 m hög av tegel och jord. I V, 2 m i diam. och 0,3 m hög, av tegel).”
Höjden
Så här såg det ut vid backstugan vid en lantmäteriförrättning 1855. Till backstugan hörde då 0,6 ha mark. Namnet förklaras av att huset ligger på en höjd.
Höjden byggdes 1856 tydligen som arbetarbostad, inte som ett dagsverketorp. De första som bodde här var två familjer. Den gifte drängen Erik Pehrsson (1826), hustrun Anna Brita Pehrsdotter (1835) och sonen Erik Gustaf (1855). Arbetskarlen Carl Gustaf Hag (1825), hustrun Eva Stina Spångberg (1821), sonen Gustaf Ludvig (1852) och sonen Carl Alfred (1858). Dessa båda familjer bodde här bara några år.
1860-69 bodde arbetskarlen och f.d. soldaten Anders Lundqvist (1823) här med hustrun Rebecka Lundberg (1835), dottern Augusta Christina (1859), dottern Ulrika Christina (1860), sonen Carl August (1862), sonen Gustaf August (1864), dottern Clara Matilda (1866) som dör av scharlakansfeber 17 maj 1869 (se Bergtorp) och sonen Anders (1869). Samtidigt bor här f.d. torparen och änklingen Peter Pehrson (1808) som flyttat hit från Bergsstugan 1860 och som 1867 flyttar till näraliggande Hällstugan.
Den som bodde längst tid på Höjden var arbetskarlen Erik Karlsson (1809). Han bodde här från 1864 och fram till 1876, då han flyttade till Kjulsta. Hustrun Anna Kristina Ersdotter (1806) dog 1868 av vattusot.
De sista som bodde här var familjen Sköld, se Bergtorp. Både man och hustru dog här 1778. Huset finns inte med på häradsekonomisk karta från 1897, så det bör ha rivits någon gång mellan 1878 oh 1897. Beskrivning i Fornsök. ”Torplämning, bestående av 1 husgrund efter boningshus. Husgrunden är 13×5 m (Ö-V) med syllrad runt om intill 0,2 m Hög. Mitt på N långsida ett spisröse, 2×2 m och 0,3 m hög, av 0,2-0,5 m stora stenar.”
Analys
Torpen låg alla ganska långt ifrån gården. Förklaringen till detta är att marken längre från gården ofta var sämre och att den inte var uppodlad. De första torparnas uppgift var ofta att odla upp marken. Torparen hade ett torparkontrakt som innebar att han fick nyttja torpet mot att han utförde dagsverken på gården.
På 1870-talet avslutas till stor del systemet med torpare. Detta gäller fyra av torpen, men inte Lill-Kjulsta och inte heller soldattorpet Stenbacken. Systemet ersattes av statardrängar som bodde i statarlängor närmare gården. Verksamheten började bedrivas mer storskaligt och det var inte lönsamt med torpare. Gårdsägaren ville odla hela arealen själv. Torpen tömdes på människor och revs också senare. Höjden tillkom som arbetarbostad på 1850-talet.
Statare fick stor del av sin lön (stat) i natura. De hade ettåriga kontrakt som sträckte sig fram till sista veckan av oktober. Statarsystemet avskaffades formellt 1945, då ren kontantlön infördes.